Taffel

Det fanns en tid då matlagningens makter tycktes magiska och otämjbara. Åskan fick mjölken att surna. Det var säkrast att inte låta menstruerande kvinnor handskas med livsmedel eftersom de då lätt blev skämda. Glömde du köksdörren öppen så kunde illvilliga troll slinka in och punktera bröddegen så att den kollapsade. Idag är skrock, skrönor och oknytt utsjasade. I stället fylls våra upplysta kök med makalösa manicker. Trenden kommer från krogarna och den högteknologiska matlagningen där, nu har matmodernismen sipprat över i hemmaköken och även kontrollfreak kan sova gott om natten .

Den kostar närmare 3 000 kronor, den lilla plastbunken med växtlampa, näringslösning och fröer som utger sig för att vara en ”köksträdgård”. Här behövs inga gröna fingrar, ingen kladdig jord och nästa inget arbete. Trädgården har fått sina egna helfabrikat.

En stor fest precis som en stor fest i en trädgård i juni ska vara. Sol och regn, grillar som brinner för mycket och grillar som slocknar, barn under bordet, maten som dröjer och just precis då ställer någon en varm kastrull med räddningen mitt i köket. Jazzpianisten har grillat och mixat ihop en Slatah meshouia, salade grillé, en tunisisk röra som 40 personer kollektivt slänger sig över. Vi doppar bröd och sparris och kalaset lägger i en nästa växel. När jag kan slita honom från pianot senare på kvällen får jag receptet, så varsågoda, fritt citerat från Karim. Vi är dig evigt tacksamma. 

Solen är en stjärna, vet min 6-åring att berätta. Och solstjärnans ljus har färdats i 8 minuter från att det skapades i en obarmhärtigt het fusionsbrygd när det passerar vädringsspringan i fönstret till sovrummet och träffar hennes mörka, halvslutna ögon innan det träffar mina. Det blänker verkligen som stjärnljus, tänker jag, men som från enorma supernovor, många ljusår bort.