Nationalrätt: Renoverad smörgåstårta

Det sägs att det finns två säkra sätt att sälja tidningar: sex och smörgåstårta. Många av Taffels medarbetare är gravt skeptiska till den ena metoden. Men fördomar måste bekämpas! Anna Billing tog sig an utmaningen och presenterar här vårens mest publikfriande favoriter.

Alla gillar sex och smörgåstårta, sägs det. Fram till i fjol tvekade jag vad gäller det sistnämnda. Möjligen berodde aversionen på att vi aldrig kalasade på smörgåstårtor när jag var liten och att jag därför inte automatiskt kopplade ihop den med fest. Dessutom hade jag blivit bjuden på så många menlösa skapelser under årens lopp, i regel tog jag en artig skiva som jag smusslade undan under ett salladsblad.

Därför var det ironiskt att jag och min man kom att ta över en livsmedelsbutik som dessutom drev en smörgåscateringverksamhet. En välmående men sömnig avdelning där inga recept hade ändrats sedan smörgåstårtornas glansdagar i mitten av 70-talet. Jag insåg att för att kunna göra de nödvändiga förändringarna måste jag helt enkelt lära mig att älska smörgåstårta, denna rätt som anses vara det svenskaste av det svenska.

Smörgåstårtan har en förvånansvärt kort historia. Östersunds-Posten hävdar att den uppfanns på ett konditori i staden i mitten av 60-talet, men faktum är att den finns nämnd på andra håll tidigare. Ett efterkrigspåfund är den troligen i alla fall, för i min farmors kokboksbibel från 1941 anges endast fyra kategorier av smörgåsar: portionssmörgåsar, matsäckssmörgåsar, smörgåsar av ordinär storlek samt sandwiches. Där står dessutom att vi har mycket att lära av danskarna, en sanning som håller än idag.

Egentligen är det inte alls konstigt att smörgåstårtan kommit att bli en sådan folkhemssuccé att den till och med ger en gräddfil hos polisen. Det är en smart hybrid mellan gräddtårta och smörgåsbord som går att förbereda dagen innan och är dessutom formgiven enligt den svenskaste principen av dem alla: Ingredienserna är lagom fördelade över tårtan. Ingen får mer topping än den andra, en skiva ger ett snitt av samtliga lager. Visst går det att älska en sådan rätt!  Förra vintern skred jag så till verket och komponerade ett gäng nya recept till vår cateringavdelning efter hur jag tyckte att smörgåstårtor borde smaka.

Vår kökspersonal kan skratta åt det här idag, men när jag kom med mina nya alster var de djupt skeptiska och lät mig förstå att smörgåstårtälskare är ett konservativt släkte som inte vill veta av några som helst förändringar. Jag morrade tillbaka att beställarna så småningom skulle dö ut och då även riskera att ta vår kallskänk med sig i graven. Det finns recept värda att bevara och andra som snabbt bör sjunka i glömska när de spelat ut sin roll.

Tillsammans enades vi om att brödet måste bli bättre, fyllningarna skulle skilja sig från varandra genom olika färg och textur. Smakerna skulle skruvas upp och majonnäs skulle användas där det passade, inte som mastigt murbruk. Alla räliga gamla blandtårtor, där ingredienserna konkurrerade ut varandra, renodlades så att huvudrollsinnehavarna fick glänsa med rätt tillbehör i biroller.

Vi skulle använda mer generöst av grönsaker och örter och smörgåstårtorna skulle kunna varieras efter säsong. Vi bad även min überkunniga svägerska att ge förslag på drycker som skulle passa ihop med de olika tårtorna.
Jag fick lite backning på min önskan att de skulle toppas à la hattdekorationer – det stred visst mot principen om den jämna fördelningen. Därför fick även den lyxiga laxrommen stryka på foten av besparingsskäl, en tårta med så stora mängder hade blivit för dyr. I övrigt fick tårtorna ett lite vildare yttre.

Gröningen tillkom med tanke på mina stackars vegovänner. Många vegetariska alternativ är fortfarande grymt fantasilösa och bygger på ersättning för fisk- eller kött istället för på en egen smakidé. Skåningen är en regionalpatriotisk tårta med de typiskt skånska söta och syrliga smakerna. Några av de andra nymodigheterna är avokadoröran till räktårtan, fänkålskrämen till laxtårtan, den ljuvliga mangochutney-majonnäsen till kalkonen och chiliaiolin till kräfttårtan.

Rodnande måste jag dock bekänna att vi var populistiska nog att testa en italiensk smörgåstårta på menyn ett tag, men den har vi tagit bort. Cross-kitchen i all ära, det finns tydligen gränser för vad man vågar utsätta en främmande makt för.

Är smörgåstårta bättre än sex? Eller är det en styggelse? Hissa eller dissa smörgåstårtan i vår artikeldebatt!

Related Posts with Thumbnails