2013-10-28 av

Ännu en stormnatt

Krigsrubrikerna hetsar. Bodonin är fettad. Undergången är nära.

Ett virvlande monster av brittisk luft våldför sig på Sverige, piskar ett helt land till underkastelse. Kvällstidningarna har utlyst nationell panik. Håll er inne! Lås in era barn! Bunkra upp med värmeljus! Huka er i bänkarna tills det är över! Och när det väl är över, läs tidningarna igen för att få veta hur nära det var att allt gick riktigt åt helvete! Liverapportering från varje nedblåst träd och skadat plåttak utlovas!

En storm drar in nu, en storm har redan dragit in. Jag blev blöt i håret när jag cyklade hem, och om jag lyssnar noga hör jag att det susar i träden (fönstret står öppet). Jag försöker hitta rätt sorts panikkänsla men misslyckas. Nere i Skåne håller förmodligen Turning Torso på att rivas ner och i Göteborg flyger väl själva Poseidon snart in i Lisebergs pariserhjul. Men inte här. Duggregnet kastar sig mot marken, det är allt.

Istället lyssnar jag till min femårings snusande, som lätt överröstar både stormens tjut och löpens panikvrål. Frasandet av ett täcke som sparkas av (igen). En djup suck när en dröm blev övermäktig. Knakandet i sängens fjädrar när den pyjamasklädda kroppen snor runt för att hitta vila i en annan liggställning, ett tag. Nattlampan är tänd för att hålla både bergatroll och vargar borta i natt. Vi får se hur det går.

Själv tänker jag på höstgrävning. På marktäckning med gräsklipp. På att skona maskar och jordmån från jordfräsen. På att köpa mig ett par stövlar - jag har inte ägt ett par sedan jag var runt tio år, och en vass jävla spade. Det blir något att återkomma till. Den här usla mördarstormen däremot tänker jag glömma så fort som möjligt.

Kommentarer

tisdag, oktober 29, 2013 - 10:53

Vi missar allt extremt väder! Jag har inte ens sett ett rejält åskväder på många år.

Anna B (ej verifierad)
tisdag, oktober 29, 2013 - 07:34

Var så lagom roligt här nere när strömmen gick i fem timmar igår. Stormen vrålade utanför knuten. Men vi har klarat oss från skador och det är skönt. Och till middag åt vi kastanjer som vi rostade i kaminen.

tisdag, oktober 29, 2013 - 14:13

Höga stövlar ger fördelen att man aldrig behöver tveka när man går i svampskogen, man kan verkligen gå överallt. Inte ens höga kängor är lika bra, men man måste verkligen få stövlar som passar.

tisdag, oktober 29, 2013 - 15:17

Jag brukar gå i rejält tunna skor och kliver på som jag vill ändå, har nästan vant mig vid att vara blöt. Stövlar känns som lyx.

Sidor

Mer från Peter Jägerbro


Höstmörker, och en handfull rimskivling

Bild för Peter Jägerbro

Vi gick oss till skogs för att leta upp stormen det talats så mycket om, jag och lillflickan. Jo, grantopparna vajade någorlunda taktfast, men på botten av skogshavet där vi gick var det lugnt. Där bland mossan och kottarna, där blåbärsriset dämpar stegen och fåglarna sitter tysta i träden. Det skymde på. Molnen flöt trasiga omkring för vindarna och tog mycket av det ljus som borde ha varit vårt. Dessutom hade vi kommit ut sent. Middagen var avklarad och helgslummern väntade, men den här promenaden tiggde om att bli av. Inte bara för stormens skull, utan jag ville också se om rimskivlingarna kommit upp. De allra första hade jag hittat redan veckan innan.

Läs mer

Svampåret som måste ta slut

Bild för Peter Jägerbro

Som svampår betraktat var 2017 ett enastående år. En tveksam start i mina trakter, men sedan drog det igång. Det blev svårt att närma sig en skog utan att få med sig något hem. I eklandskapet, bland hasselbuskar och kostigar, järnåldersrösen och sydvästsluttningar hittade jag svart trumpetsvamp i mängd för första gången på flera år, på många helt nya ställen. Karljohansvamp hittade jag så att jag ville börja mata kattan med dem, och det var också ett bra år för scharlakansvaxing, fjällig taggsvamp och skäggriska.

Läs mer

Och där faller ännu en sommar

Bild för Peter Jägerbro

I de gamla ek- och hasselhagarna som hållits öppna sedan åtminstone järnåldern har en nattlig, ockult procession lämnat spår efter sig. Där går stråk av rött stearin i gräset, som droppat ner från ljusen och stelnat i slingrande former: scharlakansvaxskivlingen har kommit tillbaka efter många år av torka och usla svamphöstar. Jag brukar inte leta aktivt efter den, men det är så inrättat, så måste det vara, att den ofta växer på samma marker där de svarta trumpetsvamparna trivs. Där jag också trivs. För där scharlakansvaxingen lyser illrött i gräset hittar jag också trumpeter, och inte sällan alldeles intill.

Läs mer

Med ögon känsliga för ormrot

Bild för Peter Jägerbro

När det nya nordiska köket svepte över vägkanter, skogar och ängar i jakt på något nytt och bildskönt att lägga på tallriken så verkar ormroten ha klarat sig undan. Och det kanske har sina skäl. Ovanlig är den inte, men inte speciellt vanlig heller, förutom i norr. Ätlig är den, men kanske inte på det där spännande sättet. Vacker är den, men knappast som violen. Ändå gör den mig väldigt glad när jag emellanåt hittar den.

Läs mer

Hör du ljudet av juni där utanför

Bild för Peter Jägerbro

Solen är en stjärna, vet min 6-åring att berätta. Och solstjärnans ljus har färdats i 8 minuter från att det skapades i en obarmhärtigt het fusionsbrygd när det passerar vädringsspringan i fönstret till sovrummet och träffar hennes mörka, halvslutna ögon innan det träffar mina. Det blänker verkligen som stjärnljus, tänker jag, men som från enorma supernovor, många ljusår bort. Det här är ett sådant där ögonblick som koncentrerar allt det stora i livet, universum och allt: kärleken till mitt barn, underverket som ligger bredvid mig med stjärnglans i ögonen och mumlar om bilder hon ser mot ögonlockens baksida, dofterna och ljuden av sommaren som smyger in i samma fönsterspringa som ljuset.

Läs mer