Hösthyllning: Till päronets lov
Få frukter är så lömska som päron; de kan vara himmel eller helvete. Saftiga och aromatiska eller träiga med svag smak av plywood. Blir du vän med ett fint päron, bör du lura med det ut i köket. Lisa Förare Winbladh prisar päronet.
I flera år närde jag ett hätskt hat mot svenska fruktdiskar. Det är hemskt att behöva erkänna det; tidigare tog jag ofta min tillflykt till konservburken när längtan efter päron blev för pockande, Jag är ingalunda het och hållet omvänd — men det kanske är fler som har märkt att päronen har varit ovanligt bra senaste åren?
Eller också är den hemska sanningen att så många andra frukter blivit sämre att päronet framstår i ett förklarat skimmer. När åt ni en bra apelsin sist? Kanske beror det på att päron är en av de få frukter som faktiskt bara mognar fram fint efter att de tagits från trädet.
Eftersom jag tillhör den vulgära skaran som älskar frukt i maten har jag ett extra gott öga till päronet. Det lånar sig nämligen villigt till de mest aparta köksövningar. En av mina favoriter är röd kokoscurry med palsternacka och päron. Men du kan göra det ännu enklare för dig. Tärna päron sockerbitsstort och skaka runt med lite togarashi, en raffig japansk kryddblandning med chili. Ät som snacks eller servera till japanska kötträtter. Eller laga salladen med nötter, russin och shiso på bilden. Du kommer inte att ångra det.
Precis som när det gäller äpplen håller vi långsamt på att lära oss de nya sorterna och vad de passar till. Skillnaderna i upplevelse är himmelsvida mellan olka sorter. Det krunschiga alexanderpäronet är fint i en sötsalt japansk biffsallad (var inte orolig, recept finns intill). Vill du njuta päronet naturellt kanske du föredrar det smältande smöriga, blekgula och ibland lätt rosiga Santa Maria som dryper saft längs kinderna när du sätter tänderna i det.
Underskatta inte heller små sturigt knaggliga gråpäronen, som kan läggas in i ättikslag med kanel och kryddpeppar för att sen fiskas fram ur förrråden när det ska vankas mustiga vintergrytor eller stekar.
Eftersom päron har dålig hållbarhet bör man gardera sig mot päronkris genom att alltid ha lite av päronspriten Williamine hemma. Den är lika god till som i desserter. Prova i kombination med mjuk choklad eller i en sabayonne med lite kardemumma till ett inkokt päron. Eller två. Undvik dock den vämjeliga artificiella soppan Xanthé.
Den som vill göra sig märkvärdig kan alltid hugga in på ett nashi, japanskt sandpäron med ganska oansenlig smak men en fantastiskt spröd, liksom frasande konsistens. Tyvärr är det otrevligt ruffa skalet ett störande inslag, som helst bör skäras bort.
Alla päron delar faktiskt en speciell, lite sandig textur. Grynigheten orsakas av fibret lignin. Tack vare ligninet innehåller päronet dubbelt så mycket fibrer som äpplet och distanserar därmed den betydligt mer hypade folkhemsfrukten som magens bäste vän. Lustigt nog är det trots detta enbart äpplen som förknippas med sundhet. Päronstjärt är kanske inget man önskar sig men faktum är att många av oss borde likna päron lite mer. Den så kallade päronfetman orsakas knappast av päronsvullande utan är beskrivning på den kropssfettsfördelning som inte ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom — smal midja och runda lår.
Allt talar alltså för att ordet päron snarast bör upphöjas från skällsord till ömsint smeknamn. Blir det en lucka bland skällsorden så föreslår jag apelsin.
