2008-09-27 av Anna Billing
Annons
Skånska Skafferiet
Anna frilansar som matskribent och receptmakare. Grunnar mycket på råvaror, sorter, tendenser och annat. Har svårt att hålla sig till traditionella recept, det slinker gärna in influenser från olika håll. Håller höns och samlar allt ätbart inom ramen för allemansrätten. Lagar gärna mat med det som finns inom räckhåll och driver anti-matsvinnprojektet Resurskocken.
Böcker av Anna Billing
Drömmer du också om att ha egna höns i trädgården? Om att kunna gå ut och plocka in nyvärpta ägg som du direkt kan använda i matlagningen? Det gjorde matskribenten Anna Billing.
Recept
Kommentarer
Jag älskar helt vanliga potatischips men har aldrig hittat ett smaksatt jag gillat. Dillchips är äckligast.
Hm.... sour cream cheese är min svaghet, dill är värst eller kanske salt& vineagar
Kia
Jag har nästan alltid hatat chips... trodde jag, tills jag flyttade till just England för några månader sedan. Här vet de hur man gör chips. OLW, Estrella, Pringles etc. kan slänga sig i väggen. De enda svenska chips som kommer i närheten är de i artikeln häcklade Lantchipsen. Smaksättning? Alla varianter på salt & vinäger vilken dag som helst, men annars bara salt, eller salt och peppar. De mer skruvade smakerna som "grilled chicken", "prawn cocktail" och vad allt det är som engelsmännen håller sig med kan jag dock vara helt utan.
Och var kan man få tag i dessa chips? Finns de att uppbringa i Stockholm? Vill gärna prova.
Köpte Burts salt & vinegar när jag var i Köpenhamn i somras. Fantastiska. Men allra bäst gillar jag nog Marks & Spencers variant med balsamvinäger.
Salt och vinäger chips har jag alltid hatat, dock så är de Engelska cheese & onion klara favoriter. Toksmidigt på puben med en liten påse chips till ölen!
alltså, burts som det står om i artikeln är jättegoda och allt (hittade dem i möllans ost's fyndlåda en gång), men jag gillar ju såna här paprikachips som inte så ofta säljs i sverige (utom i små oregistrerade närbutiker med polsk cocacola). såna man bara köper när man är på semester i andra länder, typ ungern eller tyskland. guldiga påsar och riktigt tunna chips så att man får så mycket frityr och krydda som möjligt för pengarna.
Lantchips är min favvo förutom de superlyxiga. Men jag gillar även t ex OLW så länge de inte är smaksatta.
Åh, nu kom jag på! Lays chips med fetaost och oregano-smak. Vet inte om de finns längre, det var flera år sedan jag åt dem. Gillar att de är lite tunnare.
På Vi Matpressen (som föga förvånande ligger på Marieberg nära där jag jobbar) har de fantastiska engelska chips, både av potatis, palsternackor och emellanåt rödbetor (de har jag inte provat). Minns ej märket. Sedan har de iofs också de mest ljuvliga jämtska tunnbrödschips också från Mörsjö.
Jag tycker pinsamt mycket om chips. Tyvärr är det bättre i teorin än i praktiken. Men jag gillar faktiskt också sådana billiga baschips med bara salt på som man får till sin drink på italienska eller spanska barer. Dock ej grillchips.
Och varför skulle det vara häpnadsväckande att de bästa gormetchipsen kommer från England?
Det är hög tid att göra slut på den där gamla "sanningen" att engelsk mat är lika med mushy peas och fish&chips. Vi ligger ljusår efter England i matkultur. Ja, det är sant. Och ja, jag vet vad jag talar om.
Maten är ett av mina längta-tillbaka-skäl.
Jag har alltid tyckt bäst om så kallade "naturchips" dvs såna med skalet på som är lite tjockare och buckligare och smakar mer potatis. En annan favorit, som inte finns längre tyvärr, är dom lövtunna pepparchipsen olw hade när jag var liten.
På senare år har jag faktiskt också lärt mig tycka om grillchips, eftersom dessa är vad som oftast bjuds på på fest förutom dom (enligt mig) förhatliga sourcream&onion chipsen.
Maria: Om du följt Taffel så vet du nog att de flesta av oss älskar brittisk mat hängivet. Däremot spelar det på läsarnas förmodade förväntningar och provocerar lite.
Ylva: Jag hatar Lays som är en lång radda tillsatser och en chipsapproximation. Låt oss mötas i gryningen för en duell! Fast jag älskar iof sega popcorn i påse vilket kanske diskvaificerar mig från att ha åsikter. Jag åberopar en tidig störning.
Lantchips har sin charm, och visst har vi sålt ok av rotfruktschips också. Skillnaden mellan dem och Burts tycker jag dock låg i kombinationen smak och struktur, därav min kärleksförklaring. Aktiv storytelling som krydda är också intressant. Och nej, jag hädar varken chipssorter eller det brittiska köket, men då jag jobbar med mat och ser köptrender genom kundens faktiska val är det väl klart att jag ler lite åt de svängningar som uppkommer. Vi vill alla belöna oss själva, men varierar tillvägagångssätt utifrån helt andra parametrar. De flesta länder har matkulturskatter att bidra med, det är bara en fråga om timing (se Isobels artikel).
Vad är det för fel på mushy peas? Eller på fish'n'chips? Eller steak & kidney pie?
(er anglofil i förskingringen)
Inget såvitt jag vet, mushy peas måste bara framställas med respekt för ärtans känslor:
Lisa: Du vinner på walk-over! Har ett luddigt minne av att du i radio en gång förklarade varför man ibland får cravings efter mat/godis med tillsatser när man är bakfull. Eller så kommer jag ihåg helt fel...
Ylva: Det minns jag inte. Jag kanske var full. Jag kan dessutom skaffa lite credd-poäng genom att nämna att jag ätit Lays med Olestra.
Jag har alltid varit svag för salt & vineger. Förut fanns de från Estrella och min fick hela påsen själv eftersom ingen annan gillade dem (folk brukade påpeka att jag tagit fel och fått de där äckliga).
Chips i all ära, men när får vi läsa en lika lyrisk artikel om danska, friterade fläsksvålar?
Fläsksvålar (eller sprött svärd, som det heter bland mina danska nästsläktingar) are soon coming at'ya!
Åh, Gud, jag kan knappt bärga mig! Men det är skillnad på svålar och svålar. Alla är inte lika goda. "Slagterbakkens" (jag tror dom heter så) är suveräna. Alltid fräscha och fantastiskt krispiga. Nu slutar jag. Snålvattnet rinner och inte en svål i sikte:-(
Nu vet jag vad supersvålarna heter: Slagter Bolcher!
Finns i 100-grams cellofanpåsar med en liten söt slaktargubbe utanpå. Fläsksvålar är för övrigt rena GI-godiset - inte en kolhydrat så långt ögat når:-)
När kommer artikeln??
Blir abstinensen för svår kan man ta tillvara på svålen från sidfläsket. Strimla den och släng den i fritösen. Knaprigt budget-tilltugg eller tillbehör.
Ja, eller laga dansk fleskesteg! För att få svålen riktigt knaprig måste den snittade svålsidan först sjudas i ugnen i hett vatten i ca 20 minuter innan den går färdig.Viktigt!
Jag säger bara en sak: salt och vinäger chips. Det är de bästa chipsen. Söt-syrligt salta och underbara. Finns på vissa pubar och english shops.
Sidor