The F Word

Bild för Boel Bermann

Det finns ett ord i matkretsar som har blivit både föraktat och förbjudet. The F Word. Ett ord som sägs frekvent i hela vårt land. Och som sedan snabbt förnekas att det yttrats, möjligen med lite rodnande kinder.

Ordet är fräscht.

Läs mer

Asiatisk trädgård i en skål

Ojojojoj. Tolv år utan bloggande. Jag och Boel har ystat omkring en del, bland annat i Berlin, i jakt på matupplevelser och snygga skor. Efter resan kan jag bara konstatera att det förmodligen inte finns någon plats i världen där det går att få så bra vietnamesisk mat som i den överdimensionerade tyska huvudstaden.

Vietnam kanske? frågar kanske någon någon relevant. Men inte jag i alla fall. Bortsett från en nygrillad duva med huvud, ögon och allt på en balkong i Hanoi. Duvan kom direkt från stadens gator, och smakade himmelskt. Och visst, jag fick finfin pho även där. Men Berlin. Yes baby.

Läs mer

Rör inte min våffla

Jag är en lugn person med takt och ton, måttfull och balanserad. Och ta inte det här på fel sätt. Jag älskar verkligen när folk hittar på nyskapande saker med mat, tar nya grepp. Ge mig banan med lökdipp och jag mumsar glatt. Råbiff med lågtempererade glasålar? Visst, hit me! Men när det kommer till våfflor så ge fan. Jag blir vrålkonservativ.   

Jag blir aggressiv av dessa varianter med keso och rödlök, forellrom, chevre och pinjenötter. Eller den vidriga spenat och fetaost. För min del skulle det lika gärna kunna ligga bajs på de där våfflorna.

Läs mer

Matsex & matspel

Bild för Boel Bermann

Det hela började med matsex. Diskussionen om mitt matintresse när jag var med i en podcast om tv- och dataspel för en liten stund sen.

Intervjuaren tyckte att jag var väldigt lustig som var spelnörd OCH matnörd. Som att det var två saker som absolut inte gick att förena.
Han tyckte dessutom att bloggnamnet ”Bind mig, mata mig” låter lite porrigt. Och ja, jag erkände att den låter lite småkinky. Men har man en matblogg ska det ju handlar om orgier i mat och frosseri. Dekadens när den är som goast.

Läs mer

Ge mig ett E

Mats-Eric Nilsson må spotta och svära. Visst är det underbart med alla dessa rena, ekologiska och naturliga smaker, men jag har fastnat i nostalgins träsk och kräver ett E. Som 70-talist är jag väl knappast ensam om min vurm för Päronsplitt. I sanningens namn var den där vaniljglassen med sin mjöliga vita klegg av vegetabiliskt fett direkt osmaklig. Men den konstgjorda päronsmaken i isöverdraget... Yes.

Läs mer

Sidor