En före detta upplännings betraktelser och så lite ost
Traditionsenligt servar jag mammas och pappas dator när jag hälsar på. Kombinationen av svajigt nätverk och keff dator gjorde att jag för ovanlighetens skull beslutade mig för att inte brottas med tekniken utan acceptera att jag faktiskt inte kunde blogga. Så vid det här besöket bara lagade jag datorn lite så att jag kunde kolla mejlen och tog sedan semester från nätet.
Istället för livet framför datorn har jag samlat på upplevelser och inspiration från mina andra världar. Det var ljuvligt att få möta våren i det uppländska landskapets jordbruksmarker och hagar, bland fåglars vårläten och tussilago i dikesrenen. Det var skönt att få frotteras med sina likar, dels de som faktiskt ser ut lite som jag och som känner mig sedan jag föddes och dels de som är kollegor och konkurrenter. Att ha ett skyddsnät med flera fästpunkter och känna gemenskap känns viktigt just nu.
Det blir intensivt när man ska träffa kompisar och släkt som man inte träffar så ofta eftersom de bor över sextio mil bort allihop. Jag har hunnit med att inspektera bebisar och tanter, alla var söta och verkade starka trots prövningar både hos gamla som unga. Och så har jag ju ätit god mat som andra lagat åt mig, jag har knappt lagat någon själv utan våndats över var man ska luncha i Stockholm och köpt mig till framgång på matbordet. I Hötorgshallen inhandlades en uppskattad "lagom stark" chilensk pebre, nästa gång får det bli den starka för det tror jag de flesta klarar. Pebren piggade upp resterna från det tjuvstartande påskbordet: avokado, ägg, lax, syrianska piroger...
I Uppsala hade jag en trevlig stund i Saluhallen där jag i Ostboden handlade mitt bidrag till påskmaten. I Ostbodens diskar ryms ekologiskt och närproducerat, ostar och annat, men den här gången föll jag för mer fjärran godsaker, bland annat en fikonmarmelad från Korsika och så dessa ostar:
Färsk för säsongen var fårosten Fleur du Maquis som kanske är mer känd som Brin d'Amour. Den mjuka men skarpa osten kommer från Korsika och är täckt med en yta av rosmarin, enbär och chilipeppar med vild smak och namn från den ständigt gröna ört- och buskvegetationen på den torra ön.
Selles-sur-Cher är en fransk getost med askbeströdd skorpa. Den jag köpte var inte gammal så den smakade friskt och var helt igenom fast. Är osten längre lagrad utvecklas smaken åt bland annat champinjoner och nötter.
Appenzeller, den stora schweiziska hårdosten, är ett säkert kort med mjuk konsistens och smörig smak med skärpa och fruktighet.
Och så var det den där sista osten, vars namn fallit bort, för det är alltid en ost på brickan som serveras namnlös och det är oftast den populäraste. Den här gången var det en gräddig hög brie(?) som smälte i munnen.
Kommentarer
Åh, den där marmeladen och korsikanska getosten får min mun att vattnas. Jag var på Korsika för tolv år sedan - en helt gudomlig matresa, trots studentens minst sagt skrala kassa. Nu skall jag dit igen i juni, med hela familjen samt mor och far i släptåg, och jag ser verkligen fram emot denna mat- ost- och charkuteriupplevelse!
Tack för fin samvaro med dig och din älskade Patrik!
Tack också för att du servar vår dator.
Tiden går alldeles för fort när man har trevligt!
Allt gott!
Kram
Annika: Åh, så kul! Jag har aldrig varit där men jag försöker föreställa mig dofterna från kullarna där örterna och buskarna växer. Hoppas du återkommer till resan på din blogg senare i sommar.
Inger: Hej mamma! Tack själv och kram :)
Är det inte en klassisk Brillat-Savarin eller liknande som skymtar där bak?
Jag älskar ostboden i Uppsala saluhall, standardställe för att köpa goda ostar och fikonmarmelad.
Lisa: Det kan det vara, det kändes som en triple crème av något slag.
Emil O: Jag hittade mycket fint i sortimentet och trevligt var det där också. Då blir jag glad!
Sidor