Libbsticka: Selleri på steroider
Vilken halvhipp krog du än beger dig till är risken överhängande att du drabbas av libbsticka. Förra årets spirande trend har nu blivit till en farsot. Libbsticka har inte bara en fascinerande smak utan ett synnerligen fantasieggande namn. Lisa Förare Winbladh gav sig skälvande av iver ut på etymologisk spaning.
För ett tag sedan slogs två av mina åsikter fast en gång för alla: etymologer är partypajare och att för mycket kunskap kan göra livet tristare. Skälvande av iver satt jag och slog efter ordet libbstickas ursprung i förhoppning om rön så liderliga att det inte ens passar sig att antyda något på en anständig familjesajt som den här. På tyska heter den Liebstöckel och på engelska lovage, behöver jag säga mer?
Naturligtvis måste det vidunder till spretig buske som grasserar i så många trädgårdar vara ett kraftigt afrodisiakum. Den futtiga sanningen var att namnet förmodligen härstammar från Ligusticum apium, latin för ligurisk selleri. Ligurisk selleri … Hur upphetsande låter det? Precis vad man inte vill veta när man behöver all hjälp man kan få för att skriva en underhållande artikel.
Libbstickan är trots sitt liguriska ursprung och sin popularitet i Tyskland en av de örter som används flitigast på nationalromantiska toppkrogar just nu. Ibland kan det tammetusan bli lite för mycket av det goda. Man får slå sig fram mellan kirskål, nässlor, harsyra och just libbsticka. Det är bara en tidsfråga tills någon börjar servera mygg också för att få den rätta svenska sommarkänslan.
Libbsticka väcker lika starka känslor och delar upp mänskligheten i protagonister och antagonister på samma obevekliga sätt som koriander. Den kräver tillvänjning. Först senaste åren har koriandern blivit folkkär på allvar. Och nu när koriandern är i var mans mun är vi matnördar helt enkelt tvungna att hitta en ny utmaning. Libbsticka.
Smaken? Tja, som selleri på steroider; och precis som sellerin innehåller den ftalider, ämnen som fungerar som naturliga aromförstärkare och samarbetar med glutaminsyra. Dessutom har libbstickan märkliga drag av korianderblad, grapefruktskal och kanske lite kummin. Men allra mest smakar den märkligt nog kardemumma. Kanske gurkskal också när jag tänker på saken. Och det gör jag ofta. Libbsticka är nämligen en av de få örter till och med jag lyckas med att odla. Gudskelov tillhör jag dem som verkligen uppskattar smaken. I alla fall i rätta doser.
Om måttlighet är en dygd i vanliga fall så är det en absolut nödvändighet när du använder libbsticka. Börja med mikroskopiska doser, bara en gnutta för mycket och rätten blir oätlig. Eftersom tålamod är en annan dygd föreslår jag att du använder den när du skördar din libbsticka. Leta noga långt in i buskaget, så belönas du med späda skott som har den bästa smaken.
För att återgå till etymologin så föreslår jag att du glömmer det liguriska ursprunget, i alla fall i början av bekantskapen med libbstickan. De mest självklara smakkamraterna hittas i det nordliga Europa. Om jag rabblar några ingredienser så får du hjälp på traven: senap, rökt fisk, gräddfil, citron, timjan, gräslök, färsk lök, potatis, abborre, tomater, gurka, strömming, färsk vitkål, ägg … Ja, kort sagt det mesta som får dig att tänka på lat sommarmat med svenska toner. Framför allt blommar libbstickan ut i kalla rätter, i varma har den en tendens att bli besk och lite unken.
Så där ja, nu har jag gjort mitt bästa för att få en vid läsekrets att inse libbstickans förträfflighet. För att bibehålla stoltheten och övertaget tvingas jag nu ge mig in på att laga liguriska rätter som förmodligen kommer att smaka oerhört mysko. Det kostar att ligga i framkant.
Synpunkter på libbsticka, Lisa eller livet i allmänhet? Dela med dig av åsikter tips och tricks på Lisas blogg!
Smakkamrater:
- Ägg
- potatis
- räkor
- citron
- lök
- sherry
- vitt vin
- kål
- blomkål
- senap
- citron
- griskött
- rökt fisk
- rökt kött
- tomat
- fisk
- musslor
