Taffel

Nu har det gått en hel vecka sedan Chokladfestivalen, men vi har legat i dvala efter all choklad vi stoppat i oss, så här kommer en sen rapport. 

Anyhowever... där var vi i alla fall. Vilse i ett hav av praliner, statyer, criollo- och forasterobönor och allt vad de heter. Och ungefär varannan man mötte var Årets konditor, eller hade i alla fall varit det någon gång. "Jaha, känner du inte igen mig... jag var årets konditor 1923. Å vilken choklad vi gjorde då..." 

Samtal mellan mig och jobbkompis över indiskt käk:

Han: – Ska vi köra middag hos mig på fredag då? Men du har ju matblogg och allt, så nu känner man sig rätt pressad.

Jag: – Nä vafan, det ska du absolut inte göra. många tror att man är überkräsen bara för att man är väldigt matintresserad, men jag gillar faktiskt nästan allt.

Han: – Sjyst. Men du tycker säkert att jag är en riktig matbarbar. Kolla här bara, jag äter ju det starkaste de har. Det blir liksom inga smaker kvar. Matbarbar, tänker du nog.

Jag: – Nej, skärp dig. Det är väl inget matbarbariskt att välja starka rätter. De kan ju ha tydliga sköna smaker fast de är starka.