[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8994","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"250","height":"370"}}]]Det påstås att avokadon ha sitt ursprung i Centralamerika, där spanska kolonisatörer fick upp ögonen för den på 1500-talet och sedan planterade den överallt där de drog fram. Men det skulle inte förvåna mig om den istället vore tillverkad i någon hemlig fabrik. För inte kan väl naturen ha frambringat denna kitschiga skapelse? Tänk efter! Det hårda skinnet är pråligt som krokodilskinn, päronformen onaturligt perfekt och det gröngula köttet överdrivet oljigt och tuggvänligt. Och så allra innerst, den stora hårda kärnan - som ett polerat klot gjord för någon sofistikerad form av biljard. Troligen är avokadon alltså under strängaste sekretess utformad av någon dekadent designer och serietillverkad i undangömda anläggningar. Men för den skull behöver man inte se ner på den - tvärtom. Det är just dess överdrivna och artificiella som gör den attraktiv. Minns ni det tidiga åttiotalet? Då var avokadon (eller avakodon som många envisades med att säga) kung. Tillsammans med kapkrusbär, carambole och kiwi stod den för det exotiska och spännande på krogarnas tallrikar. Just avokadon blev snabbt en landsplåga också i hemmamatlagningen över hela riket. På fredagskvällarna skulle gubbarna på min första arbetsplats hem och ”smörja käringen med vitt vin och räkor”. Vad tror ni räkorna serverades i? Ja, just det – avokado. Och den kombinationen är ju faktiskt inte illa. Avokadons krämiga smaker med en aning nötighet, ett uns sötma och lite grönsakstoner passar på något vis så bra ihop med skaldjur – räkor, havskräftor, krabba och vanliga kräftor – som också är lite söta, men även friska, lätt syrliga. Ett annat populärt åttiotalssätt att utnyttja den generösa smaken var i soppor. Om somrarna mixades avokadon med vitt vin, grädde, hönsbuljong och citrusjuice och blev till en elegant ljusgrön crème som serverades kall och smyckades med rökt lax eller färgad stenbitsrom. Men plötsligt var solskensdagarna över. I slutet av årtiondet började avokadon bli ett skämt, i alla fall i krogköken. Visserligen fick den åter en noterbar uppgång genom tex-mex-trenden, men det var ett mindre uppsving - i grund och botten var avokadon ute. Nu har modeklockan tickat på ytterligare och visar på retro och nyttigt. Och avokadon är även det senare med sin komplexa kombination av mättat, omättat och fleromättat fett, mineraler och vitaminer . Om den drar av eller lägger till lämnar jag till dietisterna att träta om. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8995","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"228"}}]]Nå, det är således dags för avokadons revansch. Avokadoskämten faller numera platt och det brukar vara ett säkert tecken på en råvaras återkomst. Ännu har väl detta inte märkts på så många lyxkrogar. Fast på exempelvis F12 har den dykt upp då och då under åren, och på även Esperanto. Det ska bli intressant att se vad fler av dagens matkreatörer kommer att hitta på. Möjligheterna är många, det är bara att se sig om i världen. Avokadon intages med kaviar, rökt kött, tabasco, socker, tomat eller vitlök. Den blandas ner i sallader, ingår i mousser, suffléer, pannkaksfyllningar, såser och röror. Kabeljo och avokado äts bland annat på Martinique i rätten féroce. I colombiansk matlagning slängs den ner – mosad eller skivad – i alla möjliga soppor och stuvningar. I Mexico gör man likadant, men äter dessutom det gröna köttet med vinägrett, citronjuice, limejuice, ost, svarta bönor och chili. För att inte tala om den berömda röran guacamole, som från början stöttes i en molcajete. Idag görs geggamojan i otaliga versioner. I USA, där avokadon odlats i mer än två århundraden, är den ett naturligt inslag både på snabbmatsställen och exklusiva krogar. Den viras in i sjögräsrullar till modern sushi, gratineras med fet ost eller ringlas ut som olja bredvid skaldjur eller bitar av fisk, nöt eller fågel. Nordamerikanerna har också hållit sig väl framme vid utvecklandet av nya sorter. Den berömda Hass-varianten, med ruggat mörkt nästan svart skal, kom till så sent som på 1920-talet i USA och blev snart en stark konkurrent till tunn- och slätskalig Fuerte, sorten som dominerat tidigare. Flera nya modeller har presenterats sedan dess, bland annat Don Gillogly, en kraftig baddare från San Diego, som inte oxiderar i samma grad som de flesta andra sorter. Det har också kommit en kärnfri variant (som ytterligare stärker fabriksteorin). Advokatpäron och alligatorpäron är andra namn på den nötsmakande krämbomben. Språkforskare menar att ordet ”avokado” har sitt ursprung i det aztekiska ”ahuacatl” som betyder testikel. Och det verkar ju inte helt osannolikt. Både aztekerna och mayaindianerna lär ha varit förtjusta i växten som fanns naturligt i deras habitat. Så kanske är den en naturprodukt ändå – men fan tro’t.