Huvudpersonen för kvällen valde en av keramikmuggarna som jag köpte i Lickershamn i somras att dricka vin ur. De andra gästerna trillade in vid sju-tiden och gick inte förrän vid halv elva. Det började med cruditéer och slutade med att den där fina flaskan rödtjut jag fick på en fest i våras åkte fram. Ni vet som det gör när det trevliga bara inte får ta slut. Höstens temamiddagar på hemmarestaurangen var härmed invigda. 

Efter flera år av en alltmer tilltagande klimatångest, ibland så förlamande att jag inte vet hur jag ska kunna gå ur sängen utan att tära på vår stackars planet, gick jag till handling. Eller ja, till skolbänken. Eftersom jag också börjat skriva mer om ämnet och vara del i  projekt som vill ta små steg åt rätt riktning kände jag att det var dags att sluta kill-gissa och kunna något på riktigt. Och att ta mina första högskolepoäng vid 34 års ålder, why the hell not? 

Förra veckan började jag alltså kursen Hållbar Utvekling A vid Uppsala Universitet. Jag ska under ett halvår få en hel shotsbricka med miljöhistoria, utmaningar inom välfärd och globalisering och bena ut hur vi ska lösa klimatkrisen utan att göra avkall på den socliala hållbarheten eller bli ekonomiskt ohållbara. Och nånstans längst vägen hoppas jag att jag iallafall kan byta lite av min ångest mot inspiration till handlingskraft. 

Då kändes det ju såklart helt självklart att det här skulle spilla över på min alldeles egna bebis, hemmarestaurangen. Under hösten kommer jag därför ha gästinspiratörer som gör smarta/roliga/goda grejer i hållbarhetens namn. Igår var det sådeles premiär, kocken Johan Gottberg satt med vid bordet och det blev ett samtal med de andra gästerna som inte ville ta slut.

Johans bana började med den utmäkta ambitionen att bli bäst och var runt och jobbade i kök på tjusiga ställen utomlands. Med all den erfarenheten har hållbahet, både i köket, matsalen och i organisationen blivit Johans grej.  För några år sedan var han med och öppnade K-märkt i Garnisonen med en tydlig no waste-idé som till en början mötte skepsis, vadå köpa råvaror som snart ska slängas? Lunchen blev succé med buffé med fokus på grönt och animaliskt protein på slutet. Att dessutom betala per vikt fick snål-svenskarna att bara ta det som de tänkte äta upp, och hej, alla sätt att sluta slänga  mat är bra sätt. Johan berättar också hur de, traditionellt sätt största köttätarna, medelålders männen som lunchat några veckor i rad kom och tackade för allt det gröna och att de mådde bättre, orkade hela dagen, till och med orkade va trevliga när de kom hem  till familjen. Och kan man få dem, den svårtaste gruppen att komma åt och charma, att förändra ett beteende, då jävlar har man gjort  nåt.

När Johan hjälper företag med hållbarhetsarbete idag går han in i organisationen på alla plan och jobbar. En dag med ledningen och en dag i disken är lika viktiga för att få hela bilden. Oftast skiljer den sig rätt mycket åt angående vad som skulle behöva förändras, och var det skulle göra nytta.

Jag lutade mig bara tillbaka och njöt av diskussionen som följde. På bordet hade jag ställt
Rostade vaxbönor med korianter/mynta-olja, västerbotten, hackad mandel och mina alldeles egengroddade grönkålsgroddar
Kronärtskockor med misosmör
Vitlöksfräst mangold med kantareller och nakenhavre
Cruditées med örtig veganaise

Om två veckor kommer Karin Saler som bland annat startat kollektivodlingen "Odla ihop" i Tanto och 2/10 kommer Lisen Sundgren som är expert på vilda växter. Båda de tillfällena är tyvärr redan fulla men håll utkik på Mariatorget 2 för fler middagar längre fram i höst, fler inspiratörer är på ingång!