Dags att krypa till kojs?
Det är lustigt med gamla förhatliga skolmatsrätter. För nästan alltid när någon beklagar sig över någon vidrig sad excuse för en maträtt som denne drabbats av i skolan finns alltid någon som säger "Ja, men då har du inte ätit riktig..." Fyll i valfri maträtt. Och för det mesta är det så. En maträtt är sällan dålig i sig själv utan det handlar om kärleksfull tillagning, fina råvaror och allt det där. Till exempel kanske någon beklagar sig över kålpudding de fått i skolan, och så får de höra: "Jamen då har du inte ätit riktig kålpudding, med muskot och spetskål och bra fläsk." Till och med när folk öser agg över pölsan kommer andra till dess försvar: "Alltså, en riktigt bra hemlagad Norrlandspölsa kan verkligen vara grymt." De flesta bespottade skolmatsrätter har i alla fall någon gång tagits till gourmetnivå. Mathias Dahlgren på Matbaren, Kock-Rickard på Berlin på Södermalm i Stockholm och andra matvurmare har nyligen visat vilken gastronomisk höjdpunkt blodpudding kan vara.
Men det finns en rätt som jag aldrig hört någon försvara: lapskojsen. Finns det ens någon som lagar lapskojs fortfarande? Varenda gång någon tar upp rätten är det bara i en nostalgisk hattripp. Och alla de som brukar kunna göra guld av de anspråkslösa gamla vardagsrätterna förblir tysta. Är det dags att förklara lapskojsen officiellt död, eller är det dags att ropa "clear!" och ge sig på den med defibrilatorn. Om någon vill hålla ett förvarstal för denna mobbade rätt är det dags nu. För den har jävligt risigt självförtroende.
Lapskojs stavas förresten inte lappskojs och har inget med samer att göra, utan kommer av engelska lobscouse.
Tankar med ett knippe sparris i handen:
Kommentarer
Va!!!!
Det är alltså inte en benämning på en samisk högtidsdag?
För övrigt är du en dålig människa Olle som har undanhållit mig din blogg.
For what it's worth: scouse eller 'Lobby', den inte svenska varianten ar ratt gott. Men det ar ju inget konstigt heller, det ar ju bara en vanlig gryta.
Recept med extra trevligt foto med: http://www.merseysidetoday.co.uk/scouse.php
Jag gillar faktiskt lapskojs. Saltkött är gott, potatismos är gott och lök är gott och summan av dessa tre är god. Särskilt på knäckemacka.
Dessutom är det jättebra att fixa i båten (blunda nu alla konnässörer) pulvermos, salta biten från burk och lite lök passar tooppen när man bara har en låga att laga mat på och dessutom saknar kylskåp.
Pluggets lapskojs var en höjdare! Som stockholmare handlade det alltså om potatismos med saltkött. Mycket gott, men jag har nog aldrig lagat det själv.
Jag har även vid ett tillfälle ätit "äkta" lapskojs som var gjord på oxkött, lök och kålrot. Den hade kokat så länge att ingredienserna smält samman. Det var såklart gott.
Ibland tänker jag med saknad på skolmaten, särskilt leverbiffen, potatisbullarna och makaronipuddingen.
Åh, inte får du väl tala så illa om denna barnsligt goda maträtt?! När jag blev vegetarian för många år sedan upptäckte jag minst sagt överraskad att Lapskojs var en av två saker jag verkligen saknade. Ett riktigt gott potatismos, blandat med Salta biten (som för övrigt ser helt vedervärdigt ut i sin burk!) och serverat med mammas hemgjorda bostongurka. Sicken höjdare!
Den andra rätten var för övrigt isterband med stuvad potatis och rödbetor. Det mänskliga psyket är minst sagt märkligt...
Jag åt underbart god lapskojs på 40- och 50-talet.
Färska bitar av nötkött ordentligt brynta + flera
stora skivade rödlökar och skivad potatis, allt
kokat i en god oxbuljong.
I Bonniers kokbok från 1960 står ett recept på en
svensk lapskojs, gjord på rester av kokt fläsk
(fläsklägg) + skivor av gul lök och potatis,allt
kokat i fläskbuljong med kryddor och en dansk lapskojs, gjord på rester av kokt oxbringa, pota-
tis, morötter och selleri, kokat till mos i en
kraftig buljong. Garnerat med persiljesmör. Ser-
verat med inlagda rödbetor eller saltgurka.
Låter inte dett gott? Allra helst den danska!!
Hmm, jag tror inte jag har vetat vad lapskojs är, men potatismos o saltkött låter ju som det borde vara gott. Eller för den delen oxgryta med potatis. Kanske man skulle leta upp ett recept till hösten.
För övrigt var all mat i skolan tämligen vedervärdig som jag minns det, förutom den panerade fisken med remouladsås. Och fläsk nån gång ibland. Och vissa soppor. Men annars... skinnig potatis, limmiga pannkakor, pulverkött, ihopklumpad överkokt pasta, sånna där äckliga färdigköttbullar, konstiga sallader (rivna morötter med majs?? snälla. Och till barn dessutom, ALLA barn äter mer om de får blanda själv, så är det bara. ) Jag gick igenom hela min skolgång utan sås (ja, förutom remoladsåsen då) för att jag inte gillade dem. Och i min familj äter vi vanligtvis mer sås än potatis. Tur att det fanns knäckebröd.
Oj, det blev långt. Men skolmat får mig fortfarande, efter alla dessa år, att bli upprörd.
åh lapskojs är gottigottgott :) Skämt å sido, för mig är det kopplat till fjällen och enkelheten (som alla srkiver om pulvermoset) det är den enda gången som jag verkligen gillar pulvermos....
Min personliga "anti-favorit" från matsalen är Risotto - dvs vitt ris (torrt) med frysta paprika/majs/ärter blandningen och kanske lite hackad lök. Jag var fasligt förvånad när jag insåg att det kanske var mer lika paella fast ändå inte, men risotto?!?! ;)
Minns inte att vi någonsin fick lapskojs(tog snabbt bort ett p här då!)i skolan. Gillade det mesta men minns med äckel djupfryst sallad???? Tomater,gurka,isberg som serverades halvtinad!
Ha!
Lapskojs är väl inget...
Lungmos! Det fick jag i "lumpen".
Det har baske mig ingen serverat som gårrme-food.
*rrrys*
Som just (för)skolekock kan jag bara intyga att "riktigt lagad" lapskojs (på oxbringa, potatismos, lite rivna morötter och kålrot och lök i) är riktigt, inte bara gott utan dessutom (fortfarande) populärt. Kul post förresten!
Jag ska hälsa från lapskojsen och tacka för alla uppmuntrande kommentarer.
Serverar rätten sporadiskt (när jag har överskott på framför allt skink/fläskbuljong)
Tillagad med beredda rester av fläsk/nötkött, lök och kryddor.
Allt får koka mjukt för att sedan slås sönder till ett grovt mos
Corned Beef avstår jag därför ifrån.
Alltför fin blir det ju som kryddad barnmat.
Tillbehör- rödbetor och egeninlagd ättiksgurka.
Har två lunchalternativ. En av tre brukar ta lapskojs.
Jag har positiva minnen av rätten både från skolbespisningen och lumpen.
Min mor (född-24)kände ej till rätten första gången jag serverade den. Trots att hon är uppfödd i en "självhushållsfamilj".
Är det en typisk storköksrätt?
Tror att grunden till din aversion är att denna rätt verkligen kan "fuskas till" - i värsta fall med pulverbuljong, mospulver och uppkokta malda köttrester.Sådan version är ju skräcken direkt!
Numi-Intressant att få länk till en engelsk variant på Lobscouse. Måste prova någon gång.
Lapskojs är faktiskt en av de skolmaträtter jag verkligen gillade. Inser jag. Min mamma, numera f.d. lärare, får samtal från bespisningen när det är lapskojs på menyn så att hon kan komma och äta.
Precis som Åsa blev jag mäkta förvånad när jag insåg att risotto var något krämigt gott, inte något torrt smaklöst.
Lapskojsen var det väl inget fel på om det bara inte råkade halka med en fettbit, dold i en djup moshåla...
Och jämfört med den vanliga kokta skolpotatisen som kunde skifta i regnbågens alla färger (men oftast grågrön) så var det ju en riktigt smaskig potatisrätt. Om man slapp fettbitarna, för om de fanns var de stoooora...
gulp.
Om jag lyckas tyda din profilbild (?) så åt vi nog dessutom samma lapskojs, Olle?
Men risotton, det var nog den första riktiga chocken, alltså när man åt den riktiga varianten senare i livet. Inga rasslande vita riskorn med tillhörande ärta och genomskinliga pressade skinkbit per portion.
/Hanna Pe
Å Rickards vägnar hälsar vi från Skånegatan 71 och tackar för uppskattningen av 'Berliner Blut' som är vår poetiska omskrivning av den hemlagade blodpuddingen.
Vi har f.ö. också haft Lapskojs som husman och är nog villiga att upprepa bravaden till hösten så håll utkik!!
Restaurant BerlinSthlm - Skånegatan 71 - Södermalm
Du ska nog få smaka på min tolkning av lapskojs, ett fettmättat mandelpotatispuré med pepparrot och rökt renstek. Hempicklade rödbetor och stekt ägg...
Men det var ju det enda som var gott skolmatsalen!! Och leverbiffarna :)
Lapskojs råkar vara en av de få maträtter jag uppskattade i skolan, tillsammans med kycklinglevergrytan. (Jo, det är säkert!)
Nu gör jag det till mina barn ibland, även om jag har skippat pulvermoset och kör äkta vara. Dock får Salta biten komma till heders!
Sidor