En del rätter kräver speciella redskap
EFTER FYRA TIMMAR tog vänstra bakdäcket definitivt slut. Det smällde till och smällen ekade över ljung- och ormbunkshedarna och skulle säkert väckt både byar och brandkårer, om det bara funnits några att väcka.
Bilen slokade vid vägkanten. Det fanns ett nytt fint reservdäck. Det fanns fortfarande lite dagsljus kvar. Det fanns ingen domkraft.
Där satt jag: svensk, källarmästare, ensam, oteknisk, 31-årig, orakad, långhårig, snart desperat, i en ålderstigen Land Rover i Glencoedalen i västra Skottland den 14 maj på kvällen. 8 mil från närmaste by. 8 mil från närmaste domkraft.
I fantasin stöttade jag bilen med behändiga stenblock eller med trädstammar av lämplig tjocklek.
I verkligheten kunde jag välja mellan ljung, ormbunkar och två sladdriga resväskor.
Tjugo minuter kröp förbi. Jag hade inspekterat det f.d. däcket åtminstone fem gånger. Jag hade granskat bilens inre om och om igen. För säkerhets skull hade jag också studerat ett djupt dike i jakt på dolda domkrafter.
Det var då Andrew MacCruimin gjorde entré.
Från ingenstans, om man nu kan räkna Glencoes ormbunkar och ljung som ingenstans.
Andrew var kanske 50 år, kort, brunbränd, hade något slags sjömans mössa på huvudet och ett nyfiket leende i sina mörka ögon.
"Ni behöver hjälp", konstaterade han.
Och efter en stunds grubblande:
"Ni behöver något att äta." "Jag behöver en domkraft", sa jag.
"Kom med." Jag följde Andrew MacCruimin rakt ut på heden. Han gick långsamt och det tog ett tag innan jag förstod vart. På andra sidan en svårupptäckt kulle fanns ett lågt hus av väderbitet trä. En plåtskorsten stack upp sitt smala svarta rör som ett periskop i ormbunkshavet.
Stugan bestod av ett enda rum och dominerades av en järnspis.
"Smaka på det här", sa Andrew MacCruimin och satte fram en av de stora grytoma på bordet.
"Vårkyckling", förklarade han och la upp två generösa portioner på mörkblå tallrikar. "Det finns ingen bättre." Vi åt under tystnad. Det kändes overkligt och obegripligt: två främlingar i en fallfärdig stuga undangömd på en skotsk hed. Och så denna kyckling! Mustig, ändå mild, inte för salt., doftande av bladkryddor och vinäger...
Andrew MacCruimin verkade se mina tankar.
"Det finns ingen bättre", upprepade han.
"Från Angelwick, Argyllshire, förstår du." "Mitt eget recept", tillade han med ett hemlighetsfullt leende. "Men ät upp nu. Domkrafter fungerar bäst innan solen gått ner."
Kommentarer
Nu längtar jag till Skotland, jag tillhör de där som faktiskt längtar efter haggis. Fick du någon bra sådan?
Åh! Haggis är faktiskt underbart.....och Skottland! ....och vårkyckling för den delen.
Eftersom de flesta verkar vara av en bestämd och tydlig uppfattning som jag inte tror jag delar i frågan måste jag ställa den till dig. Förknippar du skottland med god mat eller mindre god mat?
Frågan är inte till mig - men jag svarar gärna ;)
Det finns fantastiskt god mat i Skottland (både på restauranger och att köpa) - jag bodde där i 5 år och saknar den mat jag kunde äta där!!
Skottland har fantastiska råvaror och möjligheten att laga underbar mat. På senare tid har också intresset ökat för att ta tillvara råvarorna och faktiskt servera bra mat. Det verkar dock som om deep-fried Mars Bars inte blir utrotat inom en nära framtid...
Nu ett avslöjande. De senaste berättelserna jag lagt upp är helt och hållet påhittade. De skrevs för en reklamkampanj i början av 90-talet. Jag tyckte det var roligare med berättelser än klatschiga erbjudanden...
Erik: Saken är klar. Du måste skriva en roman! Måste.Och det säger jag banne mig inte till många. Alltför många skriver romaner utan att kunna det viktigaste: berättandets konst.
Erik?
För övrigt kan jag se mig bilen uppstöd med ljunbg framför mig. Ljung som är så underbart.
Har precis samma uppfattning som du om den skotska maten. Satan vad roligt man kunde ha där...
Vi ska åka till Skottland nu i september. Till Aberdeenshire. Plöja upp några golfbanor. Jag pratade med hotellägaren om ditten och datten, bland annat om mat. Han sa att just Aberdeenshire är ett märkligt område. Råvarorna är i det närmaste oändliga och av yppersta kvalitet, men inte en jävel vet hur man ska laga till dem på ett vettigt sätt.
Otroligt fina berättelser. Lysande.
Härligt Erik. Du drabbas verkligen av goda ovanligheter.
Jag har gjort två resor genom Skottland och på några få ställen serverade de god mat, särskilt kött. Men "till vardags" var det bedrövligt. Eller så förstod vi inte varandra,
Sidor