Idag har vi spelat in ännu mer Köksradio. Temat var Tro och här är en kycklinglevermousse som får representera den etik som hos många ersatt religionen. Tack vare lite nötighet från hasselnötsolja och rejäla mängder smör kan den nästan konkurrera med den mer tveksamma anklevermoussen. Sen kan man ju diskutera kycklinguppfödningen också … Moussen serveras på ett lättrostat hamburgerbröd med en liten chutney på rabarber och två sorters russin. Lite citronverbena 8tyvärr inget man kan röka, fast det nästan ser så ut) och blommor från trädgården oppanpå. I glaset ser ni en torr madeira, varför just den hamnat där kommer Alf Tumble att berätta i programmet.
I morgon ska jag hinna med mer läsarfrågor.
Liten arg tant. Nördig matskribent, inspirerande föreläsare, sisådär semivegan (fegan) av klimatskäl och vindrickare av guds nåde. Har drivit bloggen Matälskaren sen 2005. Favoritämnen? Konstiga kryddor, matkemi, smarta knep och lite insiderrapporter från krogvärlden.
Med utgångspunkt i den senaste forskningen berättar Lisa Förare Winbladh och Malin Sandström lättbegripligt och underfundigt om vad som händer i köket och hur du lyckas med matlagningen.
Efter sin succé med boken Matmolekyler är Lisa Förare Winbladh äntligen tillbaka. Den här gången med en helt oumbärlig kokbok. Lisa skriver långa recept med många ingredienser.
Kommentarer
Svensk blogg + ankleverdiskussion = bäst jag håller käften.
Jag har varit på ett väldigt välresearchat föredrag om ank- och gåsleverproduktion, som hade intressanta jämförelser med den erbarmliga fågeluppfödningen i stort vad gäller ohälsa och dödstal. Personligen tycker jag att det blivit en larvig symbolfråga, det stora problemet är djurindustrin i stort. Inte en nischprodukt som det är lätt för de flesta att avstå från.
Annette: Det är ju just det jag säger. Jag tror inte du har särskilt många mot dig i den åsikten.
Jag tänker inte haka på fjäderfäindustribojkotten av krassa a skäl. Det går inte att få folk att sluta äta kyckling. Det går inte heller att få särskilt många att betala den lilla prisskillnaden för en något bättre producerad kyckling. Jag har valt ståndpunkten att rekommendera de bästa av de dåliga alternativen helt enkelt för att jag tror att det ger bäst resultat i praktiken. Vår familj äter och rekommenderar Bang och Bosarp, väl medvetna om problemen. På så vis lär sig fler att kyckling kan smaka bättre. Men rycker man helt mattan under fötterna från de fåtaliga svenska producenter som faktiskt försöker förbättra situationen kommer situationen bli den att mainstreamproduktionen fortsätter medan ett fåtal äter fransk kyckling, omöjlig att få tag på för de flesta.
Det viktigaste för mig är att den stora mainstreamproduktionen ifrågasätts, diskuteras och förbättras.
Jag ska i princip fortsätta hålla käften, men jag blir lätt vansinnig när folk moraliserar om ank- och gåslever, och inte ägnar en tanke åt de förhållanden under vilka kycklingbrösten eller fläskfilén de köper till extrapris produceras.
Så: just det.
Åh. Kycklinglevermousse. Den som serverar mig det gifter jag mig med!
Just ja, det va' ju de' han gjorde.
Härlig kombo! Och citronverbena är en storfavorit.
Har anklever blivit etiskt inkorrekt nu också? Jag trodde det var OK, för att de hetsåt själva, och inte blev tvångsmatade.
HeMo: Mig veterligen så finns det sån anklever (foi gras) från spanien som självhetsäter men den finaste franska är fortfarande tvångsmatad som jag förstår. (den spanska blir inte riktigt lika fet tror jag)
Emil O: TED-föredrag av Dan Barber om spansk gåslever.
http://www.ted.com/talks/dan_barber_s_surprising_foie_gras_parable.html
Bosarpskyckling känner jag till, men vad är Bang för kyckling? Google ger inget svar!
Gud smarrigt..
Sidor