Nya maträttsnamn i vår tid saknar personlighet. Istället sker namngivningen efter rättens ingredienser (t.ex. piggvar, bea, grön sparris) eller dess typ (t.ex hamburgare). Men så var det inte förr. Från 1800-talets mitt fram till sent 1900-tal fick finare maträtter bära namn efter många män (som Tournedos Rossini och Oxfilé Wellington), efter manliga bravader (Kyckling Marengo) men också utifrån manliga yrken som sjömansbiff, glasmästarsill och bondomelett. Men varför är det så få rätter som fått namn efter kvinnor, kvinnliga yrken och kvinnliga stordåd? 

När andra maträtter begåvats med sina temadagar som Kanelbullens dag den 4 oktober, Tedagen den 15 december och Internationella pizzadagen den 1 januari, upptäcker jag till min förskräckelse att syltan helt glömts bort. Denna fantastiska maträtt som håller nere svinnet, och som med sitt ytterligt välsmakande dallriga gelé gör spretiga köttbitar till en ny helhet. För alla oss som ser fram mot en av årets gastronomiska höjdpunkter är det bäst att dyka ner i gamla kokböcker för att få rätt receptur. Oombedd och på eget bevåg utser jag härmed 23 december till Syltans dag!