Att sakna en peon med kniv
Det finns en fin passage i Bruce Chatwins reseklassiker "I patagonien". Han berättar om en förhållandevis välbärgad herre med en "peon", en dagsverkesarbetare av indiansk härkomst. Peonen blir full ungefär varenda kväll, grälar, gastar, jävlas och drar ofta kniv. En gång knivskär han godsherren rätt svårt, vilket medför att han får sparken. Godsherren går därefter in i en djup depression - inte för att han blivit knivskuren utan för att han saknar sin peon.
Ungefär så förhåller jag mig till författaren Anthony Bourdain. Han skriver machotöntigt och lite Hemmingwaygubbigt om mat, raljerar helt omotiverat om hur mycket han avskyr vegetarianer och drar upp passager i stil med att om det inte är könsförnedrande, piratigt och jävligt i restaurangköket är det inte på riktigt. Och skulle han finnas i närheten skulle han förmodligen dra kniv lite då och då. Jävligt störande, men han skriver passionerat, roligt och kan mat. Och det väger faktiskt upp det mesta. Nu har det inte kommit något sedan han släppte essäsamlingen "The nasty bits". Och jävlar jag saknar det. Och då bestod den boken ändå till stor del av upprepningar av det han tidigare skrivit.
Så länge kan man ta del av hans bidrag till den rådande äggvurmen här. Alltför känsliga tittare varnas.
PS: Han har faktiskt släppt boken "No reservations" efter "The Nasty Bits", men den verkar ha ungefär samma innehåll som den tidigare grymma boken "A cook's tour". Eller?
Kommentarer
Kan bara instämma helt med ditt resonemang. Jag tycker han har fel i hur det "ska" vara i ett kök, men han har fel på ett välformulerat och underhållande sätt.
Sidor