Taffel

Det hela började med en hård förkylning för drygt två veckor sen. Den lindade sej som en tjock matta runt mej, bedövade all smak, lukt och förmåga att utstöta nåt annat än hesa kraxningar. Efter en vecka hade den mig i sina kalla klor. Jag tänkte inte mer på det.

Tills jag vaknade i söndags helt utan smak. Sen dess har tillvaron varit en plåga. Allt jag äter smakar ungefär som papper. Eller nej, det är en lögn. Konsistensen på maten är så klart precis som den alltid varit och tungan och munnen reagerar på sött, surt och salt. Men det är som att gå tillbaka till stumfilm efter att ha sett allt i 3D.

Fram till för några månader sen var min närmsta matbutik som vilken som helst. Lite för mycket som trängs om utrymme, svårt att ta sej fram i, grönsaksdisk där det slokades lite här och var och en kötthylla som mest hade biff.

Men så hände nåt. Jag misstänker ägarbyte. Plötsligt rensades det hårt i sortimentet och budgetmärkena försvann all världens väg. Det låter kanske som att det blev sämre? Men plötsligt flödade det över av ekologisk mat, vegetariska alternativ och något ovanligare delikatesser som brittiska kakor till téet, dadelsirap och vildsvin i köttdisken. Det finns numera fyra hyllplan med enbart olika sorters honung. Bara det!

Det är bara att erkänna. Jag tjuväter julmat långt innan traditionen föreskriver. Jag vill ha mer jul. Hela tiden. I de mest opassande sammanhang.