Andra bullar: I stället för kanel
I min värld har man kanel har man till lamm och möjligtvis äpplen (men varför? Hallå, det finns kardemumma!). Jag har alltid upplevt kanel som påträngande och tämligen malplacerad nästan överallt den dyker upp. Den skär liksom igenom alla smaker, även i små mängder. Kanel är en sådan där jobbig uppmärksamhetssökande ADHD-unge som poppar upp överallt som hackspettsjäveln i Kalle Ankas jul*.
Jag är alltså inte speciellt förtjust i kanelbullar. Degiga kanelstinkande saker som växer i munnen när man blir påtrugad en. Bläsch! Dessutom är det alldeles för sötsliskigt.
Det hindrar dock inte att jag ämnar bli en riktigt bulltant när jag blir gammal. Jag har ett eget recept. Att inga barn kommer äta dem? Det är inte mitt problem. Barn har ingen känsla för kvalitet ändå.
*Ja, jag var ett sådant barn och det finns på VHS-band. Så jag får skriva vad jag vill.
Sötsalta durumbullar med rosmarin och apelsin
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 20 st
Tid: 2 timmar
Sega, sötsalta bullar som barnen förhoppningsvis håller sig ifrån. Baktekniken är inspirerad av Martin Johansson och gör att man slipper knåda en massa och ger dessutom en härlig struktur på bullarna. Byt gärna ut apelsinskalet mot till exempel grapefruktskal, färskt pomeransskal eller allra helst yuzu om du kan få tag i det.
- 2 dl ljummen mjölk
- 25 g jäst
- 2 msk honung
- 1 ägg
- 4 d vetemjöl
- 3 dl durumvetemjöl
- en iten nypa salt
- 50 g rumsvarmt smör
- fyllning:
- 75 g smör
- 1/2 dl råsocker
- 1 msk hackad färsk rosmarin
- strimat eller rivet skal av 1/2 apelsin
- 1 nypa flingsalt
- till pensling:
- 1 uppvispat ägg
- lite råsocker
- flingsalt
- Blanda mjölk, smulad jäst och honung. Rör om tills det löser sig. Tillsätt mjöl och salt och blanda ihop till en deg. Knåda in smöret lite snabbt och låt vila 20 minuter under bakduk. Ta sedan tag i en flik av degen och liksom dra upp den ur bunken och vik tillbaka den. Upprepa3-4 gånger tills degen känns stum. Låt jäsa 20 minuter till. Dra igen. Jäs ytterligare 20 min och dra degen en sista gång. Låt sedan jäsa 30 minuter.
- Blanda smör, råsocker, rosmarin och apelsinskal.
- Kavla ut degen på ett mjölat bakbord. 20x50 cm eller vad det nu kan tänkas bli. Bre på smörblandningen och strö över några nypor flingsalt. Snåla inte!
- Rulla ihop degen precis som du skulle göra med vanliga kanelbullar och skär i 20 bitar. Lägg i bullform eller direkt på bakplåtspapper.
- Sätt ugnen på 225 grader och jäs bullarna 40 minuter.
- Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö på lite råsocker och lite extra flingsalt.
- Grädda i mitten av ugnen ca 10 minuter eller tills de fått fin färg.
Kommentarer
Knådfritt bröd, och böcker av Martin Johansson.
Gissar att hans gruninspiration härstammar från din översättning av Jim Laheys recept.
http://gittosmat.blogspot.se/2006/11/receptet-p-allas-lppar-nu-p-svenska...
Örjan, det tror jag ändå inte. Det är en teknik som har använts tidigare och i många olika versioner. Så någon ära tar jag inte åt mig där. För övrigt är Martins böcker fullkomligt fantastiska, de är faktiskt de enda brödböcker jag tycker mig behöva. Jag är ju ändå mer intresserad av sjäva grunderna, fantasi har jag ju själv så det räcker och blir över.
Förminska inte ditt inflytande! Vill fortfarande tro att grundinspirationen kan ha kommit från dig. Senare kompletterat med hans ytterligare studier och experiment ang autolys.
Ännu inte köpt hans tredje bok. Tillför den mycken info jämfört med de två första?
Ja jag har även börjat "röra ihop" degar. Med surdegskultur.
Senast var variant på NilsEmils Lingonbröd för första gången. OK-osäker Använde 25g jäst som "säkerhet" på 1 L vätska +2-3 dl surdegskultur. Blev gott.
Pizzavarianten, d v s bullar med tomatsås och basilika/oregano, fungerar också bra. Det skulle säkert också fungera med en curryvariant.
Härligt!
Jag är som dig och kan tycka att kanel är extremt påträngande i vissa fall även om jag använder det i min glögg. Där försvinner den påträngande smaken (och lukten) men den bidrar ändå till helhetssmaken.
Ditt recept på bullar blir jag direkt sugen på att prova. TACK!
Örjan: Jag ligger bakom mycket otyg här i världen, men Martins eminenta bröd tror jag inte att jag kan ta någon som helst ära för.
Kurt: Jo, men då är det ju något helt annat. Det här är ju en sötsak, inte något savoröst.
Henrik: Ja, kanel kan fungera i till exempel glögg och en del andra saker. Men då i väldigt små mängder och tillsammans med andra kryddor. Den är så väldigt kväljande annars. Och baka gärna bullarna och kom med feedback.
Nog fungerar kanel fint i gröt och marmelad/sylt men jag håller nog med om att kardemummabullar är godare än kanel-dito.
Här i Texas säljer dom tuggummi med kanelsmak, det är vidrigt...Bluäääccchhhhhh!!!!
Hu! Kaneltuggummi?`Låter vedervärdigt.
Yup,trodde inte det var sant första, och ENDA, gången jag provade.
Hurghhh.
Nej, kaneltuggummi är ju gott! Det lämpar sig inte för serietuggande dock, smaklökarna blir bedövade efter ett tag.
Färskriven kanelstång av god kvalitet är otroligt mycket godare än påsvarianten, och inte jolmig alls.
Jag brukar färskriva kanel när jag väl använder det annat än helt, det där färdigmalda dammet ger jag inte mycket för. Men jag har väldigt, väldigt svårt för just kanelsmaken. En sur eftersmak jag tycker förstör allt.
Sidor