[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8859","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"210","height":"237","alt":""}}]]I år hade vi glömt boka bord till Mårtens afton. Kanske var det avsiktligt, för vi har en tvååring i huset och vet av erfarenhet att vi skiftesvis kommer att få hänga ute i den branta trappan på gästgiveriet hela kvällen och det inskränker rätt mycket på ”madaron”.

Hur som helst bestämde vi oss för att för första gången laga gås hemma. Då fick vi även ett gyllene tillfälle att ta tillvara på skrovet och flottet och använda det i en framtida cassoulet.  Den trinda fågeln från Klasaröd vägde 4, 8 kg, så vi bjöd raskt in svärföräldrarna och en grannfamilj på traditionell, skånsk gåsamiddag.

Men när jag stod där på söndagsmorgonen och glanade på gåsen i kylen, så slog det mig att jag inte var det minsta sugen på att laga skånsk dogma-gås. Vi äter den med traditionella tillbehör varje år och vi vet allesammans hur en riktigt god gås ska smaka och hur mätt man blir av de söta och feta tillbehören. Faktum är att man blir så mätt att man inte ens är sugen på gås igen förrän till nästa Mårtensafton, och det är ju lite synd.

På en gård i Piemonte såg jag för ett tag sedan en flock vita och en flock med gråa gäss mucka gräl som de värsta Capulets och Montagues. De skulle nog inte fyllas enbart med sviskon och äpplen. Kanske skulle min skånska gås bara må bra av lite nytänk?

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8860","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"206","alt":""}}]]Jag rev skalet av en citron och finhackade det tillsammans med vitlök, rosmarin, smör, salt och svartpeppar och förde in i fickor under gåsens bröstskinn och ner mot låren. Fågeln fylldes med nyrostade kastanjer, syrliga äpplen, selleri och schalottenlök, gneds in med salt och citronsaft och bands upp för vidare färd in i ugnen.

Tillbehören var också nya: Min skånska svärmor kallar brysselkål för rosenkål, det danska namnet, och jag tänkte att det kunde vara vackert att snitta dem på tvären innan jag ångkokade dem (ovanpå potatisen), så att de verkligen skulle se ut som små kålrosor. Vid sidan av stekte jag tärnat sidfläsk med grovhackade valnötter och timjan och hällde över. Den kokta potatisen stektes sedan i ugnen samtidigt med fågeln medan gåsfettet sakta sipprade över dem. På skånskt vis skulle de brynts med socker, men jag hade kvistar kvar efter att ha hamlat rosmarinen och de passade bättre i det nya sammanhanget.

Rödkålen blev också den i en ny version. Stekt i gåsflott och nedkokad med apelsinsaft, rödvin, balsamvinäger och lite honung. Lite riven ingefära, apelsinzest och en kanelstång trillade också i med en deciliter frostnupna slånbär som jag hittade uppe i hästhagen. Nästa gång ska jag kärna ur slånbären av omtanke om svärföräldrarnas tänder, men de förtjänade sin plats smakmässigt. Det var annars den enda malören under kvällen. Vi skippade både svartsoppa och äpplekaka och med tanke på gåskoman som ändå infann sig var det en god idé.

Resterna från middagen står nu och puttrar fridfullt i grytan på spisen.

Hur vill du ha din gås? Kackla på i vår gåsdiskussion.