Koriander: Ökänd ört som övertygar
Recept
I många världsdelar skulle en aversion mot koriander vara ett allvarligt socialt handikapp. Den kan mycket väl vara världens mest odlade krydda. Ändå får den många svenskar att rynka på näsan. Läs mer om de oskyldiga gröna bladen som väcker både hat och passion. Och lär dig knepen för att tampas med den.
Många som oförväget äter rutten haj och tusenåriga ankägg ryggar tillbaka i fasa inför en till synes oskyldig skir grönska. De börjar stamma osammanhängande om tvål, fotogen och bärfis. Nå, forskning tyder på att avsky för koriander sitter i generna, men samlade erfarenheter tyder på att kognitiv beteendeterapi kan bota det som idag är ett allvarligt socialt handikapp. Koriander är världens mest odlade krydda och det måste ju finnas ett fullgott skäl till detta.
Hemligheten är att koriandern är en utpräglat sällskapsjuk krydda som trivs bäst i bullriga sällskap av andra smaker. Alla får vara med: sälta, sötma, syra och chilihetta tämjer den beska tvåligheten hos koriander. Börja med små doser i en stojig salsa och så småningom är du fast på korianderkroken. Egentligen kanske du redan är fast; fast torsk på fröna. Korianderfrönas milda pomeranstoner accepteras nämligen förvånansvärt lätt av alla; de har inte alls bladens fräna parfym. Och här på Taffel.se figurerar de flitigt.
Nå, har du nu lärt dig älska, eller i alla fall acceptera koriander återstår nästa prövning. Vietnamesisk koriander, som inte alls är släkt med koriander utom i det avseendet att första bekantskapen är lika omvälvande. På svenska har den inte ens ett namn utan går uder den latinska släktnamnet polygonum. Och att ingen somn smakat kryddan har känt sig manad att ge den något mer svenskklingande kan tyckas illavarslande.
Men efter att ha tillbringat några veckor i Singapore är det numera stört omöjligt att tänka sig nationalsoppan laksa utan den beska örten som skär igenom kokosmjölkens jolmighet. Lite malört, mycket citronskal, peppprig vattenkrasse, lite mynta och kanske en aning koriander är det mer ett motgift än en njutning i sig. Inte konstigt att den i Singapore kallas för laksaört. Noga räknat är den inte släkt med koriander utan närmare med bovete.
En mindre traumatiskt möte är det med den så kallade mexikanska koriandern. I asiatiska affärer där den säljs råder namnförvirring och den kallas allt från parsley till långkoriander, culantro eller kort och gott det kärnfulla stinking. Inte heller den är släkt med koriander även om smaken är så förvillande lik att de ofta misstas för varandra. Märkligt nog är den närmare skält med en liten oansenlig svensk strandtistel som heter martorn. Läsaren varnas härmed: den är fridlyst och skyll inte på mig om ni blir haffade när ni smyger runt stränderna på jakt efter nya korianderupplevelser.
Den mexikanska koriandern är lite mer försynt till din karaktär än vanlig koriander. Den är därför bra att träna på för nybörjare. Jag har sett otaliga fall där den fungerat som en inkörsport till det tyngre korianderbruket. Mildare och rundare med lite mindre tvålighet och mer drag av grönska, selleri och gurkskal. Och finns där inte en aning mintighet också?
Den har sitt ursprung i Nya världen och innan koriandern hittade till sydamerika var det de avlånga sågtandade bladen som finhackades och ströddes över en ceviche eller en salsa. Nu har en kulinartisk rockad ägt run och den mexikanska koriander firar triumfer i Asien medan koriandern, som förmodligen har sitt ursprung runt Medelhavets norra stränder älskas i Sydamerika. Det är uppenbarligen inte alltid lätt att vara profet i sitt eget hemland ens om man är krydda.
Hat eller kärlek? Eller tillhör du det unika fåtal som bara rycker på axlarna åt koriandern? Berätta allt om din relation till den märkliga kryddan i vår korianderdiskussion.
