Fairtrade - en uppdatering
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10208","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-618","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"752","title":"fairtrade_choklad","alt":"fairtrade_choklad"}}]]Så är Fairtrade Fokus-kampanjen över för den här gången - men arbetet fortsätter. Vi har haft mängder med roliga events i butiken och nära niohundra Fairtrade-fikade med oss i torsdags (några hundra färre än i fjol, vilket berodde på tentasjok som minskade antalet kunder just den dagen). Totalt sett slog Sverige världsrekord i Fairtrade-fika med nära 617 000 fikande runtom i Sverige! Till de riktigt positiva nyheterna hör också att Lunds Universitet nu ger sig in i Fairtrade City Lund och byter kaffet i alla sina automater, ett plus på 200 000 koppar kaffe om året.
I samband med Fairtrade Challenge publicerade Timbro en rapport om baksidorna med Fairtrade. Jag fick frågor om den på twitter och hänvisar därför till svaret från generalsekreteraren Helena Markstedt, vars uppfattning jag delar. Där hittar du även länk till rapporten.
Men visst kan man ha delade meningar om vad som är bäst metod mot fattigdomsbekämpning. Frågan är väl om vi kan lita på att världshandeln själv reglerar detta och därigenom bortse från vårt eget ansvar? Personligen så är jag fast övertygad om att Fairtrade är den starkaste lösningen för handeln att komma tillrätta med de orättvisor som ändå finns inbakade i vår syn på vad varor får kosta att producera. Jag baserar denna övertygelse på vetskapen om hur känslig handeln ändå är för konsumentpåtryckningar - ju mer certifierade varor vi säljer/köper, desto tydligare avtryck gör vi - och på vad jag såg för resultat hos sockerkooperativet Kasinthula i Malawi. Våra köp hade gjort en avsevärd skillnad för människorna där och det jag lärde mig under besöket bär jag med mig sedan dess.
Under 2011 ökade försäljningen av Fairtrade-märkta varor i Sverige med 17 procent till 1,2 miljarder kronor. Det kan låta mycket men är inte ens hälften så hög konsumtion per capita som i Schweiz och Irland. Mer info om utvecklingen hittar du här i Fairtrade-rapporten. På bilden ovan syns ny, stylad Fairtrade-choklad som jag provköpte i en presentbutik. Just bland den lyxiga presentchokladen finns många certifierade produkter. De är goda, men dyra och kanske inget man köper till vardags. Framöver önskar jag mer vardagliga Fairtrade-märkta produkter i handeln. Kexchoklad kanske, på samma sätt som Kit Kat i Storbritannien? Cloettas satsning på Good-serien föll inte väl ut och den tillverkas inte längre. Den sålde inte bra i vår butik heller, men det gör däremot både Anthon Berg, Eguale och Divine.
Jag har funderat en del kring det och tror att satsningen på en helt ny produktlinje, skild från det vanliga produktsortimentet hos Cloetta (och som verkade vara fokuserat på att lägga sig så nära Marabous produkter som möjligt) inte lockade över tillräckligt många. De inbitna Marabou-kunderna är märkestrogna, precis som köparen av ett kexchoklad eller en rulle Center. Om man som företag vill visa på sitt sociala ansvarstagande kanske det lönar sig att satsa på att göra ett större skifte med sina befintliga storsäljare - är man stor måste man vara snäll. Av samma anledning önskar jag att ICA framöver skulle anta en tydligare hållning i sin Fairtrade-satsning, vilket jag också har framfört.
Vilket regnväder det har varit nu på morgonen! Fast annars är det ganska ljumt ändå, runt tio grader. Annat var det häromdagen då marken var vit av frost och vi insåg att helgprojektet fick bli att flytta in känsliga krukor i växthuset och dra fram bubbelplasten som ska skydda dem i vinter. Jag har varit ute och rört på mig sedan sist. Förra söndagen åkte jag ner till 
Kommentarer
Jag är en stor förespråkare för Fairtrade och tror på att det är en väg framåt för en rättvisare värld. Ett problem jag upplever är när önskan att stödja Fairtrade-initiativet också innebär en avsevärd kvalitetssänkning. De exempel på choklad som tas upp i texten ovan är för mig exempel på just detta. Divine, Equale eller Anthon Berg är ingenting jag någonsin skulle äta, hur gärna jag än vill stödja Fairtrade. Tyvärr räcker stämpeln för att sälja till okritiska konsumenter, och så länge det är så behöver inte kvaliteten höjas.
Det enda undantag i chokladvärlden jag upplevt är Menakao som producerar fantastisk choklad på plats i Madagaskar i enlighet med Fairtrades kriterier. Den produkten skulle jag vilja se i varje affär istf undermåliga produkter som säljer endast för att de har en Fairtrade-stämpel.
Per, jag har hört liknande åsikter som dina från folk som verkligen älskar kvalitetschoklad och tycker att du har en klar poäng. Som jag resonerar ovan skjuter jag in mig på den stora mängden "vanliga" chokladprodukter av mjölkchoklad med låg kakaohalt som köps av de flesta svenskar. Dessa ligger ju som du vet ljusår från kvalitetsmärkena oavsett certifiering eller ej, men skulle ändå utgöra en väsentlig skillnad om de certifierades.
Jag köper inte vad som helst bara för att det är fairtrademärke på men upplever att de flesta svagare produkter som lanserades för ett par år sedan har självdött och ersatts av bättre. Ingen märkning i världen kan rädda en svag produkt i butikshyllan.
Hej!
Det finns choklad som är minst lika rättvis som Fairtrade utan att vara certifierad. Och god.
T.ex. Madecassé med bönor odlade på Madagaskar och chokladen tillverkad där också.
Askinosies choklad, besöker och engagerar sig i kakaoböndernas villkor, de får ta del av vinsten också.
Bra tips, tycker det låter som om både Askinosie och Madekassé har tänkt till ordentligt om sina affärsidéer. Fairtrade är en garanti som ju inte på något vis utesluter andra goda initiativ, ta Nathalies direct trade med physalismarmelad som supportar odling och tillverkning i Colombia och nu senast Pampas Deli, som i samarbete med Hungerprojektet säljer dulce de leche från Argentina för att hjälpa fattiga och hungrande i de norra delarna. Men det hindrar inte oss från att köpa vanlig kakao och den där chokladbiten på macken med schysst märkning.
Sidor