Forager Black P
Även om hösten dragit igång med allt vad det innebär i logistiktjänster, högt blodtryck och kravlistor långa som dasspappersrullar, så är det ändå ganska gott. Det är ok att kura i fåtöljen, se på tv, dricka cognac, spela spel och bara sitta och glo. "Gloandet" blir något extra om man dricker något starkt under tiden. Tapeten liksom ändrar mönster efter hand som alkoholen sipprar ut i blodet.
En av mina favoriter när det gäller bloggande i kombination med cocktails är Mark Sexauer. En skön inspiratör från nordvästra USA. Av någon outgrundlig anledning kommer många av dagens barstjärnor just från trakterna runt Seattle. Nirvana?
Sexauers senaste cocktail som han tävlade med i GQ/Bombay Sapphire Most Inspired Bartender Search lät spännande, men behövde en liten upphottning. Kummin, som han hade i sin, var inget vidare. Svartpeppar är mycket godare. Gin, Lillet Blanc, svartpeppar, morot, citron, äggvita och bitters. Det här var himla roligt. Moroten och sockerlagen ger en mogen skön sötma och Lillet Blanc skänker fatkaraktär och elegans. Det kittlar faktiskt på tungan och då och då har man turen att få smaka på en smula svartpeppar.
En mogen discopingla som lär bli uppbjuden igen och igen och igen...
Forager Black P
Receptmakare: Johan Karlfeldt inspirerad av Mark sexauer
Den är söt och stark. Den är söt och stark... Och söt.
- 6 cl gin
- 3 cl Lillet Blanc
- 2,5 cl citronjuice
- 2,5 cl sockerlag
- 0,5 äggvitor
- 3 msk fint riven morot
- 3 rejäla tag med svartpepparkvarnen
- 3 stänk Dandelion & Burdock Bitters
- Blanda alla ingredienser i en shaker.
- Ös på med is.
- Skaka loss gäddhänget.
- Sila.
- Garnera med citronskal och ett tag med svartpepparkvarnen.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
