Igår skulle det lagas björnrostbiff. Jag har haft två rostbiffar från björn liggande i frysen sedan björnjakten. Båda var styckade med ben och de var verkligen inte stora. Jag har liksom sparat på dem, för hur många chanser kommer man ha att laga rostbiff på björn? Igår skulle brorsan och hans familj komma på besök och det var dags.
Det tinade köttet togs ut och jag kände direkt att vilt-/björndoften var på tok för intensiv. Jag är inte känslig för sånt egentligen, alltså viltsmak. Jag tycker det är gott med den metalliska nästan leverartade smaken som vi förknippar med viltkött. Dessutom har vi ätit björnfärs från samma nalle flera gånger och det har varit gott, riktigt gott, men det var något som blev för intensivt med rostbiffarna.
Visst, jag vet att man kan lägga köttet i mjölk och på så sätt mildra viltsmaken, men jag varken hann det eller hade speciellt god lust att göra det. Rejäl kryddning och in i ugnen istället. Vitlök, spiskummin, svartpeppar och lite värmetåliga örter. Efter en halvtimma luktade det så jävla illa i köket så jag tog beslutet att slänga köttet. Så var det med det. Märkligt kan tyckas och det är nästan så jag misstänker att jag hade knepigt luktsinne igår och att det snarare var mig det var fel på. På nyårsafton hade vi en massa lite mindre rätter varav en var små björnburgare. De var otroligt försiktigt kryddade för att köttsmaken verkligen skulle komma fram och alla, vuxna och barn, tyckte jättemycket om burgarna. Samma björn alltså. Konstigt.
Istället blev det rostbiff på älg, tyvärr körd lite för länge då jag i irritation över björnjäveln tappade termometern i golvet så den gick sönder. Men älg kan man i alla fall lita på. Kanske det godaste köttet som finns. Till skillnad från snuskbjörnar.
Med den harangen kommer vi till det jag egentligen ville berätta.
Jag gjorde världens godaste potatisgratäng igår. Hasselbackspotatisgratäng utvecklad av J. Kenji López-Alt på Serious Eats. Så förbannat bra potatisgratäng. Jag gjorde bra precis exakt som det beskrivs i receptet förutom att jag lade till lite färskriven muskot också. Krämigt, gräddigt, snyggt och lagom krispigt. Potatisgratäng blir inte bättre än så här. Gör den redan i kväll vet jag.
