Breakfast Martini
De allra flesta cocktails innehåller någon form av sötningsmedel. Oftast handlar det om sockerlag, råsocker, grenadine, honung eller någon smaksatt sirap. Inte så många tockasvansar har marmelad som sitt sötebröd. Det har Breakfast Martini. Denna brittiska "frukostjuice" såg dagens ljus på Library Bar på Lanesborough Hotel i London år 2000. Jordemoder var den välrenommerade bartendern Salvatore Calabrese som har en stor skara välsmakande mixologiska under på sitt samvete. Några av dessa återkommer vi till vid senare tillfällen. Redan på 20-talet skapade Harry Craddock en drink som skulle kunna rubriceras som Breakfast Martinis sturske storebror - The Marmelade Cocktail - som dock inte innehåller någon Cointreau och därför är lite strängare till sin karaktär. Denna finns publicerad i hans "The Savoy Cocktail Book", 1930.
Efter resan till Åre var det alltså tid att botanisera bland buteljerna igen. En cocktail innan maten kan aldrig skada, utan snarare nytta, och det är ju ändå tisdag, "lillefredag". Valet för dagen blev alltså Breakfast Martini, trots att klockan redan slagit kväll. Marmeladen ska egentligen vara av apelsinsort och allra helst av märket Koo, en riktigt bitter sydafrikansk marmelad. Just marmeladinslaget är det fina med denna cocktail. Känner man sig trist och butter så tar man söt marmelad. Har man vågor i håret och rosiga kinder så unnar man sig något mer bittert. Tyvärr saknades apelsinmarmelad i det karlfeldtska kylskåpet denna dag, så vi fick köra på citronvarianten. Se där, ytterligare en variation.
Normalt sett är detta en drink vi verkligen gillar, både jag, Martin och min kära hustru, men då är den gjord med apelsinmarmelad. Den har då en frisk ton som gifter sig väl med beskan från marmeladen och får en skön skjuts in i munnen av Bombay Sapphires 10 stolta kryddor och örter. Med citronmarmeladen så blev drinken något enahanda. För mycket söt citron. Tja, en trevlig cocktail utan karaktär, en grå Volvo, en underbyxa från Lindex, ännu ett schlagerframträdande av Charlotte Nilsson. Men, ta en klick Koos apelsinmarmelad så förvandlas Volvon till en Bugatti, Lindex blir Agent Provocateur och Charlotte Nilsson växer upp till en Lucinda Williams. Man kan ha dem alla till både frukost, middag och kvällsmat.
Breakfast Martini
- 5 cl Bombay Sapphire gin
- 1,5 cl Cointreau
- 1,5 cl citronjuice
- 1,5 tsk apelsinmarmelad (söt om du är hängig, bitter om du är på topp)
Rör först ner marmeladen i ginen så att den löser sig. Skaka sedan alla ingredienser tillsammans med rikligt med is. Sila och servera.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
