Man skulle ju också kunna tänka sig det här som omslagsbild – ett känt ansikte, dessutom hyperaktuell just nu. Och allvarligt talat, bara en galning skulle tacka nej till den här hemmafrun.
Dessvärre blir det kanske svårt att ändra såhär i sista minuten eftersom boken med kjolen och lammsteken på framsidan går till tryck i denna stund. Å andra sidan har jag alltid drömt om att störta in någonstans och skrika "STOPPA PRESSARNA, VI KÖR MED CHRISTER!"
Boken kommer ut i handeln i mars nästa år. En mycket flott sak om 200 sidor med rak tygrygg, två sorters papper i inlagan, fantastiskt tryck och bokbinderi osv osv. Lite men inte mycket dyrare än en vanlig kokbok. I övrigt inte så vanlig någonstans om sanningen nu ska fram.
OM det är så att man inte kan vänta till mars, utan vill kunna köpa sig en bok innan jul, så går det att ordna. Låt mig återkomma i frågan. Jag är glad, tacksam och lite rörd över engagemanget och uppmärksamheten. Tack.
Kommentarer
Haha. När jag gick på lägenhetsvisningar för några år sedan brukade jag alltid kolla om säljarna hade min första kokbok Köksskolan. I Vasastan här i Stockholm hade ungefär vartannat hushåll ett ex. Jag blev alltid väldigt intresserad av att köpa lägenheten av pur tacksamhet.
Örjan – boken påminner om bloggen förutom att allt är större, bättre och vackrare. Mer att läsa, mycket mer att titta på, mer genomarbetade recept. Någon längre text här och där. Ett parti som förklarar hur man gör när man lagar godare mat. Mot slutet en halv roman för den som verkligen gillar mina bokstäver.
Jag har alltid betraktat den här bloggen som ett provkök och en kokbok på nätet. Kokboken på papper är väl helt enkelt en extremt förädlad variant som tar sin utgångspunkt från bloggen och mitt sätt att skriva den. Eftersom jag har den bakgrund jag har, har jag kunnat välja att samarbeta med dom bästa människorna inom fotografi och formgivning. Många tror att det är skrivandet som är min stora talang. I själva verket är min största tillgång den att jag är rolig att jobba med. Jag har blivit bra på det jag gör för att de bästa gillat att jobba med mig.
Om bloggen alltid varit min lekstuga som skribent, är kokboken resultatet av att jag släppt in tre jämnstarka lekkamrater till: en ad, en grafisk formgivare och en fotograf, alla goda vänner som det varit både utmanande, inspirerande och utvecklande att jobba med.
Någon kommer säkert tycka att boken är för snygg, för stor och utmanande i sitt uttryck, och att något av det hemsnickrade som finns här på bloggen gått förlorat. Men det måste få vara skillnad på det som skrivs för att konsumeras en gång, och det som produceras i något som ska stå i en bokhylla under väldigt lång tid.
En bok är en bok. En blogg är en blogg. Och kanske är den allra största skillnaden att boken inte är en umgängesform.
Nu ska jag skriva en krönika för gammelmedia. Hejhej.
Fan också, känner att man skulle försöka hitta en bok till sig själv i julklapp som är Snygg, lite för stor och utmanande i sitt uttryck. Sen har man allt man kan önska.
Det är bara en kokbok vi pratar om. Inte frälsarens återkomst. Men ska någon ha den så är det väl du. Om jag så ska åka ner till Skåne med den själv.
Och om jag inte minns fel, så har du i ett svagt ögonblick lovat mig en pussmun i dedikationen. Bara så du inte glömmer bort det nu...
Jag vet inte om just den här boken klarar av mer läppstift. Men herregud, jag gör i regel som folk ber mig, när de ber snällt.
*knäpper händerna och går ner på knä* (ingen fara, tänker inte fria)
Sätter upp mig på "jag-vill-ha-boken nu"-listan. Vill ha och vill ha förresten, tänker betala med ärligt förtjänta pengar.
Kära Lotta!
Du har verkligen förgyllt min dag. Har läst igenom flera månaders inlägg och skrattat mig nästa fördärvad. Vilken text, man blir vimmelkantig. Och kommentarerna är nästa lika roliga att läsa. Boken vill också jag självklart ha.
Välkommen till hemmafrun! Visst är det trevligt här? Och tack för snälla ord. Jag gör mitt bästa.
Sidor