Björnjakten är förlagd till slutet av augusti varje år och jag var bjuden till Ljusdal på jakt. Vi var ett litet lag på totalt sex personer och Per som bjöd in har god koll på mark, björn och jakt, vilket resulterade i ett prima jaktupplägg med massor av spänning. En kille i jaktlaget sköt också en björnhona efter runt en halvtimmes jakt första dagen.
Vi struntar i jakten nu och nöjer oss med att det var en fantastisk upplevelse. Det jag vill skriva några ord om är smaken på köttet. Jag har ätit björnkött förr men aldrig lagat det själv. Den gången var det också någon av de "finare" bitarna och smaken kamouflerades av en massa andra smaker. Jag minns inte att det var något speciellt mer än att det smakade vilt men jag har däremot hört mycket om smaken på björnkött och det har beskrivits med rätt så tuffa ordalag och ord som ammoniak, salmiak och även "alltför mycket vilt" har förekommit. Det finns även en hel del björnjägare som helt avstår att ta tillvara köttet bara för att de tycker att det är äckligt.
Jag tycker att björnkött är vansinnigt gott och då består ändå färsen jag har av bog, hals och lägg, de mer smakrika delarna alltså. Jag har funderat lite på hur man bäst beskriver smaken och det är helt sant att det smakar mycket vilt, men fettet har också en annan smak som närmar sig lammsmak i min mun och näsa. I någon mån så påminner alltså björnköttsmaken om en blandning mellan vilt och lamm. Undrar om mufflon smakar ungefär lika?
Björnen är en allätare och vad hon stoppar i sig påverkar säkerligen smaken på köttet. I år var det ett alldeles fantastiskt blåbärsår i Hälsingland och sådana år äter inte björnen något annat är blåbär under den perioden. Ett dåligt bärår blir det säkerligen mer myror i kosten och det kan nog hända att de slår någon älgkalv. Vid vår stuga pallade de äpplen för två år sedan vilket resulterade i ett rejält skadat äppelträd som fortfarande inte riktigt har hämtat sig. Jag inbillar mig att köttet smakar annorlunda under dåliga bärår. Hur som helst bör smakbeskrivningarna kring ammoniak och salmiak komma just från ätning av mer proteinrik föda då det bildas urater vid nedbrytning av proteiner - uraterna ligger lite åt salmiakhållet smakmässigt. Det kanske finns någon av er som vet eller vill spekulera? Vår björnhona besiktades så klart av länsstyrelsens utsände och i den besiktningen kollades maginnehållet. Bara blåbär. Hon stod faktiskt även och åt blåbär i skottögonblicket.
Så tack Per för jakten och tack Johan för björnköttet och övriga jägare för en massa annat. Det kommer säkerligen lite björnrecept framöver men vi börjar med en björnmacka.
Jag begriper att det inte är så himla många som har tillgång till björnfärs, men det går jättebra att ersätta med annan viltfärs. I värsta fall funkar så klart även nötfärs, men mal den gärna väldigt grovt.
Blåbärschutneyn hittade jag först här men jag modifierade lite, dels med smakerna men i synnerhet med konsistensen. Jag ville ha tjock chutney för att göra min macka ätbar utan att blåbärsfläcka alla kläder.
