[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8171","attributes":{"class":"media-image alignnone size-medium wp-image-1024","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"258","height":"300","alt":"dulce de leche glass"}}]]

Jag har aldrig varit i Argentina och som i alla liknande situationer framstår landet för mig som huvudsakligen uppdiktat. Buenos Aires är inte en stad så mycket som en manifestering  av psykoanalys och kött och dulce de leche, ångande av lockelser i fjärran. Mången analytiker skulle fnittra åt rubriken på detta inlägg, men de argentinska skulle kanske se att alltihop härrör från en felläsning ur en av de roligaste böcker jag vet, Jorge Luis Borges Book of imaginary beings.

Det finns visst, i fantasin åtminstone, och således sålunda katalogiserad, etiketterad, en himmelsk kuk, nej tupp. Cock, alltså. Ingen kock, vilket jag först felläste. Och första meningen gör det sannolikt att det handlar om ett fjäderfä och ingen manlig könsdel, ty inte ens de himmelska av de senare har väl gyllene fjäderskrud? Ingen jag träffat på i alla fall, om man nu inte tänker könshår som fjädrar och det vill vi rimligen inte.

Jag kommer av mig. Det skulle handla om det som inte är hittepå alls, men himmelskt ändå, om man är benägen till sådana beteckningar på det köttsligt tillfredsställande. Dulce de leche är nämligen, så mycket har jag begripit, en del av den argentinska samhällsväven, de brer det på mackan, har det i kaffet, i alla tårtor, kakor, bullar man kan tänka sig.

Jag vet inte om jag gillar det riktigt så mycket. Men gott är det ju. Kondenserad mjölk ska i sig själv inte heller föraktas, i kaffet blir det som godis och kaffe samtidigt, men koka en burk i vatten i 2-3 timmar (se till så att vattnet hela tiden täcker, annars: explosion) och man får den ljuvligaste kolasås, seg, mjölksockerstinn, karamelliserad.

Vad jag däremot gillar bortom all sans är den franska glass som heter caramel beurre salé, alltså saltsmörkola. Kan jag hjälpa att jag tänker tanken att göra en argentinsk version? Kan jag hjälpa att det blev så gott att receptet borde föras in i boken av jordiska njutningar?

Man kan göra den här glassen med och utan glassmaskin, med blir bättre. Man kan göra smeten i förväg fram till momentet med de vispade äggvitorna.

Caramel salé-glass, med dulce de leche

Receptmakare: isobel hadley-Kamptz

Portioner: 10

Tid: 1 h med glassmaskin, minst 4,5 utan

Karamelliserat mjölksocker och havssalt är ett s k himmelskt äktenskap.

• 1 burk dulce de leche ca 400 g (se ovan)
• 4 dl vispgrädde
• 1 dl mjölk
• 4 äggulor
• 2 äggvitor
• 2,5 tsk havssaltsflingor (det kan inte ersättas rakt av med vanligt bordssalt som blir alldeles för skarpt)
• 2 msk mörkt muscovadosocker
• andra ingrediens

1. Separera äggen och spara eller häll bort två av äggvitorna.
2. Vispa äggulorna krämiga med sockret. Ha i saltet.
3. Blanda ner dulce de lechen i äggskålen. Vispa så den löser sig. Vispa också ner mjölken.
4. Vispa i en annan skål grädden.
5. Rör ner den vispade grädden i äggblandningen lite i taget. Vispa så lite som möjligt för att behålla den invispade luften i smeten.
6. Här kan man ställa in alltihop i kylen. När man vill göra glassen vispar man äggvitorna styva och vänder ner dem i smeten och kör alltihop i glassmaskin. Om man saknar glassmaskin kan man lägga smeten minst 4 timmar i frysen i stället, det blir sämre konsistens, men det fungerar och blir gott.