2008-10-20 av

2 x fejkat chosefritt i city

Mitt i Stockholm City ligger sedan något år Albert & Jacks, elitkrogen Vassa Eggens fina bageri. Underbart bröd, smarriga bullar och värdig service. Deras luncher är exemplariska i sitt mondäna, fejkat chosefria utförande: goda, mättande och snygga.

Men ett stenkast härifrån, på Regeringsgatan 86, ligger Brunkebergsbageriet som gör minst lika fantastiskt bröd (Brunkans långa är ett halvsött, rågsurdegsbröd som rekommenderas varmt) och ännu godare sallader. Även här är enkelheten fejkad: i de generösa salladerna ryms perfekt bulgur, utvalda charketurier, söta meloner, färska örter, überkrispig sallad, hemgrillade paprikor och fina skakade vinaigretter till. I paketet får man även ett par skivor bröd.

Nu har Brunkebergsbageriet dessutom byggt om så att lunchen kan ätas vid bord en trappa upp om den inte bärs med till kontoret. Skillnaden mot Albert & Jacks är inte stor i smak och kvalitet, men i pris. En salladsskål från Brunkan kostar närmare 20 kronor mindre, runt 65 spänn.

Mer från Olle Lidbom


Recension av en recession

Ett idogt representerande de senaste veckorna har givit goda insikter i hur restaurangvärlden påverkas av recessionen: större portioner. Idag lunchade jag till exempel en panerad (!) fläskkotlett stor som ett pingisrack på Hälsingborg. I går en bjässe till grillad oxrygg på Kungsholmen. Dessförinnan åt jag mig proppmätt på asado på Grill som serverades i en lika riklig mängd som Kebab House serverar sin kebab de luxe. Under högkonjunktur och positivt kassaflöde bär det inte lika mycket emot för kroggästen att gå hungrig från bordet. Men när vi nu går ut och äter (och på vägen till Kungsholmen igår gapade de flesta andra restauranger tomma) vill vi bli inte bara belåtna - utan även mätta.

Läs mer

Mer kaffeklagan: Sur final på Matbaren

Så äntligen styrde vi kosan mot Matbaren, Mathias Dahlgren hyllade lilla matlaboratorium i Grand Hotel. Oklanderligt och värdigt beskriver allra bäst bemötandet och upplevelsen.

Vi lät perfekta ägg, mörka madeiror och boliviansk choklad flöda.

Sedan kom kaffet in. Utmärkt serverat men trist och småsurt. Det var - fick jag veta - Lindvalls Bankett Premiumkaffe. Min blick blev så modstulen att servitören bakom baren fann sig nödgad att bjuda på kaffet med en ursäkt: "Hotellet har något samarbetsavtal."

Läs mer

Smulkniv skiljer agnarna från vetet

Det finns tre nivåer i det dukhygieniska helvetet: galonduk är längst ner på skalan. Näst längst ner är tunna crepes-dukar med pittoreskt enfärgs-tryck av bergstoppar.

Längst från skärselden – men fortfarande i helvetet – är bordsborste med skyffel. Mest för att det ser larvigt ut att virvla upp smulorna på bordet med en dockborste.

Läs mer

Krogsajter: Hellre undermeny än pdf-meny

En modern svensk kock är innovativ nog att odla isört på värmeslingorna i badrummet. Petig nog att hålla ett ägg kokande på exakt 61,3 grader i flera timmar och driver på utvecklingen av en maskin som hackar ner hårt djupfryst ostron-is till ett havsdoftande offpist-puder.

Där tar dock nyfikenheten och tekniklustan slut.

Som idog surfare på gourmet-restaurangers hemsidor är det bara att konstatera: det är snygga och påkostade flash-satsningar över hela fältet. Men det som de allra flesta surfare klickar sig in för är menyn.

Läs mer

Njutningens pris

Oaxen. Som jag hade drömt alltså. Lusläst Gourmetrecept och suktat bilder på
musselgranité med pudrat bronsärtsmör från någon lokal bonde. Ni vet nivån.

Så åkte vi dit en vacker höstdag och åt. Kalvkinder under portvinsgelé, brinnande enkvistar och spindelkrabbegröt. Rök och speglar.

Vi åt i en timme, två timmar, tre timmar, fyra timmar, fem timmar och sex timmar senare fick jag notan. Jag har fortfarande inte vågat berätta för närstående vad den landade på, men ok. 2000 kronor.

Läs mer