Malin har alltid gillat mat, men lagar sällan mat efter recept, utan föredrar att smaka och känna efter vad som fattas – vilket innebär att hon aldrig lyckas laga exakt likadan mat två gånger. När hon är ute och reser brukar hon leta bra mataffärer snarare än restauranger, och oftast är det första hon saknar sitt eget kök.
Med utgångspunkt i den senaste forskningen berättar Lisa Förare Winbladh och Malin Sandström lättbegripligt och underfundigt om vad som händer i köket och hur du lyckas med matlagningen.
Kommentarer
Fritering och stress är sällan en bra kombination.
Råkade häromdagen värma på olja under lock i en gjutjärnspanna medan jag städade. Givetvis stod fläkten på.
Ren tur att jag klarade mig undan eldslågorna när locket skulle av. Annars är små skvätt och oljedropp sånt man vänjer sig vid.
Det värsta jag varit med om i mitt kök är när jag förr några år sedan skulle göra brunkål. Min vana trogen började jag att snitta lite runt rotstocken för att sedan kunna slå av den. Men jag hade för första gången i mitt liv en vass, riktigt, riktigt vass kniv i min hand. Innan jag hann reagera riktigt ser jag till min förvåning mig själv skära rätt igenom vitkålshuvudet som börjar bli rött och då iser jag att jag skurit mej och förundras över att det inte känns något. Vid närmare koll är vänster pekfinger nästan av. Under tiden allt bara blir mer och mer rött står jag och svär ve och förbannelse över kniver och kålen. Det är mitt ovanligt ilskan svärandet som får maken att komma ut i köket och han blir förskräckta av att se allt rött. Han börjar se blek ut och frågar gång på gång hur jag mår. När jag för 3:e gången ber honom hämta en kökshandduk så går han iväg och hämtar en, sedan ringer jag själv taxi för maken börjar bli lite väl blek om nosen. Själv känner jag mej förvånansvärt lugn. Väl på akuten får jag besked att det väntar en operation på minst 4 timmar för att få ihop fingret till brukbart skick igen. Med dom personalnedskärningar dom hade fick jag dock vänta på min tur, vilket innebar en väntar på 33 timmar. Mitt finger idag är inte vad det en gång var, full rörlighet får jag aldrig igen, det tog för lång tid innan OP påbörjades helt enkelt. Men nu vet jag att har man en ny vass kniv skall man inte ta i för kung och fosterland som man behövde med den gamla slöa kniven för då blir vitkålen röd... :-)
Lesse: Du vinner!
Aldri, aldri, aldri onanere etter chilihackning. End of story.
Lagade mat till fest en gång för säkert 10 år sen'.Höll till på en skola och säkert "100 folk" väntade på maten, drog på ugnarna på högsta heat för det tog en sån tid med gratängerna men se det tyckte inte brandlarmet om!!!!!(var iaf snabb på telefon och hindrade utryckning)
För bara några darsen rev jag en massa pepparrot - alltid bra att ha i frysen. Efter nedläggning i påse tänkte jag suga ut luften som vanligt, och drog ett djuuupt andetag. AJ SOM SATAN vad det brände i munnen, näsan, ögonen och alla kanaler däremellan... Aj aj aj... Gör jag aldrig om!
Jag insåg dessutom redan jag satt munnen mot att det här skulle sluta illa, men hann inte reagera, så då kände jag mig BÅDE dum och långsam... Känslan av att andas in och samtidigt tänka nej nej... surrealt!
Tore Wretman angående brännskador ur Den ärbara vällusten sid 47
"Jag minns i synnerhet hur lätt det var att man brände sig när man kom ny och var ovan vid sysslorna i köket. Man kunde till exempel råka ta i skaftet till en kastrull som just stått i ugnen. De rutinerade kockarna visste dock hur sådana faror skulle undvikas och de delade med sig av sitt vetande:allt som var brännhett och av misstag riskerade bli berört, pudrades med vetemjöl-som en tydlig varning att man måste hålla händerna borta!
Men stora brännblåsor på underarmarna var ändå vanliga trots de erfarnas alla knep att skydda sig. När man råkat bränna sig minns jag hur någon av de äldre kockarna tog tag i ens arm alldeles innan brännblåsorna slog upp och sedan höll den äver den glödande spisen. Det gjorde ohyggligt ont, men det "brände tillbaka" som man sa.Det uppstod ingen blåsbildning och såret läkte snabbare."
Jag har brännt fingrarna på teflonredskap!!
Gör inte om mitt misstag!
Gjutjärnsstekpannan användes på stora gasollågan.
Teflonskeden lade jag kvar i pannan, lutande på kanten.
När jag återigen greppade tag i den hade plast i handtaget smält och kletade sig fast på fingrarna.
Smält teflon är varmt!
Som tur stod en kastrull med kall lammbuljong i närheten, så den fick fungera som första kylmedel innan vattenkranen nyttjades.
Sedan dess försöker jag komma ihåg att aldrig lämna redskap kvar i stekpannor.
Jag som jobbat i kök många år har kommit lindrigt undan. Skurit mig har jag så klart gjort och värst är det att skära sig på en slö kniv. Men min värsta köksolycka var nog julen 2006.Jag gjorde iordning doppet till grytan och tänkte ställa fram det på bordet i en porslinskastrull med värmeljus under. Dumt nog fick jag för mig att ställa kastrullen på plattan en liten, liten stund. Pang sa det så sprack den och när jag försökte lyfta av den vällde hett doppspad över min fot.Lite panikslagen försökte jag torka upp men min man skickade in mig i duschen så jag fick kallspola foten och dra av strumpan.Det blev en härlig brännblåsa sen som gjorde ONT!Och inte blev det något dopp i grytan heller det året :(
*Två stygn sydda i handen efter "bagelincident" med minibaguette.
*En sned fingertopp och proteinberikad sallad.
*Skållade fingrar av stötkokande pastavatten.
*Brännskador på händerna av grytor som varit inne i ugnen, ställts på spisen och sedan greppats med bara händer.
*Brännblåsor på överkroppen av stänkande fett -- stek inte fisk i mycket smör med halvbar överkropp ens i sommarstugan...
*Klantigast var när jag skulle fixa disbänksavloppet med kemiskt avloppsrens. Flödet blev jättebra, men det jag inte märkte var att det berodde på att avloppsrören åkt i sär av värmeutvecklingen. Det märktes först när sophinken var så full att vattnet rann ut på parkettgolvet i köket och in under diskmaskinen... Tur att man inte slängt alla gamla frottéhanddukar och att skåpens sockel inte hade monterats.
*Jag har dock (än så länge) misslyckats med att tappa mixerkniven på foten med eggen före, det gjorde däremot en kompis. Aj.
Min dummaste köksgrej hittills inträffade för så länge sedan att jag inte har koll på hur gammal jag var. Jag hade krossat svartpeppar i mortel, och hade trots att jag tömt morteln lite peppardamm kvar i botten. Det plötsliga infallet att blåsa ur dammet - med det i efterhand plågsamt uppenbara resultatet att jag istället fick det i ögonen - var kanske inte det smartaste jag gjort. Attans, vad det sved.
Mer farliga saker - spilld knäck på fingrar, till exempel - har jag mest råkat ut för genom andras misstag. Än så länge, peppar peppar.
Man ska alltid vara VÄLDIGT försiktig när man går barfota i köket samtidigt som man bär runt på ett väldigt stort och tungt lergodsfat. Jag råkade nämligen tappa ett sådant rätt på en tå, och jag minns fortfarande det dova köttiga ljudet när fatets kant krossade tån.
Sedan ska vi inte tala om den gången när jag var liten och bjöd min kära far på anjovis och matjessil-späckad kyckling.
Sedan brännskador verkar vara oerhört frekventa kan jag rekommendera 3Ms cold eller hotpacks. Man kan använda dem vilket som. Jag har numera fyra i frysen. Perfa vid brännskador. De innehåller som en gelé som man kan frysa om och om igen. Finns på Apoteket och lite här och där. Det är bra för köksmänniskor att inventera på Apoteket.
För övrigt skär jag mig ständigt. Har alltid ett paket Leukostrip nära köket, kan varmt rekommenderas till skärsår.
Min fadäs är mer än tio år gammal men fortfarande det klantigaste jag gjort. Jag var stressad och friterade rödbetschips. När jag var färdig tog jag kastrullen med den heta oljan direkt från spisen, ner i vasken, på med kranen, insåg precis då jag öppnat kranen vad jag hade gjort, kastade mig bakåt och såg oljan explodera. Lyckligtvis hann jag slänga mig nog långt bak, vem vet hur det hade slutat annars, så jag fick bara lite på mig men det var olja överallt i köket. Jag menar verkligen överallt. Jag hittade nya fläckar i månader efteråt trots att jag tyckte att jag hade städat grundligt.
Det är ju inte utan att man skäms en aning....
40 burkar tomatmarmelad skulle kokas. Missade att mixa tomaterna innan de skulle ner i grytan. Tänkte såklart - gör det efteråt. Ner med marmeladen i mixern - bara 120 grader varmt eller så. Såååå varm marmelad ger undertryck kan jag meddela. Marmelad över hela mig med väldigt onda brännskador över stora delar av överkroppen. Mixa aldrig marmelad är mitt tips - gör det innan du koker!
Jag har hällt ut ett blodpuddingsvattenbad över min fot för många år sedan när jag skulle spela in ett teveprogram om blodpudding dagen efter. Jag ylade hela natten och dagen efter såg foten ut som .... vanligt! Ett dygn senare kom jätteblåsan.
Sen har jag bränt mig fler gånger än jag orkat räkna.
Numera bär jag alltid strumpor och har fötterna instuckna i ett par rejäla sandaler när jag lagar mat. Detta sedan en sockerlag som skulle vispas i något annat på något konstigt vänster kokade över och träffade mina barfota fötter. Särskilt den högra. Särskilt tårna. Jävlar, det gjorde så ont att jag inte ens kände hur jävla ont det gjorde förrän efter en stund.
Taxi till akuten.
Jag har faktiskt råkat ut för bagelincidenten med en twist - jag stack in tummen i hålet på den frusna bageln som skulle rostas och tog i allt vad jag hade. Helvete vad det blödde. Till saken hör att jag var ensam i min lägenhet i London och inte visste vart man skulle ringa. Jag knackade på hos kvinnan under som som tur var var sjukvårdare av något slag och bandagerade om min tumme riktigt ordentligt. Men det tog ett tag innan jag kunde bruka den igen...
Nyfiken.
Vad har Taffelmedlemmarna själva att berätta?
Min egen-stycka inte vilt med en kraftig Whisky i kroppen. Men jag hade elastisk sjukvårdsbinda och -tejp tillgänglig.
Snörde åt ordentligt så det slutar blöda. Lyckligtvis har jag bra läkkött.
Jag säger bara - FONDUE!!
80-talet... romantisk middag med pojkvännen, hans kompis och flickvän.
Vi var försiktiga med oljan, garderade oss med ett tättslutande lock, utifall att...Men va tusan hjälpte det när det var själva brännaren som fick spel. Stora lågor slog ut underifrån grytan, och upp över kanterna. Hjälp! Oljan! Så den fick vi bort ganska snabbt. Men vad skulle vi göra sen? Försökte kväva brännaren med en sockerkaksform, men det funkade inte. Brännaren eldade på som bara den med höga lågor, men konstigt nog var vi helt lugna. Jag fick snilleblixten att vi kväver elden med en matta. Okej, tyckte de andra, sen insåg vi att då skulle maten bli förstörd av skräp och damm. Så vi började med att plocka bort allt porslin, kött, grönsaker och såser, lågorna stod fortfarande höga. Sen kvävde vi då elden, äntligen. Tack o lov så var det en perstorpsplatta som bordsskiva så den klarade sig. Jaha, tänkte vi vad gör vi nu? Vi hade ju inte hunnit äta nåt. Men vi höll oss coola och dukade upp allt på nytt, värmde på oljan och fjuttade på brännaren igen. Nu gick allt i alla fall bra, så vi fick våran fondue till slut. Enda missödet sen var att en av oss inte tänkte på att byta gaffel efter den blivit doppad i oljan utan fick en skaplig brännblåsa på läppen :-)
Jag klantar mig ständigt i köket, dels ser det ut son krigszon där jag far fram, dels brukar jag få gott om smärre bränn- och skärsår. Min mest uppskakande upplevelse i genren berodde dock ganska lite på slarv. Vi var i vårt lilla hyrda torp och jag stod mycket glad och stekte sommarens första kantaller och kokade upp pastavatten i vårt minimala pentry. Det var en underbar sommarkväll då inget kunde gå fel. Trodde jag. Men det visade sig att locket jag satt på pastavattenkastrullen egentligen hörde till någon anna gryta: utan att jag märkte någonting sögs det fast och ett hiskligt undertryck bildades. Helt utan förvarning kastades en kaskad av kokande vatten mot mitt ansikte och den arm som var närmast. Skrikande som en stucken gris kastade jag den zuccini som jag hållit på att hacka omkring mig och sprang ut och doppade huvudet i den hink med regnvatten som skulle bli diskvatten. Min sambo blev förskräckt, men förstod att jag bränt mig och rådde mig att hoppas i Mälaren. En halv minut senare simmade jag för kung och fosterland med alla kläder på, och dök allt vad jag kunde för att döva smärtan. När jag sedermera dök upp vid bryggan såg jag på min sambos ansikte att jag nog inet längre var mig riktigt lik. (En surrealistisk del av denna upplevelse var att mitt skrikande också skrämt upp vår grävling som sprang fram och tillbaka längs stranden). I denna stund uppenbarade sig också nackdelen med att bo på en öde ö. En båtresa och en bilresa senare blev jag dock omplåstrad på Södertälje sjukhus. När vi kom tillbaka många timmar senare smakade kantarellerna ändå bra, och jag valde bort smärtstillande för att kunna dricka whiskey. Jag såg inte klok ut i ansiktet, men faktum är att skadorna läkte på några veckor.
Sensmoral: koka aldrig vatten med fel lock på kastrullen.
Osso buco på torsk - har ni hört talas om det?
Jag hade fått tag på riktigt grov och läcker torskrygg med ben(Det var för några år sedan när man inte fick ångest över den inköpta torsken). Benet var tjockt som en vuxens pekfinger. Hustrun var och jobbade. Jag skulle alltså göra denna verkligt goda fisk till middag till hon kom hem. Torskbiten skulle skivas. Skivorna skulle bindas med bomulssnöre osv. Det var just det där med skivandet.
Jag började med en stor kraftig Sabatier-kniv. Lönlöst. Gick över till Globals brödkniv. Ingen chans. Globals stora breda grönssakkniv tillsammans med en hammare. Kniven skadades lätt. Jag greps mer och mer av desperation. Jag tog en liten tandad Global-kniv och började lirka in den i torskjävlens ryggrad. Jag tryckte och vred, blev desperat och började trycka knivspetsen mot den förbannade torskens ryggben. Då -smack - satte jag kniven i min högra ljumske.
Jävvlar! Jag drog ut kniven och skulle fortsätta mitt hantver då det började spridas en märklig värme utefter höger lår. På framsidan. Kollade lite. Fy faan vad det blödde. Jag gick in i badrummet och slet av mig kläderna, tog duschen och spolade rent. Såret var ganska snyggt, men blodet bara forsade ut. Jag hade som tur var en förbandskudd i badrummet. Med hjälp av åtskilliga kompresser och kirurgtejp tyckte jag att jag varit ganska duktig. Fick stopp på blodet, trodde jag. Jag återvände till köket - slaktplatsen. Som den envise man jag är fortsatte jag med den där satans torsken. Då spred sig värmen utefter benet. Kollade lite oroligt. Blodet bara rann. Min tejpning var skitkass. Då ringde jag hustrun och frågade när hon tänkt komma hem.
-Vid sjutiden, svarade hon.
-Kan du inte komma tidigare (klockan var då ungefär fem). Jag har satt en kniv i ljumsken.
Aldrig, varken förr eller senare har min K hustru kört sträckan från sitt jobb och hemmet på landet fortare. Hon hjälpte mig in i bilen och brakade snabbt in till sjukhusets akutavdelning. Sköterskan slet av mig kläderna, tvätteade och gjorde rent. Doktorn kom och inspekterade eländet och konstaterade:
-Du har haft tur. Två centimeter från att du fått börja i damkören och bara millimetrar från stora kroppspulsådern.
Fem stygn senare linkade jag ihopsydd, men rätt glad ändå ut i bilen.
Jodå, jag har gjor Ossu Buco på fisk senare. Men varit förutseende och fått fisken skivad hos fiskhandlaren.
Fantastiska självutlämnande historier. Mina speciella sympatier till Torsten och Cecilie.
Jag stoppade ner handen, eller i alla fall pekfingret, i en fritös på McDonalds en gång, jag råkade tappa ner en kycklingfilé och på ren automatik skulle jag fiska upp den. Jag hann alltså stoppa ner fingret i den ack så heta oljan innan jag upptäckte att det var en korkad idé. Hela halva fingret täcktes av en brännblåsa efteråt. Ajajaj.
När man fastnat med handryggen i grillelementet får man se hur det ser ut under huden. Den som inte är nyfiken bör använda vantar.
Enkelt, men sanslöst korkat. Utan att tänka efter en milliskund... Jag skulle ta reda på om kokplattan i mitt studentrum var på eller av och lade hela högerhanden på plattan. Som var glödhet. Orkade inte gå till doktorn och sov sedan tre nätter med handen i en spann med kallt vatten.
Nej, jag var inte full. Jag var spiknylter.
Johan: Alla har hjärnsläpp. Men aj, aj ...
Mycket lärorikt måste jag säga. Och jag, som är klantigast av alla jag känner, inser att jag har haft en väldans tur då en av de få incidenter jag kan komma på innebär att jag hade en JÄVLIGT irriterande snorkråka jag skulle pilla ut. En timme efter att ha hackat chili till en gryta. Och det sved ju såklart... och tårarna började rinna... så jag skulle torka dom. Men tydligen hade jag fått chili även på baksidan av handen. Mycket, mycket smart gjort.
Julfest på jobbet.
Någon måste tilldelas uppgiften att värma glöggen.
Jag - som hällde den i en stor glasskål, typ bålskål.
Skjuts in i mikron - och där gick skålen i bitar.
Rena blodbadet, både med öppen och stängd mikrovågsugn.
Sidor