Efter Smöret på gröten fick jag massor av frågor på sociala och osociala media. Nästan ingen ville veta något om smör, istället handlade frågorna om gröten under smöret. Vilken är den godaste? Bästa tipsen? Det är ok, jag gillar gröt. Särskilt den här som jag serverades i Skottland för ett knappt år sedan:

Tänk en tidig morgonpromenad i mars på ön Skye, kvällen innan hade varit god och en smula våt (min man hävdar att det är som att vara lätt bakis på Fårö, jag vet inte, jag har aldrig varit lätt bakis på Fårö). Luften var hög, klar och krispig. Det blåste friskt och Atlantens saltstänkta vindar kröp innanför kappan och bet lite i skinnet. I frukostmatsalen sprakade en munter brasa och menyn erbjöd det vanliga, full Scottish, eggs Benedict, scrambled eggs med kippers och, till min förvåning, oatmealporrige.

Jag kan lika gärna säga det först som sist; jag är beroende av havregröt. Så till den milda grad att det är ett störmoment när jag ska resa utanför landets gränser. Kroppen har liksom svårt att fungera på annan start, utan att gå in på detaljer. Jag valde alltså havregröt denna morgon, liksom jag gör i stort sett varje morgon, året runt. Sen snart sex år tillbaks. Ponera att det bara blir två morgnar av tre utslaget över året, då adderar det ändå till si så där 240 portioner gröt per år och alltså närmare 1500 tallrikar hittills (barndomens inte medräknade).

Jag tycker att jag har varierat på alla upptänkliga sätt. Att det inte borde finnas något som kan överraska eller förvåna mig längre. Och lik förbannat. Där var den, havregröt som jag aldrig ätit den förr. Havremjöl, till att börja med, kokt i mjölk. Len, slät och fast samtidigt. Vid tallriken stod en liten kanna grädde, en skål honung och en whisky. Allt att portionera på gröten efter eget tycke. Den feta grädden bildade en inställsamt len matta för gröten att landa på i gommen, inget klibbigt som fastnade, honungen smakade som en sommaräng. Och whiskyn, skarp, lätt rökig och frisk som skar igenom allt det mjuka och gulliga som en varm kniv i smör. Det var inte svensk havregrynsgröt på hotellet, det var lycka.