Ekologi är den nya knätofsen.
För sisådär 18 år sedan började jag ha tält på festivaler. Det var Restaurangernas Dag, Vattenfestivalen och diverse andra festivaler. Från början var det riktigt roligt att servera udda saker till intresserade festivalbesökare. Vi hade ett litet men härligt "hangaround" som gillade krispig bläckfisk och najadlaxkorv med Caligulasallad. Utbudet gjorde att vi rätt snabbt fick smeknamnet "Effie's Kitchen" efter serien Ernie i DN.
Redan andra säsongen så försvann tyvärr entusiasterna. Antagligen tröttnar man rätt snabbt på svindyr öl i plastmuggar och "Spettibaguette". Det började krävas att tälten blev "kundvänliga" vilket innebar en drös av grillspett och den allestädes närvarande pommes friten med aïoli. Jag höll ut i några år och försökte göra goda och annorlunda saker men till slut fick det vara nog.
Jag var idag nere på matevenemanget "Smaka på Stockholm" och det kändes som att fara 15 år tillbaka i tiden. Sista dagen på eventet står lukten av härsken frityrolja som ett askmoln runt Kungsträdgården. Gissa vad folk går och äter på? Jo, pommes frites med aïoli så klart. Kul att se att utvecklingen går framåt...
Ett försök att få ny fart på en självdöende festival är i år att anamma det ekologiska. Det skall vara så mycket kravmärkt det går vilket i realiteten betyder att nio av tio tält har en kravmärkt rätt. Konstigt nog är det samma rätt i alla tält, pannkakor med sylt.
Att använda buzz words som "närodlat", "ekologiskt", "kravmärkt", "miljödiplomerat" och liknande för att få fart på ett evenemang vars bästsäljare är taffligt friterad potatis, prefabmajonäs med vitlökssmak och färdigpanerade, frysta fiskpinnar som får heta "Fish n' Chips" främjar vare sig restaurangnäringen eller evenemanget som sådant.
Ett tips om det håller på ett år till: Förbjud fritöserna och grillspetten så kanske det blir lite fart på kreativiteten.
Kommentarer
Festivalfolket är ett elände, inte bara kockarnas fel. Ska själv göra en insats på årets storsjöyra. Fyra stora grillar är basen, men har vägrat göra grillspett i år.
Väl talat! Mat blir inte per automatik bättre för att man klistrar på en eko-stämpel.
Personligen gillar jag inte kombon av solgass, papptallrik och trängsel. Inte ens om maten är bra gillar jag festivaler något vidare. Jag tycker dock att Malmöfestivalen håller ett snäpp högre klass än andra festivaler tack vare att arrangörerna sållar lite hårdare. Fortfarande är det för mycket dålig frityr och majonnäsmisär. Men för väldigt många är Malmöfestivalen ett sätt att, styrkta av festivalöl, försiktigt kravla sig ur falukorvsträsket.
Och jag tycker att festivalföraktet som förutsägbart manifesteras av medvetna Malmöbor varje är är ytterst tröttsamt.
Ett problem är att man som kund inte har en aning om vad man köper. Går jag till restaurangen Melanders fisks vet jag ungefär vilken nivå jag har att vänta. Men går jag tilll tältet Melanders fisk på en festival kan det vara precis vad som helst dolt bakom den småsnofsiga beskrivningen på menyn. Enda garantin är att det är 50 spänn dyrare eftersom tillräckligt många tror Melanders står för kvalité. Då är det lätt att hoppa över finliret och tänka McDonalds (eller klyftpotatis och aioli): Jag vet vad jag får så jag slipper i alla fall bli irriterad.
Sidor