2010-08-24 av Lotta Lundgren
Annons
Om jag var din hemmafru
Till att börja med – vad jobbar ni med?
LL: Jag är copywriter, matskribent och kokboksförfattare med ett par titlar på mitt samvete.
HF: Jag jobbar inte.
Hur länge har ni samarbetat?
LL: Sedan januari 2007. Jag var hemma med mitt första barn, hade skrivklåda och tänkte väldigt mycket på vad vi skulle äta till middag.
HF: Så en kväll stoppade någon ett mystiskt piller i våra latte och när vi vaknade till sans var vi bloggare!
Böcker av Lotta Lundgren
En pratsam hemmafru, en försvunnen vigselring, en österrikisk sexolog, ett borttrollat fläskberg, futurister på krigsstigen, rotfrukter i motljus, frigörande övningar, dansmaskiner och kölhalning,
Recept
Kommentarer
Petter, ingen lägenhet är färdighomestagead utan en basilikaruska i köket, jämte den där flaskan med extra virgin olive oil.
Förr: Läget, läget, läget!
Nu: Örten, örten, örten!
när jag skulle sälja min lägenhet i stan fick jag styling-anvisningar från mäklarfirman inför fotograferingen. I dessa stod att jag förstås skulle städa ordentligt men också att jag skulle köpa basilika i kruka och ställa på köksbänken. En stor bukett bladpersilja i en vas på köksbordet hade berättat mer om min matlagning, men hade jag ställt fram en sådan hade nog den piffiga fotografassistenten raskt tagit bort den.
Jag börjar med ett stooort TACK- din blog förgyller min dag!
(Hoppas det är OK att jag refererar och länkar hit från min blog)
Sen vill jag gärna säga att vid stylingen inför försäljningen av min lägenhet införskaffade jag både färsk oregano och basilika och jag vill gärna tro att det var de som puffade upp lägenheten till det försäljningspris det blev. Så jag känner endast tacksamhet gentemot dessa örter!
På pluskontot: Lätt att odla från frö
På minussidan: Växer som ogräs om man inte skördar i tid
Tomat och mozarella är inget snark - då gör du det fel!
Vad har hemnet och basilika för gemensam nämnare, förutom en hel del grönt?
Lättflyktiga smakämnen. Intressant är att torkad basilika, som visserligen smaker helt annorlunda mot färsk, på ett helt annat sätt tål värme. Med torkad örtkrydda är det snarare en fördel att låta dem koka med i maträtten en tid.
Pesto - nja, inte min gebit direkt, men visst ska testa göra egen. Hur länge kan en sådan hålla sig? Bruschetta är mums däremot men det kan man ju inte leva på.
Har frusit in en del, ska se hur det blir, ska nog torka en del.
Förövrigt är det småbladig basilika samt lite storbladig thaibasilika. Den senare riktigt god!
Jag har skrivit om mitt problem med basilika tidigare: att det nästan inte passar med något annat. Inte i min mun i alla fall. Frilandsbasilika är väldigt mycket godare än den i kruka och har en mer harmonisk smak.
Ödets ironi gör att jag just kommer från en fotostudio där det fotats en massa kryddgrönt under dagen. "Ta så mycket du vill" sa fotoassistenten när jag skulle gå, och pekade in i ett hav av ... basilika.
Så nu står det en skog basilika här på bordet. Nej, jag är fortfarande inte speciellt intresserad av smaken av basilika. Men doften, det kan ju ingen frisk person förneka, är underbar.
det jag undrar när jag luktar på basilika är: HUR ÄR DEN SLÄKT MED KRYDDNEJLIKAN?
Gud vilken bra fråga, släktskapet är ju uppenbart! Vem tar på sig uppgiften att utreda detta?
Har vi någon biolog i församlingen? Hallå?
Det botaniska släktskapet är tveksamt, basilika hör till de kransblommiga växterna (t.ex. myntorna). Kryddnejlika är nåt helt annat. Däremot delar de ett ämne som ger båda dess karakteristiska smak, Lisa har skrivit om det:
http://matalskaren.taffel.se/2009/09/06/basilika-ett-sorgebarn-i-mitt-kok/
Så var det utrett. Nu kan vi gå vidare i våra liv!
Det kommer snart en extremt nördig utläggning av örters olika aromämnen på Matmoelkyler, en drapa som gjord för att vyssja de mest svårsövda till sömns. Även de mest inbitna matnördar kommer att klippa med ögonen.
Man vill ju inte bosätta sig i nåt jävla persiljekvarter!
Provade couscous-pannan ikväll och det var det godaste jag ätit på år och dag! Lade till lite lammskav vilket passade bra. Det första jag ärtit på länge som jag fått behålla och tagit två gånger av! (gravido)
TACK!
Nämen älskling! Håll ut, det går förhoppningsvis över (illamåendet och så småningom även graviditeten, inte couscous-pannan)!
Funderar jag på att besöka biblioteket, eller?
Mångsidig. Hemnet = Fniss!!!
Hej Lotta,
det är verkligen roligt att koppla av och livgivas härinne, i synnerhet efter en dag av tvåårskalasande med kycklingpanna, Ernst sommarmarängtårta med "ett fyrverkeri av sommarens alla bär" (Ernst-citat), serpentiner, paket och högljudd lek. Dvs svettig mamma, febrilt social (Trivs alla? Har alla kaffe?), trött men ändå glad. Du vet. Nu sover alla festknattar och gästerna har vinkats av. Bara diskmaskin kvar att tömma. Pust.
Och ja, efterrätter Lotta! Jag är ett sötfreak som skulle se fram såna konstfärdigheter från dig, när du vill och orkar. Detta med pajdeg är intressant. Min svärmor halverar alltid alla pajdegar för att hon avskyr "saggiga tjocka degar". Hon tar alltså halften av vetemjölet i en deg och trycker ut den lövtunt. Men när det gäller söta pajer tycker jag nog att degbotten kan få vara lite tjockt eftersom det kan vara väldigt mumsigt, t ex Pias blåbärspaj i "Annas pajer", av Anna Bergenström. Som en kaka, spröd och söt.Det knepiga med ppajer är ju att de beror av fyllningen - bär som saftar väldigt har en tendens att götas pajdegen blöt oavsett potatismjöl och annat. Gjorde Per Morbergs rödavinbärspaj med maräng förra veckan och blev rätt besviken eftersom bottnen blev plufsigt grötliknande med blöta bär på. Hade väntat mig något annat, faktiskt.
Återkom gärna när du fått till din sticksågade sirapspajdeg!
Hejhej och gonatt,
Carina
Åh, bra jobbat, jag vet vad du gått igenom.
En del människor säger att de inte är efterrättsmänniskor. De tar hellre en förrätt eller avslutar med ost. Själv älskar jag efterrätter (och förrätter OCH ost också, man förstår ju hur det här kommer sluta) och lyckas själv med dem ibland.
Det är svårt med dessert och bakverk, speciellt om man försöker göra något som känns både nytt och är enkelt att genomföra med ordinära råvaror. Mat är väldigt förlåtande av den enkla anledning att man oftast är hungrig när man äter den. När man äter dessert är man vanligtvis mätt. Det ställer höga krav på den som skriver receptet. Kräver en massa provlagning flera gånger. Man vill ju inte att den som ger ens recept en chans ska stå där med en plufsig gröt med blöta bär på när man inte ens har hungern att krydda den med.
Svårigheten (och utmaningen!) med desserter är också att det är mer tekniskt klurigt att förverkliga idéer som låter goda i tanken. Jag har t ex en jättefin idé om en tung och saftig chokladkaka med jordnötsglasyr. Och en citronpudding med lakrits- eller svartvinbärsmaräng. Och en smörkolapaj med tunn och liksom knäckig botten. Förr eller senare kommer jag på hur jag ska göra, men det kommer ta några försök.
Jag ber helt enkelt om att få återkomma. Här eller i någon kokbok.
Tack för alla tips! Kom gärna hit med fler!
Jag tycker ofta att basilika luktar illa. Ja, kattpiss faktiskt. Men jag äter den gärna ändå, vilket kanske betyder att förhållandet mellan mina lukt- och smaksinnen inte är helt ok rent fysiologiskt. Men jag har ibland undrat lite över katturinodören. Någon som har en förklaring?
Sidor