Acting like a fucking Bastard in Malmoe
Jag vet det egentligen, jag tror jag har vetat det ganska länge. Av någon anledning har jag blundat för det, av någon anledning fortsätter jag blunda för det. Det finns ett hem (him) även för mig, en plats där jag skrattar ler och har roligt inte för att mildra livets lidanden utan för att jag spontant och innerligt vill det. Det finns en plats som präglas av spontanitet där människorna lever ut den fulla vidden av sin personlighet, där folk är excentriska inte för att vara annorlunda utan för att de är det på riktigt. Damer och herrar, kära läsare, jag är i Malmö. Staden där restauranger har namn som Bastard, Rebell och Belle Epoque, där en del butiker har namn som Rötter och andra ironiskt (?) skyltar med att råvarorna håller "svensk kvalitet".
Jag blir lycklig av att en rundlagd skåning står och kränger endast skånska rotsaker och frukt i säsong i ett hörn på gränsen till förorten med stolthet och kärlek. Årets vackraste morötter och jordärtskockor samsas med lokal februariostronskivling.
Jag blir lycklig, alltid jämt och ständigt på Bastard. Maten är just god och okomplikerad, inte mer inte mindre. Mozzarella med späd purjo och pinjenötter, grisbog med bönor i kryddig tomatsås, fattig riddare med vinterrabarber och glass på salvia och brynt smör. Spansk-fransk-svenskt giftermål när det är som mest lyckligt och harmoniskt. Vid första tanken var varmrätten väl intetsägande och lunchmatsliknande, men va fan, allt är gott, cavan sparklar , servitören briljerar både socialt och lite oväntat efter en väl sur side car med välutvecklade färdigheter i mixologi med en egenkomponerad tequila-mynta-skapelse. Att stekareliten i Malmö hänger på Bastard skänker bara besöken en extra dimension av underhållning.
Dagens "moment of terror" infann sig på bussen på väg in mot staden. Efter att ärade herr Ordörande antytt att min pole-dancing på bussen kan ha gett intryck av att jag var i ett annat tillstånd än vad jag var stirrade jag mig själv i vitögat i speglingen bussrutan erbjöd och kom till den plötsliga insikten att jag riskerade att inte komma in på någon restaurang alls eftersom jag såg ut som ingenting annat än en jävla pundare. Men trots mitt spretiga hår, min trasiga militärgröna jacka och mitt i allmänhet förargelseväckande beteende kom jag in på Bastard och tackar personalen, herr Ordförande och inte minst mig själv för en fantastiskt trevlig kväll.
Kommentarer
Åh, älskade Malmö! Ja, visst är det konstigt att Bastards själ är så stark att de där stekarna liksom inte bekommer en. Eller så är det för att jag med tilltagande ålder blivit en av dem.
Förresten, antyder du i texten att jag luktar illa? Jag duschade ju i eftermiddags?
// Herr Ordförande
Som jag brukar säga. Allt har en lösning.
// Ordförande
Jag älskar Bastard! Det enda jag kan klaga på är den där köttbiten som kräver minst 2 personer á 300kr/pers (sist jag var där iaf). Jag vet inte om de har kvar den men den känns lite som en turistfälla och den skrämde iaf bort minst en person på jobbet från att någonsin gå dit igen.
hur länge är du i stan??
Är det så Lisa? Jag har lite svårt att se det framför mig :).
Saxit: nej den var inte där. Vad var det för kött och vari låg den stora besvikelsen?
Jag vet inte olle, men veckan ut tror jag.
planer? pilsner kankse?
Robin det var något de hade förra året. Kött från Sveriges bästa oxe sa de och helstekte stora bitar i ugnen. Visst det var bra kött men tillbehören var inget speciellt och för 300kr förväntar man sig lite mer om man säger som så.
Det var gott men inte prisvärt. För 300kr förväntar jag mig något jag inte kan laga ganska enkelt själv. :)
Om jag nu skulle känna mig manad att beställa en varmrätt för 300kr så är nog Bastard stället.=)
Lätt olle, jag mailar mig ditt nummer, är tillgänglig åtminstone veckan ut.
Jag håller med dig helt och hållet Saxit om att 300 kronor är en prislapp som för med sig stora krav på produkten. Men jag tycker också att många människor har alldeles för liten förståelse för värdet av en riktigt bra råvara, tex en riktigt bra köttbit. En råvara kan vara extremt värdeful, utan krimskramsiga accesoarer.
Eftersom jag inte har ätit köttet i fråga kan jag inte uttala mig om detta specifika fallet.
En köttbit kan vara värd 300 kronor och mer, men den kan också inte vara värd en krona.
Jag drixade ju dig 300 spänn i oktober för att du skulle gå och klippa dig. Inte gjort det?
ääääähhhh, det är på gång efter helgens plötsliga och brutala insikt :). Var det verkligen 300? Det gick nog inte riktigt fram hela vägen tror jag, servispack....
Sidor