Taffel

Matförpackningar har hamnat under lupp. Och jag kan inte rå för att känna att det måste ligga en massa humor bakom de bisarra påståendena som maten stolt skyltar med. I artikeln "Tvivelaktiga livsmedel under lupp" tar SvD upp underbara exempel som att ett knäckebröd är märkt med ”utan tillsatser av fett eller socker”, trots att traditionells knäcke aldrig ínnehållit nån av ingredienserna...

Eller den snygga förpackningen som utlovar fiberberikad läsk för att den bubblande drycken innehöll nån E-tillsats som tillverkaren valt att kalla för kostfiber. Fiberrik läsk, vem vill ha det?

Igår kväll vad det fest. Och jag, Olle och en kockvän kunde inte sluta om mat som är stört omöjlig att få fatt på färdiggjort och serverat i Stockholms innerstad. Nej, det handlade inte om exklusiva råvaror, illaluktande durian-frukter eller nåt annat lyxigt. Utan om mat som bara hittas på musikfestivaler, djurparker, tivolin & nöjesfält. Som langos, churros, sockervadd, kanderade popcorn, nyfriterade munkar och våfflor med sylt och grädde.

Vad är definitionen på matporr? Min definition börjar luta åt när jag och Olle äter en avancerad finmiddag som vi lagt själ och tanke i, fast vi äter den framför tv:n för att titta på ett matlagningsprogram...

Kanske är det helt enkelt alla situationer som innefattar ätande med mat i annan form. Som att äta frukost läsandes recept i dagstidningarnas bilagor eller i Gourmet eller diskutera mat med en tugga i munnen är nog också aningen matporrigt.