Kökspryl: Inte utan min osthyvel!

Text: Lisa Förare Winbladh    Bild: Redaktionen

Våra kök fylls med allt mer med högteknologisk utrustning. Keramikknivar, korvstoppare, glassmaskiner och tryckkokare. Kanske rent av en liten elektrisk grönsakssvarv? Lisa Förare Winbladh älskar visserligen alla sina köksprylar. Men den oansenliga osthyveln ligger henne särskilt varmt om hjärtat. Av skäl som kan tyckas oväntade.

Jag har flyttat fler gånger än jag orkar tänka på. Ändå har jag sannerligen inte blivit någon flyttexpert. Men två saker vet jag. Dels att närande föda i form av mustig gryta är ett måste under flytten. Dels att jag klarar mig väldigt bra i köket innan alla snofsiga köksredskap packat upp. Så länge jag bara har en osthyvel är allt frid och fröjd.  Den räcker nämligen långt.

Du kan hyvla kallt smör till äppelkakan eller bulldegen, lekande lätt skivar du zucchini eller morötter tunt , tunt och steker sen med ingefära, vitlök och sesamfrön. Du kan skiva fasta äpplen till kaka och ibland kan du hyvla bort en bit av tummen. Eller kanske rent av den där tatueringen som du inte riktigt minns hur den kom dit. Den makalösa manicken ger oändliga möjligheter!

Osthyveln är den ständige inhopparen.Om man till exempel precis ska sleva upp ett stekt ägg så brukar stekspaden mystiskt ha försvunnit. Gissa vem som blir räddaren i nöden? Vem klarar skivan en när vännerna överraskar med en födelsedagstårta, men mormors silvertårtspade fortfarande ligger nerpackad i någon av de 88 flyttkartongerna? Jo, just det, samme trogne vän som snällt strimlar kålen till salladen. Och måste man i snåltider välja mellan potatisskalare och osthyvel ber jag att få påminna om att det går att skala nästan allt med en osthyvel medan det borde var olagligt att ge sig på en oskyldig ost med en potatisskalare (jag erkänner att jag gjorde det vid förrförra flytten, men det var en nödsituation.)

Osthyveln regerar. Har jag sagt att man kan hyvla ost med den också? Åh, det bara nätt och jämt förnimbara ljudet när hyvel skär genom en saftig prästost! Elaka människor som hellre tar till kniven kallar osthyveln snålskrapa. Men att man skär tunna skivor behöver inte innebära att man äter mindre ost. Bara att man njuter mer av den eftersom många tunna skivor ger mer smak en enda tjock.

Vill man av någon outgrundlig anledning njuta ost med måtta är hyveln ett måste. Dessutom får man belöna sig själv med en hyvelskiva ibland; den där skivan man äter medan man hyvlar osten. Det är inget okynnesätande utan en viktig kvalitetskontroll så att man inte står och hyvlar i onödan. Enda gången osten slipper en avhyvling är när ostbrickan ska fram. Då kan det vara godare med bastanta skivor. En enkel tumregel är att alla ostar som är svårstavade ska skäras med kniv.

Osthyveln är alltså en av de stora svenska uppfinningarna vid sidan av blixtlåset och gasfyren. Det påstod alla fall jag själv länge. Det är helt fel. Tyvärr upptäckte jag så småningom att det faktiskt var en norsk uppfinning som kallas osthøvelen. Så härmed gör jag offfentlig avbön: Osthøvelen, osthøvelen, osthøvelen! Det gäller att inte mucka med våra oljerika grannarna. En befolkning som vuxit upp på mesost backar inte för någonting. Men den som kommer ihåg sin historia minns att Norge och Sverige var en union fram till 1905 och uppfinnaren kan i alla fall om man är lite generös räknas som svensknorskfödd.

1925 fick alltså den praktiskt taget svenske snickarmästaren Thor Bjørklund patent på uppfinningen som kom att revolutionera ostätandet och dela upp världens hårdostätare i två läger. Inspirationen kom från snickarhyveln. Man måste tänka efter för att verkligen inse hur smart den anspråkslösa osthyveln är. Det platta framstycket följer elegant de kullrigaste ostar vilket ger jämna skivor och trycker du hårdare så belönas du med tjockare skivor. Det är också den egenskapen som är den fysikaliska orsaken till att den förhatliga kälkbacken. Eftersom osten är mjukare i spetsen ger samma kraft tjockare skivor där. Så det gäller att umgås med alla dessa präktiga personer som uppoffrar sig och skär de där skivorna rakt över ostbaken.

Att ta med osthyveln på utlandsresan är en självklarhet. Det är inte sant att alla älskar ost. Jag har asiatiska vänner som hellre skulle äta daggmask än ost. Själva nafsar de däremot i sig ankfötter och stinkande tusenåriga ägg utan att blinka. Det är just det som gör ost rolig. Den är kultur. Lyckligtvis tycker de flesta andra av mina utländska vänner om ost. Det finns ingen present bättre än en bit lagrad svensk ost när man åker utomlands och naturligtvis ska det vara en hyvel till.

I England kan den med fördel användas som ett hemligt vapen i den kulturella terrorbalansen. Efter ett tag har man fått sin engelska grammatik rättad tillräckligt många gånger av petiga engelsmän. Då kan man med ett ljuvt leende sträcka fram osthyveln inslagen i glansigt papper och stor sidenrosett. Artiga som de är kommer de att plocka fram den vid frukostbordet nästa morgon. Sedan kan man med ett milt leende se hur de försöker angripa osten och till slut ge dem en snabbkurs i osthyvlingens ädla konst.

Har du åsikter om osthyveln? Är den ett djävulens redskap eller din bästa vän i köket? Vill du ge Lisa en avhyvling? Berätta allt för oss i vår diskussion!

Makalösa manicker till osten:

• Klassisk osthyvel: Behöver ingen närmare presentation. Har flera egna fanklubbar på nätet. Alltid lika hipp; inte märks det att den firar 85-årsjubileum år 2010?
• En riktig ostkniv: Helst designad och ruskigt snygg – för de seriösa ostätarna. Prestigepryl som får duga tills laserhyveln kommer. Överst på julklappslistan.
• Trådskärare: Bra för mjuka ostar och snäll mot fingertopparna. Sämre att peta tänderna med än man skulle kunna tro. Svår att diska.
• Små löjliga möss att hålla osten med: Bra att ge till folk man inte gillar, sådana där jobbiga människor som gör smörgåsen till ett ansikte med glad tomatmun och rädisskivor till ögon. Och sådana som inte tvättar händerna när de varit på toaletten. Det bästa med dem är att man inte blir ledsen om man tappar bort dem.
• Bladlös osthyvel: Fungerar bra till halvmjuka ostar som lätt knörvlar fast sig på osthyvelns blad. Men största fördelen är givetvis att den är snabbare att diska. Nackdelen är att den varken funkar som tårtspade eller stekspade. Och visst ser den lite handikappad ut?
• Rivjärn: Rivjärnet är fantastiskt om man har ostbitar kvar eller när du är i akut behov av ost för at toppa pastan eller gratängen. Dessutom kan man göra ett smaskigt pålägg genom att blanda riven lagrad ost med färskost och örtsalt.
• Snickarhyvel: Förebilden. Dyr. Tung. Svår att få ner i kökslådan.
• Potatisskalare: Nej! Gör det inte!