På hemväg från krogen,  glad i hatten, skriker magen ofta efter förstärkning. Och låt oss alla enas om att matutbudet mitt i natten ofta är något begränsat.

Av outgrundlig anledning är min egen mage i stort sett alltid sugen på vegetariskt i nattmörkret.

Ett vanligt köp är en falafel i bröd. Precis lagom i storlek, kryddigt, nyfriterat och har man tur får man en stor klick hummus över nattamaten. Dessutom har jag i stort sett aldrig fått en dålig falafel. De allra flesta har krispiga grönsaker, flera olika såser och de små kikärtsbollarna friteras framför näsan på en. Jag får precis vad jag förväntar mej nästan varenda gång.

Med vegoburgare är det dock en helt annan situation. När jag beställer en vegoburgare har jag oftast inte den blekaste aning om vad som väntar. Har jag tur är det studsig quorn burgare, välkryddad sojaburgare eller välfriterade grönsaksbiffar. Men alltför många grillar där ute i natten har en vegoburgare som är oerhört skrämmande. Det är som stora slabbiga stärkelsebiffar helt utan tuggmotstånd där några få ärtor och morotsbitar petats in. Biffar som du antagligen kan steka/fritera bortom vett och sans utan att det gör konsistensen bättre på något vis.

Varför ser det ut så här? Min gissning är att de är snuskigt billiga. Trots att vegoburgare för den hungrige nattvandraren ofta kostar precis lika mycket som de burgare som består av djur.

Då är det synd om vegetarianerna.