Skratta ni bara - ni skulle ha sett hur resten av bilderna såg ut!

Igår kväll kl 20:40 twittrade jag

"Nackdel med att kurera förkylning med makens citodon: helt plötsligt står man där och lagar Sonja Bendix linspaté. Vad sjutton hände?"

och det var bara halvt på skämt.

Sonja Bendix var dansk, lektör, arkitektfru och en av de nio medelålders "flickor" i Trevi Förlags mysrysare "Flickornas kokbok" från 1985. Det är en fantastisk liten bok där alla ser ut som jag minns mina mostrar: pärlhalsband, diskret dyra kläder i råsiden, fluffigt hår och den där fantastiska glansiga hyn som man nu för tiden bara ser hos de riktigt frireligiösa. Gud hjälpe mig, men det första ord som dyker upp när jag ser dessa nio kvinnor är "borgarbrackor".

Recepten pendlar mellan Puck Janssons rosa räksås (ett par sorgsna räkor drunknande i en margarinstinn bechamel upphottad med röd karamellfärg) till Karin Wachtmeisters rätt ambitiösa menyer med gäddfärsdolmar, rådjursstek och hallonmousse. Vill man vara snäll kan man se kokboken som ett intressant tidsdokument. Är man som jag elak av födsel och ohejdad vana kan man i stället vräka ur sig att Flickornas kokbok är ett kuriosakabinett över den här speciella sortens mäniskor som alltid fick representera den onda överklassen i Sällskapsresan-filmerna.

Och det var alltså efter att jag - läkemedelslullig och allmänt välvilligt inställd till världen - råkat slå upp Sonja Bendix recept på "Kryddad linspaté" som jag twittrade mitt rop på hjälp. Jag hade drabbats av någon slags kodeinbaserad nostalgi - som gammal vegetarian har jag ju tvingats brottas med en och annan vegopaté genom åren.

Erwin Lauterhachs trikolorfärgade variant bestod av ett lager morot-, ett lager rotselleri- och ett lager spenatpuré om jag inte missminner mig. Varje jul stod den där som en sorglig skepnad, milt misshandlad av min mors försök att stjälpa upp den hel Den var mjuk på gränsen till geggig och ärligt talat ganska kväljande.

Sen fanns ju alltid Cranks nötstek bestående av nötter, grahamssbröd och sjuttiotalshälsokostens eviga öljäst. Den var ändå rätt god, om jag minns rätt. Nötter är ju alltid nötter.

Men kungen av åttiotalets vegopatéer var självklart linspatén, som faktiskt hade en slags poäng. De lite torra linserna gav en fin struktur till ett annars hopplöst projekt: det att få grönsaker att lydigt stelna på samma sätt som animaliskt protein och dess snälla smak gjorde det fritt fram att jazza loss med allsköns kryddor. Klart jag var tvungen att återskapa den?

Sen så gjorde jag förstås om receptet efter eget huvud. Orginalversionen hade säkert också varit trevlig, men jag tyckte inte riktigt att en vitlöksklyfta och lite blandade örtkryddor räckte för att kalla patén "kryddad". Så spiskummin och chilisås fick följa med. Ett par morötter fick mjuka upp den lite sträva linsröran och tja... Det här är linspaténs revival. Bättre än så här blir det inte.

Kryddig linspaté med sval spenatröra

Receptmakare: Margit Richert med inspiration från Sonja Bendix

Portioner: 6

Tid: 1 1/2 timme

Välbalanserad, lagom kryddig paté. Spenatröran till är ett mellanting mellan sallad och sås och är grymt god att äta som ensamrätt med bara en bit bröd om det mot förmodan skulle bli något över.

• 200 g röda linser
• 200 g morötter
• 5 dl grönsaksbuljong
• 1 stor gul lök
• 3 vitlöksklyftor
• 2 msk olivolja
• 1 tsk spiskummin
• 3/4 dl tomatpuré
• några rejäla stänk tabasco eller annan chilisås
• 1 msk blandade torkade örtkryddor (tex timjan, oregano, rosmarin, mejram)
• 1/2 dl smetana eller grädde
• 3 ägg
• 1 msk pressad citron
• salt, svartpeppar
• spenatröra:
• 250 g fryst bladspenat
• 1 stor salladslök
• 2 tsk torkad mynta
• 3 dl tjock naturell yoghurt
• 2 tsk rödvinsvinäger
• salt, svartpeppar

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Skölj linserna. Skala och slanta morötterna. Koka linser och morötter mjuka i buljongen, det tar 20-30 minuter.Blir det någon vätska kvar från koket låter du linsgegget rinna av som hastigast i en sil.
3. Finhacka lök och vitlök och fräs den mjuk i olivoljan. Tillsätt spiskummin, tomatpuré och tabasco. Fräs någon minut till.
4. Blanda linskoket och lökfräset med örtkryddorna och slarvmixa samman allt lite. Helt slätt är inget kul.
5. Vispa samman smetana och äggen och rör ned dem i smeten. Smaka av med pressad citron, salt och rejält med svartpeppar.
6. Häll smeten i en välsmord form (avlång sockerkaks/brödform är bäst). Lite urklippt bakplåtspapper i botten av formen kan vara bra om man vill ha ut patén hel och hållen.
7. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 50 minuter eller tills smeten stannat ordentligt. Täck med folie om patén börjar få färg.
8. Låt formen svalna och helst stå i kylen till dagen efter så sätter den sig. Lossa kanterna med en vass kniv och stjälp försiktigt upp den på ett serveringsfat.
9. Gör spenatröran: Låt spenaten tina i ett durkslag och krama sedan ut så mycket vätska du kan. Grovhacka den. Finstrimla salladslöken. Blanda alla ingredienser och ställ kallt en timme så smakerna hinner sätta sig.