2011-06-12 av

Artikeldiskussion: Blomstande ögonfägnad

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10234","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-628","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"748","title":"polkagrisros","alt":"polkagrisros"}}]]Läs om blommade mat! Passar blommorna bäst i vas eller på tallrik? Vilka blommor smakar godast? Och var passar de bäst? Ordet är ditt! På bilden en polkagrisros, Gallica Rosa Mundi från min trädgård.

Kommentarer

Peter Jägerbro (ej verifierad)
söndag, juni 12, 2011 - 21:49

Blommor av harsyra är givet. Räknas de små vita blommorna på våtarven som blommor?

Anna B (ej verifierad)
söndag, juni 12, 2011 - 22:06

Ja, här är vi inte knussliga. Klart de räknas! Nu får du vidareutveckla och berätta hur du vill använda dem :)

söndag, juni 12, 2011 - 22:54

Tack för god genomgång/redovisning.
För mig några nya varianter.
Om skogsdito. Kanske länken kan ge info.
Bl a Almfrukter -varför inte. Gott under 3 dagar.
http://www.skogsskafferiet.se/

söndag, juni 12, 2011 - 23:14

Våtarven är täppans egna machesallad, men i det fallet kanske blommorna i sig inte ger nåt speciellt. Harsyrablommorna smakar som bladen, men är vackrare. Jag använde dem till halstrad råbiff och gravlax i våras.

söndag, juni 12, 2011 - 23:16

Gustav Otterberg kombinerade anklever och blommor av myskmadra, det tyckte jag var fiffigt.

Jurek Holzer (ej verifierad)
måndag, juni 13, 2011 - 10:20

(Squash)zucchiniblommor är min favorit - de kan friteras, fyllas med ricotta mm. En riktigt delikatess!

Patrik (ej verifierad)
måndag, juni 13, 2011 - 23:37

Tempuradoppade maskrosblommor som friteras är inte dumt, och maskrosor finns ju verkligen överallt.

Anna B (ej verifierad)
tisdag, juni 14, 2011 - 08:59

Jurek: Hurra för fyllda squashblommor! Ytterst sällsynta i den svenska handeln så dem får man odla själv.
Peter: tänkte göra ngt m myskmadran i trädgården men hann inte. Anklagar lät gott (såklart)
Örjan: tack för länk, ska spana in den!
Patrik: Spännande. Bra med lite beska, ca? Apropå maskrosor åt jag en ost i Lübeck som hette frülingskäse vars ostmassa var fullproppad med maskrosor och tusensköna, riktigt god var den. Tusensköna fanns även på Salt & Bryggas fina rabarberdessert i våras.

torsdag, juni 16, 2011 - 12:13

Jag är trött på blommor i och på mat! De är ju överallt just nu. Trist.

Anna B (ej verifierad)
torsdag, juni 16, 2011 - 12:51

Ha, det där går ju lite i vågor. När jag växte upp var det ganska vanligt med blommor i mat sedan högst ovanligt. Personligen vill jag att blomman ska tillföra ngt mer än skönhet för att den ska få följa med in i köket. Vi befinner oss fortfarande i en peakande naturtrend så, Karolina, jag tror du får stå ut ett tag till :)

Susanne (ej verifierad)
fredag, juni 17, 2011 - 13:32

Torkade eller färska lavendelblommor i skorp- och muffinsrecepten? Har gjort lavendelsocker men aldrig bakad med lavendel. Är nyfiken och vill gärna prova!

Anna B (ej verifierad)
fredag, juni 17, 2011 - 14:41

Susanne: Jag använde färska. Helst ska de vara lite knoppade sägs det, men jag använde utslagna. Tror även torkade går bra i mindre mängd. Väck då aromerna genom att mortla blommorna lätt och låt dem dra i lite smält smör inför baket. Smaka av degen och bestäm, jag gillar mycket lavendelsmak, andra vill bara ha en touch av lavendel. Lycka till!

Anna B (ej verifierad)
tisdag, juni 21, 2011 - 19:32

Och här, vintagemorötter med kamomill à la Noma:

Maria (ej verifierad)
torsdag, juli 7, 2011 - 11:16

Hej! Jag hoppas att ni kan svara på min fråga:
Jag bakar gärna lavendelkaka och provade för första gången att baka med egentorkade lavendelblommor. Kakan smakade.... ingenting? Vad har jag gjort för fel när jag har torkat blommorna? När ska man plocka dem? I knopp eller utslagna?

Kan man baka med färska blommor och är det då samma mängder?

Anna B (ej verifierad)
torsdag, juli 7, 2011 - 11:50

Hej Maria, jag ska försöka: Plockar för förvaring gör du bäst när den är knoppad men visar tydlig färg, ska du använda färsk kan det faktiskt kvitta.

Nu vet jag ju inte hur du brukar torka lavendel, men för att lagra dem ska de hängas upp i buketter och torka på svalt, luftigt ställe. Gärna mörkt så färgerna bibehålls. Har du ett garage?

Efter det behandlar jag dem som te och förvarar blommorna i lufttät plåtburk - men inte alltför länge, efter ett halvår är de inte fullt så aromatiska längre.

Jag brukar främst baka lavendelskorpor och annat när det är säsong och då gärna med friska blommor. En näve eller så. Hacka blommorna och smaka av smeten. Vissa gillar mycket smak, andra bara en aningens touch. Jag vill ha mycket - annars kan det vara.

Har du torra kan du prova att pigga upp aromen genom att låta dem dra i lite smält smör som sedan får ingå i kaksmeten, flytande eller stelnat.

Maria (ej verifierad)
torsdag, juli 7, 2011 - 13:50

Tack snälla för dina svar. I min lavendelkaka kokar man blommorna med i en sockerlag som man sedan silar av. Se http://ingenrotmos.blogspot.com/2010/07/lavendelsockerkaka.html

Jag torkade mina blommor förra sommaren. De köpta blommorna jag hade höll i flera år! Mina egenodlade tycks ha tappat i smak direkt. Så jag är nyfiken på skillnaden :) Kan det vara skillnad på lavendelsort?

Jag repar blommorna och lägger dem faktiskt i en sån där groddlåda, sån man groddar alfaalfa, mungbönor och sånt i. Där ligger de luftigt och skyddat - och jag kommer ihåg att ta hand om dem innan de hunnit bli dammiga *s*

Anna B (ej verifierad)
torsdag, juli 7, 2011 - 18:55

Tror det där är högst skiftande. Jag använder blommor från Hidcote eller Munstead, två ganska vanliga sorter. Men om jag jämför med proffsodlad lavendel från Provence känns de inte så straka. Jag tror vi får nöja oss med det; smakar degen/smeten för lite lavendel - tillsätt mer ;)

Sidor

Mer från Anna Billing


Om fikonmarmelad med pinjenötter och matjobb i Toscana

Bild för Anna Billing

Vilket regnväder det har varit nu på morgonen! Fast annars är det ganska ljumt ändå, runt tio grader. Annat var det häromdagen då marken var vit av frost och vi insåg att helgprojektet fick bli att flytta in känsliga krukor i växthuset och dra fram bubbelplasten som ska skydda dem i vinter. Jag har varit ute och rört på mig sedan sist. Förra söndagen åkte jag ner till bloggvännen och matfotografen Ilva Beretta i Pistoia, strax utanför Florens, för att tillsammans med henne göra ett kastanjejobb till Mat & Vänners julnummer. Ilva och jag har talat om att jobba ihop ett tag, så vi tyckte det var ett utmärkt tillfälle att pröva våra idéer tillsammans. Det var sköna dagar, Toscana var milt och disigt med en sol som tittade fram då och då. Jag vaknade om morgnarna under dubbla täcken i ett rum under taket av smällarna från grannarnas hagelbössor. De var ute och sköt småfågel. Vi tog promenader med Ilvas hund och jag plockade med mig kryddörten nepitella (stenkyndel) som ju är så gott till svamp. Krukade den genast vid hemkomsten, så får vi se om den tar sig. Men ingen semester alltså, det var jobb som gällde från morgon till kväll. Vi kilade fram och tillbaka mellan Ilvas kök och studio i gårdshuset med grytor, pannor och tallrikar, endast avbrutna av lunch- och kvällsmatlagning. Ilvas familj verkade lika luttrad som min och åt snällt av kastanjerätterna. Det är alltid spännande - och lite pirrigt - att jobba med ny fotograf. Man vill så gärna att ens idéer ska överensstämma, samtidigt som det måste finnas utrymme för bägge parter att tillföra just "sin" touch. Ilva och jag funkade utmärkt, vi svor till och med lika mycket när vi koncentrerade oss, även om Ilvas italienska svordomar var aningens mustigare än mina. Annars snappade jag upp fina användbara ord som "closeuppato". Florens står förhoppningsvis kvar till ett annat besök. Väl hemma igen plockade jag av de allra sista fikonen. Den långa sommaren gjorde att alla för ovanlighetens skull hade hunnit mogna. Var inne en sväng och tittade hos pickipicki och såg att hon börjat sätta glögg, så jag bestämde mig för att koka sylt på fikonen för att kunna spara dem tills i jul, i alla fall en av burkarna. Ett halvt kilo blev till en normalstor och en lite mindre burk sylt. Inspirerad av Jan Hedh (som jag för övrigt satt i jury med under Fair Bake i förrgår, alltid lika trevlig) lade jag i ett par färska lagerblad i koket. Lager och fikon är lika gott som kombinationen med rosmarin. Och eftersom vi bakat castagnaccio med kastanjemjöl och pinjenötter i veckan fick jag idén att dryga ut sylten med det sista ur min ask. Den blev bra, riktigt bra. Det är mer än vad man kan säga om skärpan i bilderna, det fick gå lite fort igår. 

Fikonmarmelad med pinjenötter

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 2 burkar (nästan)

Tid: 20 minuter

Försattes omdelelbart i en lite för tidig julstämning av att fikonkärnorna och pinjenötterna lyste som stjärnor i den mörka sylten. Bättrade på med två nypor stött svartpeppar och kryddnejlika. Citronen lyfter fram fikonaromen ur sötman, apelsin bäddade in den bra. Gott till ostar med bra sälta, som cheddar och stilton.

  • 500 g färska fikon
  • 400 g strösocker
  • 3-4 msk pinjenötter
  • 1/2 citron, saften
  • 1/2 apelsin, zest
  • 2 lagerblad, gärna färska
  • 1 nypa svartpeppar
  • 1 nypa kryddnejlika
  1. Skär av fästena på fikonen och kvarta dem. Skölj och riv zesten av apelsinen, som gärna får vara eko om du ska använda skalet. Stöt hela svartpepparkorn och kryddnejlikan i mortel
  2. Koka upp fikonen med socker, citron, zest och kryddor. Skumma av under koket, blanda sedan ner pinjenötterna.
  3. När sylten tjocknar, gör syltprov genom att klicka en tesked sylt på en kall tallrik och dra ett streck igenom med skeden. Flyter den inte ihop är sylten klar.
  4. Fyll väl rengjorda burkar med sylt, ända upp och skruva på locken. Vänd burken upp och ned så att det bildas ett vakuum som skyddar sylten. Sterilisering och annat kan du läsa mer om här.
Läs mer

Vallmobagels med blåbär, rökt lax och pepparrot

Bild för Anna Billing

Höstens vackraste dagar är nu, det lyser gult överallt och ännu har inte någon egentlig kyla infunnit sig. Luften är krispig och öppnar man munnen på vid gavel och ställer in smaklökarna kan det leda till vilka hallucinationer som helst. Den här vallmobageln, till exempel. De amerikanska blåbären är slut för säsongen här i Sverige, men eftersom de nyligen dykt upp i ekologisk tappning i grönsaksdisken tvekade jag inte en sekund. Jag visste ju vad jag skulle ha dem till: bagels bakade på äppelmust, rostad och fullproppad med rökt lax, pigg pepparrot med cream cheese och gurka. I detta sällskap beter sig blåbäret mer som en grönsak och den fasta konsistensen ger härligt tuggmotstånd. Lök ville jag ha i också, drivor med rödlök. För att den inte skulle ta över alltsammans förvällde jag ringarna lite snabbt och kylde sedan av den i kallt vatten. Vallmofrön har ett härligt knaster och jag hade visst en hel skål full som jag omsorgsfullt sopat ihop efter att fotografen David Back använt dem som bakgrund till ett foto vi tog för Mat och Vänner för ett tag sedan. Tyvärr lyckades jag  - innan jag kom ihåg fröna i skålen - ta fel burk (det är ju inte så lyxigt att man kan få baka koncentrerat här hemma) och vräkte i brådskan svartpeppar över en halv bagel. Torkade av den så noga jag kunde och ämnade äta den själv. Tyvärr fick yngsta dottern den istället och undrade förvånat om de skulle smaka peppar ... [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10162","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-571","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"756","title":"bagel_korg_MG_8681","alt":"bagel_korg_MG_8681"}}]]

Sirapskokta vallmobagels

Receptmakare: Ilan Shofer/Anna Billing

Portioner: 8 stora

Tid: 2 timmar 45 minuter

Grundreceptet till de här bagelarna har jag fått av Ilan, Falafelkungen som ni kanske minns från tidigare inlägg. Han tipsade just om hur äppelmusten i degen får bagels att bli om möjligt ännu godare, att man gärna blandar i durumvetemjöl för att få till den önskade segheten och om att man ska blanda mörk sirap i kokvattnet, samma tänk som i Montrealbagels. Tja, vad väntar vi på? Det är bara att sätta igång:

  • 10 dl vetemjöl
  • 3 dl durumvetemjöl
  • 25 g jäst
  • 1 msk strösocker
  • 2 tsk salt
  • 2 1/2 dl vatten
  • 2 1/2 dl äppelmust
  • Kokning:
  • 3 msk mörk sirap/liter vatten
  • Topping:
  • 1 burk vallmofrön, blå eller vita
  1. Smula jästen i en bunke eller bakmaskin och lös upp den med socker, salt, vatten och must.
  2. Sikta ihop mjölsorterna och blanda ner i degvätskan. Bearbeta degen kraftigt i tio minuter för hand (om du orkar) eller fem i maskin. Degen ska vara riktigt fast och släppa kanterna ordentligt. Om den ändå klibbar, tillsätt extra mjöl. Låt degen jäsa övertäckt med plastfilm till dubbel storlek, vilket tar ungefär en timme.
  3. Banka ner degen och dela den i åtta lika stora delar. Forma varje del till en rund bulle och se till att du får en "snyggsida". Ta ut ett hål i bullens mitt med två fingrar och snurra bullen så att hålet vidgas till diametern av dubbla femkronor (lugn, degen kryper tillbaka igen).
  4. Låt jäsa på plåt, övertäckta, i ungefär 45 minuter. Ställ in ugnen på 180 grader så den är varm.
  5. Koka upp rikligt med vatten i din vidaste gryta eller kastrull och tillsätt sirapen.
  6. Koka de färdigjästa bullarna i ett par minuter på varje sida, ett par stycken i taget så de kan flyta fritt. Vänd genom att tippa dem med hålsleven på kanten så kantrar de lite snyggt. Du ser att de är klara när de liksom puffat upp.
  7. Var nu inte bekymrad över om de ser ut som rynkiga yoghurtmänniskor, det där trollar vallmofröna bort (eller pepparen ...) men övning ger färdighet, som det så vackert heter. Ilan rekommenderade att doppa ovansidan i ett fat med vallmofrö, en och en,  direkt när de kommit upp ur sirapsbadet. Då fastnar fröna på den klibbiga ytan och du behöver inte pensla med ägg och sådant där. Mot slutet, när jag började få ont om vallmofrö, övergick jag till att strö ur burken.
  8. Grädda dem i mitten av ugnen, med goda avstånd i ungefär 35 minuter. Kolla efter 20 hur mycket färg de har fått, jag ökade på till 200 grader på slutet.
  9. Låt svalna och servera med smör och ost eller med min fyllning ovan: rökt lax, 1 matsked cream cheese utrört en härlig driva riven pepparrot, en näve blåbär, skivad gurka, rödlök och vattenkrasse. Jag gjorde den här dagen därpå och rostade då bagelhalvorna i ugnen.
  10. Du kan frysa bagels, och de blir mycket gott att rosta halvorna. Ska du bjuda bagels till frukost kan det vara smart att kalljäsa dem över natten.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10163","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-572","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"742","title":"bagelcut_MG_8688","alt":"bagelcut_MG_8688"}}]]

Läs mer

Kärlek & pasta: Avokadospaghetti med basilika, parmesan och rostade pinjenötter

Bild för Anna Billing

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10164","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-573","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"733","title":"avokadopasta_MG_8577","alt":"avokadopasta_MG_8577"}}]]Att en av veckans stora snackisar har varit Guido Barillas vanvettiga uttalande om varför han inte kunde tänka sig att använda homosexuella par i sin reklam har ni väl knappast missat. Han sade en massa annat trams i den där intervjun som jag inte ens orkar upprepa och det är lite old news vid det här laget. Men nog är det märkligt att en så stor aktör 2013 ännu inte förstått att en konsument aldrig, aldrig kan definieras utifrån en kommersiell mall och att företagens enkelriktade livsstilsmakt en gång för alla brutits genom de sociala mediernas genomslag. Att över huvud taget komma på tanken att kommentera tilltänkta köpares kärleksliv är i sig helt absurt.

Även om Barilla har pudlat duktigt de senaste dagarna kommer det förmodligen att krävas betydligt mer för att upprätta det skadade anseendet. Twitter mullrar på och bland alla upprörda röster kommer också en del fina humoristiska korn - som konkurrenten Garofalos (om den nu var sanktionerad, lite oklart) "Vi struntar i vem du gör det med så länge du gör det al dente" och "no matter if you like farfalle or maccheroni - just love", en fri kärleksförklaring i stil med Emma Green Tregaros regnbågsnaglar från friidrotts-VM i Moskva.

Allra snyggast är ändå Altheas travesti på Barillas pay-off "Dove c'è Barilla, c'e Casa" som i Altheas tappning blev (fritt översatt): "Där Althea finns, finns familjen" som en känga till Guido Barillas "traditionella familj". Reklamen var dessutom föregångare på fler sätt eftersom ett antal filmer släpptes under kampanjen "Amore e Sughi" (Kärlek och sås) redan i december förra året - men fick bara visas i italiensk tv efter kl 23 på kvällarna ... Klicka på bilden för att komma till youtube-klippet.

Barilla kommer att ha en hel del centrala kampanjer under hösten, det ska bli intressant att se om och hur försäljningen påverkas. Själv brukar jag i vilket fall som helst välja andra märken, de behöver inte vara dyra, men gärna ekologiska.

Faktum är att vi inte äter pasta lika frekvent som förr, en medveten strategi från min sida. Oftast blir det när barnen får önska middag men i förra veckan provade jag ett roligt recept på en enormt populär finsk avokadobloggpasta som Lisa FW hade skrivit om i Sydsvenskan och som även Pickipicki-Tina lagade i somras. Efter lite sökningar fick jag fram upphovet till den finska boomen: Safka - bättre vardagsmat.

Avokadopasta med basilika, parmesan och rostade pinjenötter

Receptmakare: Anna Billing - fritt efter Lisa Förare WinBladh & Pickipicki

Portioner: 4-5

Tid: Cirka 10 minuter

Jo, hade alltså tänkt göra den precis som Lisas, eftersom jag tyckte det lät som en tokrolig smakblandning: två sorters ost, en himla massa kryddor, socker och lime. Så såg jag att jag bara hade citron i kylen och glömt handla pecorino. Tittade på Tinas recept och använde vad som fanns: den sista basilikan från sommarens krukor, parmesan och pinjenötter. Lite fegt resultat kanske, med tanke på utgångsreceptet, men en riktigt god, grön vardagspasta med den krämiga avokadosåsen och allt. Barnen jublade - maken gladde sig åt att jag inte valde koriander, chili och lime. Fast det gör jag nog nästa gång och nästa igen kanske jag tar persilja, pecorino och valnötter , eller så gör jag det som i originalet.

  • 400 g lång pasta (spaghetti, linguine eller tagliatelle)
  • 1 lagerblad (jag använde färskt)
  • 3 små vitlöksklyftor
  • 2 stora avokado (ätmogna)
  • 1 stort knippe basilika
  • 1/2 ekocitron (saft och skal)
  • 1 msk olivolja
  • 75-80 g riven parmesan
  • Svartpeppar
  1. Koka pastan i rikligt med vatten och en nypa salt efter anvisning på paketet. Lägg i lagerblad och de oskalade vitlöksklyftorna. Efter någon minut tar du upp vitlöksklyftorna (antar att detta är Lisas tillägg).
  2. Rosta pinjenötterna i torr panna. Pass på så du inte bränner dem, häll över på ett fat så de inte eftersteker.
  3. Skölj citronen, torka av den och riv yttersta zesten fint. Pressa vitlöksklyftorna genom en vitlökspress. Strimla basilikan.
  4. Dela avokadon och skär köttet i tärningar i skalet, gröp ur med sked. Blanda med oljan, zesten,  citronsaft, vitlöken och hälften av basilikan direkt i serveringsskålen. Ta en deciliter kokvatten från kastrullen och rör ner precis innan du tar pastan av plattan.
  5. Häll pastan i ett durkslag för att rinna av (bort med lagerbladet) och häll den ångande varm ner i skålen. Blanda i osten och toppa med pinjenötter och resten av basilikan. Svartpeppra. Ät direkt! Om du - som jag - inte vill äta för stor portion pasta kan du bottna tallriken med rucola eller spenat.
Läs mer

Drömpizza med färska fikon, mozzarella och rosmarin

Bild för Anna Billing

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10165","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-574","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"735","title":"fikonapa_MG_8407","alt":"fikonapa_MG_8407"}}]]Jag inte låta bli att dra på munnen åt att vi ständigt återkommer till vissa kök under vissa årstider. Just nu, när sommaren definitivt tagit farväl, är det åter de italienska smakerna som lockar mest att låna in.

Läs mer

Full rulle: Svartvinbärscassata med ricotta och Crème de Cassis

Bild för Anna Billing

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10168","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-577","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"744","title":"cassata_MG_8338","alt":"cassata_MG_8338"}}]]Terminsstarten gick över förväntan här hemma. Kanske beror det på att vi haft det mest underbara sommarväder så länge att batterierna för en gångs skull känns fulladdade inför hösten? Under sommaren har jag också hittat tillbaka till min simning - barnens många träningspass ger rikligt med tillfällen att hoppa i plurret, vilket har lett till att jag nu simmar nästan en mil i veckan.

"Är det inte himla långtråkigt att bara ligga och harva där?" är den spontana kommentar jag brukar få från vänner på mitt motionsval. "Inte alls" brukar jag svara "man tänker så bra när man simmar". För det gör jag (och bara så ni vet: den stora skillnaden mellan att simma ordentligt med glasögon under vattnet och huvudet sträckt ovanför kan lättast beskrivas som den mellan att vara en flygande superhjälte i tyst universum och en hjälplös anka i en stökig pöl). Vissa dagar, när jag saknar motivation, är det bra att räkna längder för att peppa sig: två, fyra, sex, tio procent, en åttondel und so weiter.

Men det är under de andra dagarna, när andningen och rytmen flyter på bra och kroppen svarar, som tankarna frigör sig och hoppar fram och tillbaka. Ofta tänker jag då på artiklar jag ska skriva eller på matrelaterade grejer: Kanske på om jag ska använda vår slägga för att banka ut en matsked (vilken sked i min låda som har bäst form vill jag offra?) och på så sätt kunna skulptera lika snygga glassrosor i strut som Amorino's? Eller om jag ska låta scamorzans rökighet helt ersätta sidfläsk i en rätt jag ska göra nästa vecka? När jag väl kommer upp ur bassängen har jag lyckats klara ut det mesta.

För att bevisa effektiviteten tänkte jag bjuda på ett recept som jag knåpade ihop i Dalbybadets femtiometersbassäng tidigare i somras med hjälp av följande tankeingredienser:

1) Jag och äldsta dottern hade varit på studiebesök hos ett litet nyöppnat gårdsmejeri i Brunslöv där mejeristen Adriana,  gjorde ricotta på vasslen genom att tillsätta äppelcidervinäger och höja temperaturen (ri-cotta: koka upp på nytt). Långsamt koagulerade vasslen och små blommor av ricottakorn slog ut på ytan och kunde samlas in med hjälp av en hålslev. Gott med ricotta!

2) Jag har länge tänkt göra sicilianska cannoli, med frasiga skal och lätt fyllning med milt vaniljkryddad ricottaost, citronzest, hackad bitter choklad och pistaschnötter (ja, jag vet att jag har dille på pistasch). Men jag har inga bra cannoliformar hemma och glömde bort att titta efter dem i Divertimenti's överdådiga butik för köksredskap i London i juni. Alternativet skulle vara att såga till egna av något rör, och hur stor borde diametern på röret lämpligen vara då?

3) Grenarna på svartvinbärsbusken vid hönshuset dignade av bär (hönsen gillar bara de röda) och jag ville göra något med färska svarta vinbär, för omväxlings skull.

Jag simmade på saken och småtramsig ordlek ledde mig på spåret: cassis/cassata, cassis/cassata ... Om man ersatte cannoliskalen med ... säg rulltårta? Inte vanlig, jolmig, utan just mer som en cassata med solmogna svarta vinbär i fyllningen istället för kanderad frukt och indränkt med Crème de Cassis. Det borde bli bra. Kanske till och med en glasyr på passerade svarta vinbär och florsocker - inte så sliskig och med en anslående färg.

Svartvinbärscassata

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 10 pers/20 skivor

Tid: 20 minuter + kylning

Svarta vinbär är sorgligt bortglömda! Smaken är sofistikerad och frisk - och färgen, herregud färgen! Färska, grovhackade får de nästan lite kiwistuk, vilket är supergott till ricottan. Den uppmärksamme noterar även att det var ett tag sedan det dracks Crème de Cassis senast i det här huset. En något yngre flaska hade givit vackrare färg i lagren.

  • Rulltårta:
  • 3 ekoägg
  • 1 1/2 dl strösocker
  • 1/2 dl standardmjölk
  • 4 msk smör
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 msk maizena
  • 1 tsk bakpulver
  • Extra strösocker till bakplåtspappret
  • 1 dl Crème de Cassis

  • Fyllning:
  • 250 g ricotta
  • 2 msk strösocker
  • 2 nypor vaniljpulver
  • 1 ekologisk citron, skalet
  • 1 dl hackade naturella pistaschnötter
  • 1 dl hackad kall bitter mörk choklad (över 70%)
  • 1 dl grovhackade färska svarta vinbär, eller frysta, tinade
  • Glasyr:
  • 4 dl florsocker
  • 2 msk passerade svarta vinbär
  • 1 tsk pressad citron
  1. Ställ in ugnen på 225 grader. Smält smöret och låt det svalna.
  2. Knäck äggen i en bunke och vispa ägg och socker luftigt med en elvisp. Vispa sedan ner det avsvalnade smöret och mjölken.
  3. Blanda mjöl, maizena och bakpulver i en separat skål och sikta sedan ner blandningen genom en sil i äggsmeten under omrörning.
  4. Täck en normalstor plåt med ett ark bakplåtspapper och bred ut smeten jämnt med en slickepott. Grädda i mitten av ugnen i cirka 7 minuter. Förbered nästa steg genom att lägga upp ett nytt bakplåtspapper på en plåt eller direkt på arbetsbänken och strö ut lite extra socker på papperet.
  5. Ta ut tårtbottnen och vänd den snabbt upp och ned på det sockrade pappret. Lossa det övre pappret (som varit i ugnen).
  6. Pensla ytan med ett tunt lager crème de cassis eller annan svartvinbärslikör. Du kan också göra den alkoholfri genom att pensla med outspädd svartvinbärssaft. Överdriv inte vätskemängden (även om det är gott), då kan kakan kollapsa.
  7. Medan kakbottnen svalnar rör du raskt ihop socker, ricotta och vanilj till fyllningen. Hacka sedan nötterna, chokladen (den ska helst vara kall för att inte dominera fyllningen)och skölj och riv zesten (yttersta skalet) av citronen. Hacka sedan över vinbären lite grovt. Se till att de inte har stjälkar kvar.
  8. Bred sedan ut blandningen i ett tjockt lager på den avsvalnade kakbottnen. Rulla ihop kakan från långsidan så tajt du kan och "spänn" med bakplåtspappret som en sushimatta. Ska du inte servera allt på en gång kan du dela rullen i två delar och frysa in hälften till en annan fika. Kom då ihåg att bara ta hälften av glasyrmängden:
  9. Mixa svarta vinbär och passera genom sil. Blanda purén med citron och florsocker och rör till jämn glasyr. Bred glasyren jämnt på kakan med hjälp av en palettkniv eller spatel.
  10. Låt glasyren stelna ordentligt innan du skär upp cassatan i skivor.

Bonus: I vår by finns en man som kallas "rulltårtemannen". Han bakar alltid rulltårta när någon han känner fyller år och kommer över med den som gåva. Rulltårtemannen är så känd att han fick vara med i radio hos Lotta Bromé för ett par år sedan. Han är bra på halvfräckisar också, som publiceras i byns egen lilla veckotidning tillsammans med med notiser om borttappade vantar, fotbollsresultat, kommunplaner och annat som kan intressera de sjuhundra själar som bor just här.

Läs mer