Efter omogen brist på övervägande till förmån för plötsliga och ologiska tvärvändningar har jag beslutat mig för att i jakten på att i den breda allmänhetens ögon bli accepterad som taffelbloggare börja publicera lite recept. Egentligen så har jag ju redan börjat, men saltvatten var i det mest grundläggande laget, även om jag kanske fick någon vilseledd spartan att börja smaka på det lite oftare.

För att inte röra till det så här i början av min karriär som receptskrivare så tänkte jag börja från början, det vill säga med namnet. Jag har naturligtvis redan hunnit ha ett antal mer eller mindre intelligenta, pedagogiska, ödmjuka, skickliga, motiverade och hetsiga köks-chefer och mästare. Men bara en har i falskt övermod utnämnt sig själv till stormästare, mannen (jag har ännu inte haft förmånen att slava under en kvinna) som fick mig att svära evig trohet till matlagning och mat i de högre skolorna och som registrerar skrämmande höga poäng i alla ovanstånde kategorier förutom hetsighet. Han är och kommer alltid att vara "chefen". Så här minns jag hans överjordiska brödpålägg:

• Urbenad grissida med svål
• Schalottenlök, inga bananer
• Smör
• Färsk rosmarin
• Färsk timjan
• Vitlök
• Salt
• Peppar

Börja med att mala ner grissidan i en köttkvarn, svål och allt ska med. Låt det stå och mysa i en kastrull på låg värme så det släpper en del av fettet, och sila av, men oroa dig inte, vi ska naturligtvis inte slänga fettet, släng aldrig gott fett! 

Att mala kött är roligt, men det blir faktiskt än roligare. Allra roligast blir det om du har ett stekbord, men det är kul med stekpanna också.  För det är nu "rilletten" ska förvandlas till en krispad "rillette". Om du tyckte det här lät så gott att du köpte hem mycket grissida av din lokale grisbonde så kan du behöva göra detta i omgångar: Lägg den malda grissidan i pannan och slå på högsta värme. Har du ett lock och inte är upplaggd för dramatik, ANVÄND DET, tycker du nyårsfyrverkerier är så kul att du brukar festa loss i kinesisk stil även till påsk så låter du locket ligga kvar där det låg. Efter en stund så kommer det börja flyga svål all världens väg. Ta beteckning men närma dig för att röra/skaka om så ofta du vågar för jämn rostning. Akta ögonen!

Har du gjort rätt och inte fegat ur så har du nu små rejält knaperstekta, på gränsen till lätt brända små grisbitar. Jag älskar lök över allt annat, inklusive grisar, så jag tar nog lätt tre schalottenlökar på 100 gram fläsk, men det är fritt fram att ta mindre. Skär ner i små tärningar och koka försiktigt mjuk i smör, så mycket smör så att det täcker när du kokar. Sila av löken.

Skär vitlöken fint, skär eller plocka ner de färska örterna (hacka är en styggelse, vi vill inte mosa de stackarna). Blanda krispat sidfläsk med kryddorna (försiktigt med rosmarin och vitlök), löken och slutligen smöret och det överblivna grisfettet. Hur mycket fett du vill tillsätta är helt upp till dig, för att få ett krämigt brödpålägg rekommenderas mycket av den varan, men för andra ändamål kanske en mer fettsnål variant är att föredra. Men smaka, smaka, smaka, smaka, då kan det inte gå fel.

Servera rumstempererad.