[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8116","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"262","height":"429","alt":"180px-maneatingtree.jpg"}}]] Buh! Maten är farlig! Eller? Det är paradoxalt att vi i vår tid, i vår privilegierade del av världen, har både världens bästa och sämsta mat. Jag menar, å ena sidan har vi lika stort utbud av bra mat som forna tiders furstar. Vi kan, för en någorlunda rimlig penning, få tag på allt från de läckraste skaldjur och fiskar, biffiga biffar , exotiska juicer och intressanta konserver.

Å andra sidan är många livsmedel fulla med dubiösa tillsatser (som ju bland annat skildrats i kioskvältaren "Den hemlige kocken" av SvDs Mats-Eric Nilsson). Och mycket mat är ju också dålig för miljön eller för människorna som jobbar fram den (vilket det berättas om i ”Billig mat – en dyr affär”, Premiss förlag, av Gunnar Brulin).

Det är både himmel och helvete helt enkelt. Även i Storbritannien diskuteras tillsatser i maten just nu. På Brittiska Times online-version (med en utmärkt mat- och dryckesavdelning) hittar man en artikel om tillsatser och matskandaler förr och nu. Hemskt och hemskt intressant.

Själv bidrar jag i viss mån till debatten med en recension av nämnda hemlige kock samt matartikel med recept på alternativ till tillsatsmat, båda i Dagens Nyheter.