För ungefär två veckor sedan var svaret Nej. Det här med att ha odlingslott var inte värt besväret. Jag hade läst på, grävt, täckt, sått, planerat för skiften och mellankulturer och var beredd att börja håva in. Men efter att ha tillbringat ett par timmar med att sticka, dra och rensa tistlar och annat eländigt grönt kom jag ut en vecka senare till något som såg till och med ännu värre ut. Det blev ett par timmars rensande igen. Jag fyllde en tvättkorg med tistlar och penningört, med råge. Och av det jag sått hade knappt något kommit upp.

Min stolta upphöjda bädd med ram där palsternackan och svartroten skulle regera visade knappt några spår av att ha kommit igång - förutom för ogräset alltså. Purjolöken talar vi inte ens om. Ett fåtal tunna strån hade tvingat sig upp genom ogräset, som kastat sig ner i fårorna där purjon var satt. Och morötterna...tänk sytrådar. Idag lutar jag lite åt det andra hållet. Det kan vara värt det. Men det är inte riktigt avgjort. Inte för att purjolöken eller morötterna kommit igång, och bondbönorna som redan blommar i andras land har knappt tagit sig upp hos mig. Men potatisen ser ut att fungera i alla fall. Inte för att det är någon bedrift från mitt håll. Potatis gror och växer om man så lägger den på asfalt. Men färskpotatis är färskpotatis, speciellt när den verkligen är färsk. Och färskpotatis kommer jag att få gott om. Idag smakade jag färskpotatisen. Storleken på knölarna gick från ärta till krusbär, smakprov både från Amandine- och Rocket-fårorna. Det är helt OK så här i början att det är mer smör än potatis på gaffeln. Och på tallriken fick potatisen sällskap av den sista sparrisen. Nu skördar jag inte mer sparris, nu får den växa upp och samla kraft till nästa vår. Smakade det bra? Att frågan inte längre besvaras med Nej säger väl allt. Och hur färskfärskpotatis smakar, det vet ni nog redan. Det här är mitt läroår. Det är OK att misslyckas. Det mesta jag gör är ett famlande, ett experiment. Och jag har mina aningar om varför det gått som det gått, men det återkommer jag till.