Vi är precis hemkomna från Brügge, med huvuden fulla av intryck och blocken fulla av anteckningar. Det är faktiskt så mycket att vi får dela upp rapporterandet i en hel serie av referat (och annat relaterat).

Vi grundade bra kvällen innan genom att sätta oss i hotellbaren och planera bok, samtidigt som vi spanade på Albert Adria med familj och väntade på att få ta en öl med molekylärgastronomibloggande Khymos-Martin. Själva dagen D började med att vi brottade oss igenom folkmassan (av dryga 1000 kockar, företagsfolk och vanliga intresserade som kommit för att se och lyssna på seminariet) för att få våra namnetiketter. Den processen gick inget vidare; det slutade med att jag fick gå runt och låtsas heta "Lisa Winbaldh" (inklusive felstavning; Lisa fick däremot lyckligtvis heta hela sitt vanliga namn). Vi fick också varsin ljuddosa och lurar, vilket kändes gåtfullt men vars syfte snart uppenbarade sig: nästan hela eventet genomfördes på flamländska och tolkades (guskelov) till engelska, franska, tyska...

Först ut var min idol Peter Barham, nog mest känd för sitt samarbete med Heston Blumenthal, iförd en stilig mycket ögonifallande knallblå pingvinväst. Han började lite lagom med att hävda att matlagning varit den viktigaste inspirationen för stora delar av vetenskapen - kemi via alkemi via inspirationen att mat förändrades när den hettades upp, materialforskning via keramik som uppstod när folk ville ha bättre kokkärl, Thomas Savery såg lock lyftas av kokande vatten och fick inspiration till den första ångmaskinen. Efter att ha pytsat över lite ära på lågtemperaturfysikern Nicholas Kurti som en av de första molekylära gastronomerna (Kurti var mycket intresserad av vetenskaplig matlagning och uppfann bl a en inverterad "Baked Alaska" samt grundade den seminarieserie som idag är Oxford Food Symposium) gick han snabbt igenom lite av den molekylära gastronomins huvudpunkter; grönsaker och salt, vad som händer med kött vid olika temperaturer, hur glass och gelé fungerar... och inte minst, att "smak" är nåt som händer i huvudet och kan påverkas av sånt som synintryck, ljud och känsel.

Sedan höll författarna Andrew Dornenburg och Karen Page ett bra men väldigt självpromoverande anförande om vad de lärt sig av att skriva sina åtta böcker om matlagning, mat och smak. 12 år gamla "Culinary Artistry" - som bland annat listar smakkamrater till en massa olika matvaror - nämndes som en stor insprationskälla av flera kockar och andra centralfigurer senare under dagen. Kanske blir deras nya "The Flavor Bible" lika central så småningom?  Även de tog upp vikten av "the X factor", den känslomässiga kopplingen till mat och smak. Kanske en trend i vardande, bort från en del av tekniktugget som molekylär gastronomi blivit förknippad med?

Efter det kom dagens enda klassiska forskningspresentation: Lorenzo Cerretani - som har skrivit runt 40 forskningsartiklar om smaksammansättning i olivolja - pratade om sätt att mäta olivoljans smakegenskaper och förutsäga hur mat passar ihop med olika sorters olivolja.

Toppkocken Bart de Pooter drog i rasande fart igenom en avancerad modell för hur han inpirerades till sina rätter; en fyrdelad vandring mellan människa och produkt, fysiska och psykiska egenskaper, matens lukt, smak, struktur, ljud och utseende, känslomässiga inslag som överraskning och olika inspirationer för matkombinationer: samma näringskedja (kyckling - majs), samma växt (blommor - blad - stam), samma subfamilj (körsbär - mandel), samma produkt i olika preparationer (humle - öl), samma tillagningsteknik (fermentering: surkål - choklad) eller samma tradition (pesto - oilver - anchovis). Och så avslutade han med att visa rekonstruerade oliver av olivpuré med kryddor och ansjovis, som formades till geléovaler med hjälp av alginat och sedan lades i olivolja.

Allt detta, och då hade vi inte hunnit längre än till kaffepausen...