Taffel

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Ibland kan mat- eller smakupplevelser hoppa på en i de mest otippade miljöer. När jag och Boel vespade runt och slog ihjäl tid hamnade vi i den yttepyttiga antikaffären Framtidsantiken intill Odenplan.

De hade lite såna där gängse retrocoola affischer från 50-talet, klockor med gamla 60-talsreklamtryck och andra pinaler för folk som tycker att allt som är snyggt och värt att leva för skedde för minst fyra decennium sedan. Inte alltför ovanligt i antikaffärer alltså.