Hade René Redzepi vid fyrasnåret i morse trillat in den välfyllda sittvagnen på det fyra timmar försenade nattåget mot Umeå med lite rå bläckfisk, gurka och dillgranité hade jag troligtvis rosslat fram (till och med kranen på toaletten med ”ej dricksvatten” var trasig) ett ”dra åt helvete”. Det hade varit ett exempel på något absolut och fenomenalt rätt vid monumentalt fel tillfälle.

Om jag hade vetat om att tåget skulle avgå vid midnatt och inte vid nio som det stod på biljetten hade jag troligtvis fortfarande varit på lyret vid fyra och då hade det kanske inte varit så förbannat fel i alla fall. Det var en förbannat trevlig kväll igår, inte minst för att jag genom hela dagen hade förmågan att dyka upp på precis rätt plats vid precis rätt tillfälle. Hade jag och mitt sällskap dykt upp en kvart tidigare på Matbaren (och inte missat insläppet som skandalöst nog numera stänger 13.15, jag kräver att Matbaren förlorar sin stjärna när man inte ens kan bli serverad mat efter halv två på en "lunch-öppen" restaurang.) hade vi inte druckit japansk veteöl på Råkulturs uteservering. Hade jag inte hittat till Svartengrens just när Josefine i baren stod och sågade is hade jag kanske inte druckit några av de godaste och bäst balanserade drinkar jag druckit någon gång just där i den baren (jag återkommer till Svartengrens och hoppas Josefine kommer till Umeå och ger chans till återgäldning). Som bittern i drinken lyckades jag hamna precis där jag vill vara när jag är superspeedad och full vid halv åtta en tisdagkväll.

En fet kvinna med stor hatt i baren, hög fransk disco-trance i högtalarna, Eiffeltornet som pornografiskt motiv på väggen, pastis som flödar med Ricard som hussprit och två direktimporterade fransmän som dansar runt mellan uteserveringen, baren och det lilla köket bestående av tre induktionsplattor och en salamander i baren samt en ugn i diskrummet i takt med musiken. Med ro och självförtroende lagar den ena av ägarna metodiskt till en beställning i taget. Maten är rak, kantig, vinägerstinn, fet och totalt utan finess. Med andra ord fullständigt magnifik. Baguette till. Bayonneskinkan skivas i tjocka skivor, musiken byts mitt i låtarna, fransoserna är i centrumet av sin egen hemmafest och man får en omfamning av ägaren på vägen ut.

Näste gång kommer jag nykter till min nya favoritrestaurang.