[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9623","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1052","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"620","alt":"sommar"}}]] När bokbranschen darrade som värst kändes det som att vartenda förlag förlitade sig på smilande kändisar som kunde fronta halvtaskiga kokböcker med tveksamma recept. Och jag såg rött. Speciellt eftersom jag inte tror att Dominika Pescynski vet upp och ner på en kastrull eller att Pernilla Wahlgren någonsin har använt sig av sitt eget porslin till annat än rekvisita. Så nej, jag var inte allt för optimistisk när jag såg två rosiga systrar på omslaget, klädda i pastell och ståendes i ett avundsvärt grönskande Marstrand. Upp till bevis! [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9627","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1056","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"335","alt":"4"}}]] Sommar med systrarna von Sydow är först och främst en väldigt vacker bok, även om det är svårt att misslyckas med krispiga bilder på en västkust i blom. Den blandar privata vardags- och festbilder med gnistrande miljöbilder som inte känns påtvingade eller uppställda. En trevlig avvägning som inte står en upp i halsen (vilket annars kan vara risken med läskiga "kändisböcker"). Recepten blandas med små tips och förslag som har ramats in i små rutor och kan vara allt från vad man kan göra med resterna, hur man dukar skoj eller hur man brygger te på rätt sätt. Inte mycket nytt, men hjälpsamt när man är trött efter en dag i solen med trevligt sällskap och ännu trevligare rosévin. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9628","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1057","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"12"}}]] Det jag gillar allra mest är dock den personliga touchen. Jag kan ibland tröttnat på lite för perfekta kokböcker med kockar i höga hattar som pratar om råvaror och tillagning som mer avskräcker än omfamnar. Jag bakade tex. "Helens hyllade grötbröd" endast av den anledningen, att det kändes sådär löjligt familjärt. Alla familjer har ju sina favoriter som man har dragits med sen start, och det finns absolut en charm i det. Superenkelt svennebananbröd som varken kräver surdeg eller jäskorg. Mitt barn (=sambo) slukade det med mängder av smör och smakfattig ost, vilket jag tar som ett gott betyg. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9629","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1058","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"302","alt":"1"}}]] Hela boken är indelad efter kapitel så som "Helig helgfrukost", "Mingla på Marstrand", "Kom på kalas", "Afternoon tea" mm. På så sätt får de med tillfällen både för en ensam bög i förorten som vill lyxa till sitt gråa liv (=jag), festsugna brudar i söta klänningar, barnfamiljen som vill ha något snabbt och enkelt utan tjat och middag med gamla vänner som mest vill ha något gott att dricka och skit att prata om. Och det upplägget passar faktiskt väldigt bra. Många av recepten har man dock sett förut...lite för många gånger. Men Amy och Ebba har gett dem en liten twist, så du behöver inte gäspa dig igenom uppslag efter uppslag. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9630","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1059","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"15"}}]] På tal om lyxiga frukostar så testade jag den här grekiska yoghurten med äpple och kardemumma. Kombon med pistagenötter och granatäpple på toppen gjorde hela kalaset riktigt fräscht. Nej, det är definitivt inte att uppfinna hjulet, inte ens att uppdatera det...men jäkligt gott. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9631","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1060","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"11"}}]] Och här är en av favoriterna - ugnsrostad blomkål med garam masala. Oväntat gott och svåra att sluta gnaga på. Perfekt som drinktilltugg eller för att tysta gästerna med innan middagen. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9632","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1061","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"9"}}]] Genomgående så är recepten väldigt fräscha och somriga, som de ska vara. De kräver inte märkliga ingredienser eller skojiga teknikprylar och är hälsosamma utan att det känns som att man går på någon uttjatad diet. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9633","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1062","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"10"}}]] Här är ett typexempel på nyttigt och grönt, men utan att man hör en fettdoktor surra i bakhuvudet. En "supersallad" med bland annat edamamebönor, rostade ärtor och parmachips. Tog fem minuter att slänga ihop och två minuter att trycka i sig. Görgott! [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9634","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1063","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"334","alt":"7"}}]] Hamburgaren ovan med rivet äpple var ett av bakslagen. Jag är i och för sig av åsikten att en perfekt hamburgare innehåller nötfärs, salt och peppar...inget mer. (Möjligtvis lätt stekt schalottenlök). Så att trycka ner två ägg i smeten gör att det smakade mer omelett än saftig burgare. De höll även ihop lite taskigt. Tur att man serverade de tillsammans med salsan bestående av avokado, svarta bönor, mango mm. Den kan säkert rädda många tråkiga grillkvällar i sommar. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9635","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1064","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"8"}}]] Det kan tyckas märkligt att Ebba valt att dra in sin syster, bosatt i USA, i projektet. Men det är en av de sakerna som jag tror har utvecklat det här till en lite intressantare bok. Ett av recepten som Amy har bidragit med är till exempel chocolate chip cookisen ovan...med kikärtor. Ett sätt att få ungarna att tugga baljväxter. Javisst! Malmöit som jag är hade jag ju satsat på en väl rullad falafel, men vi är väl av olika skolor. De var riktigt goda även om man inte smakade någonting av kikärtorna (vilket var avsikten). Det där med barn är smått förvirrande... [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9636","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1065","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"750","alt":"6"}}]] Och nu någon form av avslut. Nej, jag är ingen galen Janne Josefsson som kommer att dissa den här boken rakt av bara för att de minglar i flotta Marstrand och inte på min taskiga balkong i Vällingby. Och även om jag ser till det faktum att Ebba är känd, och det här är en kändiskokbok, så känns den ändå mer genuin än mycket av det som tidigare har släppts ut i den låtsasgenren. Den är inte slentrian, den är inte beige, den är inte copy/paste. Den är inte heller nyskapande, banbrytande eller experimentell. Däremot är den nog så inspirerande för alla som inte har hyllmeter med kokböcker hemma och som behöver en ny älskling inför sommarsäsongen. Så ja, överraskande bra, vilket jag aldrig trodde att jag skulle säga. Varför? Därför att jag är fördomsfull...och hemsk...som Janne Josefsson. Skillnaden är att jag ser förbi allt efter en löjligt god kolatårta med bananer, vispad grädde med grekisk yoghurt, toppad med dajm. Ebba och Amys bok ”Sommar med systrarna von Sydow" går bland annat att köpa här. . . . . .

Mattias Kristiansson

www.bakemyday.se