Dagens neologism: Monokonsistensiell
Det ska råda balans mellan sötma, syrlighet och sälta i såsen. Att söka efter de smakerna och att justera balansen fick jag ordentlig träning i när jag jobbade som kostchef på ett sjukhem i Göteborg i två år. Innan såsen skulle ut till personalrestaurangen eller upp på avdelningarna stod vi där bredvid hundralitersgrytan med varsin sked i handen, jag och den kokerska som var ansvarig för såsen. Det var en koncentrerad och högtidlig stund, vi två visste att vi var smakansvariga.
Häromdagen värmde jag en portion med en färdigköpt pastarätt från frysdisken. Förutom kokt pasta innehöll den rökt lax och spenat och var snabblagad; klar efter fem minuter i stekpannan. Smaken var helt okej, men allt hade samma konsistens från första till sista tuggan. Det här fenomenet måste ha en benämning, monokonsistensiell passar bra. En Boeuf Bourguignon, med knaperstekta små fläskbitar, stunsiga champinjoner och sötsladdriga steklökar är ju inte bara god för att den smakar gott och för att det finns en balans mellan grundsmakerna. Konsistensen är minst lika viktig för hur roligt det är att äta.
Kommentarer
Jag har varit med om en passerad (!) pannkaka på ett vårdboende. Varför man överhuvudtaget kom på tanken att mixa den övergår mitt förstånd snarare än att göra någon annan mat som passar sig mixad/passerad. Det var nog bland det underligaste jag har sett i matväg.
Jessika: det låter ju helt horribelt!
Anna: håller helt med. En av de intressantaste sakerna i Brügge var just att se hur mycket toppkockarna arbetade med konsistenser, och kontraster mellan dem.
Vilket fantastisk ord, monokonsistensiell. Jag älskar underliga och krångliga ord av någon anledning, tror jag fått det från min kära far. Jag håller också helt med artikelns kärnsynpunkt, konsistens är en av de mer intressanta (och svåra) sakerna när man gör/äter rätter tycker jag. Jag tycker det är kul att fundera på konsistensbrytning (eller avsaknaden därav) när jag är ute på restaurang, och komma på möjliga lösningar som sidoprojekt.
Kunde inte motstå en sådan fantastisk titel, och inspirerades av artikeln redan vid frukosten nu i morse. Jag gillar inte scones, de är bara mjölklistriga i munnen även om smaken är bra. Men med en dos knastrig vetekross blev det en helt annan femma. Nu jäser mina vackert kritvita baguetter med samma smulor i kroppen. Kanske blir det till och med lite nyttigare?
Intressant med konsistenserna i Brügge, Malin. Det där med mixad pannkaka är ju ett fruktansvärt exempel på hur man kan förstöra mat innan den ska ätas. Pannkaka är ju liksom lättuggat som det är. En pannkaka är ändå inte monokonsistensiell, eftersom ytan bjuder ett uns mer tuggmotstånd än innehållet.
Emil: Kul att du också gillar långa och krångliga ord!
Sidor