Vissa är inte människa förrän de fått sitt kaffe. För somliga är kaffet hela frukosten. Det gäller många italienare – möjligen med en cigarett till, för folk röker här i landet. I den mån man frukosterar sker det på söta bakverk av olika slag, oftast ur påsar som inhandlas på snabbköpet. Inte särskilt intressanta, faktiskt – jag har provat.[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9586","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-970","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","alt":"Ricottasm\u00f6rg\u00e5s till frukost. H\u00e4r med fikonmarmelad."}}]]

En underbar sak här är att äta ricottasmörgåsar till frukost. Man skär en skiva bröd, brer på ricotta (betydligt tjockare än man skulle med smör) och lägger en sträng sylt på mitten. Just nu är det fikonsylt som gäller, men det går bra med det mesta. Frutti di bosca (jordgubbar, blåbär, björnbär) är en annan favorit.  En gång lovordade jag en sådan frukost inför en god vän. ”Ricottafrukost kan man väl äta hemma också?” blev svaret.

Nej. Nej. Och nej. Visst kan man gå till sitt lokala Ica, köpa det bröd som kallas italienskt, inhandla ricotta och sylt och sätta sig till, men det kommer inte att smaka rätt. Som jag nog redan sagt: ricotta på burk är menlösare än ricotta i lös vikt. Det finns koricotta, fårricotta och till och med buffelricotta (den senare tycker jag är lite väl smakrik).  När Ellen Rydelius i sin självbiografi, Leva randigt, tänker tillbaka på romtidens ostar nämner hon ”ricotta, som vi gärna åt med socker och lite marsala eller med finmalet kaffe men som också bildar fyllning i bakelser”. Visst nämnde jag att ricotta också är utmärkt att blanda i pasta? Lite skivad zucchini, stekt med en vitlöksklyfta, ricotta, pasta (varför inte fettuccine?) och några tag på pepparkvarnen. Då behöver man inte riva parmesan, heller, eftersom man redan har blandat i osten.[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9587","attributes":{"class":"media-image alignleft size-thumbnail wp-image-971","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"150","height":"150","alt":"Romerskt br\u00f6d"}}]]
Den stora skillnaden ligger dock i brödet. Vi äter bröd hela tiden, för det är så fantastiskt gott. När florentinaren Dante beskriver landsflyktens villkor han att brödet är salt i främmande länder. Betydelsen var inte bara bildlig: i Toscana äter man nästan enbart osaltat bröd. Här nere är det mestadels saltat. Det finns en rad sorter, små och stora. Allra bäst är casareccion, som kommer i långa limpor och gräddas i vedeldad ugn. Det lilla bageriet La Renella på Via del Moro (och Via del Politeama, ty den har två ingångar) har Roms bästa pizza al taglio, men också det godaste brödet. Kanske världens godaste, åtminstone som det känns. Både pizzan och brödet bakas i vedeldad ugn.

Känner man sig extremt hälsobetonad kan man äta integrale (fullkorn), som dock ingalunda är fullkorn i svensk bemärkelse. Snarast får man känslan att bagaren råkat doppa händerna i grahamsmjöl innan han började baka ut. Den andra ytterligheten är det vita brödet, som ofta säljs i runda limpor. Gemensamt för alla sorterna är deras knapriga, småsega yta. Fullkomligt underbart.[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9588","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-972","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","alt":"Ricotta, nyss hemburen fr\u00e5n marknaden"}}]]

Men underbart är kort. En morgon öppnar man kylen och inser att ricottan fått gula kanter och luktar vidrigt.  Då får smöret bli ens räddning – det är vitt , och ska man tro paketet kommer det från campagnan.  Brödet håller sig förvånansvärt länge, och i både bagerier och snabbköp går det utmärkt att köpa halva bröd. När det blivit för gammalt kan man göra bruschetta. Vi gör sällan sådan utarbetad bruschetta som man får på svenska krogar, utan den allra enklaste sorten: rosta brödet (gärna i ugn). Servera i en brödkorg och ställ fram olivolja, salt och skalade vitlöksklyftor. När man gnuggar vitlöksklyftan mot det rostade brödet fungerar det som ett rivjärn. Sedan saltar man, häller på olja, äter. Så enkelt, och så gott.  Det fungerar faktiskt också med brödet från Ica.

Detta är en bearbetad version av ett inlägg ur min romblogg. Där hittar man mer om mat samt åtskilligt om händelser i Rom förr och nu, kultur, historia (särskilt antiken), promenader, folk, fä och mycket annat:

http://carinaburman.se/rom/