Förmodat gudomligt ingripande
Om jag slås av något speciellt när jag läser krigiska praktverk som Illiaden och Odysséen så är det att man på den tiden var bra på att acceptera sin status som nickedocka till gudarna. Pilar vek av i luften och spjut bröts på mitten av osynliga sköldar, men ingen slängde sin rustning och gick hem. Man ryckte bara på axlarna och muttrade något om Zeus dåliga humör och fortsatte striden, det gick ändå som gudarna bestämt så vad annat kunde man göra.
Lite av den känslan får jag när jag skall pochera ägg. Gudarna gillar mig helt enkelt inte. Oavsett vilken metod jag väljer anar jag närvaron av ett gudomligt, punkterande pekfinger. Slutresultatet blir alltid en trådig härva, inte alls den sinnliga, mjuka, vita barbapappa av ektoplasmalik konsistens jag vill ha till min nyslagna hollandaise.
Igår var det dags igen. Erik tipsade om att pochera sina ägg i stormens öga i en roterande vattenmängd, ett oemotståndligt tips som jag var tvungen att testa. Ägget? Det gick förstås ändå fullständigt åt helsike, men jag fick först intressanta inblickar i ett astronomiskt fenomen: bildandet av spiralgalaxer. Jag gjorde som Erik föreskrivit och satte rejäl snurr på det kokande vattnet i grytan så att det trycktes upp mot kanterna och lämnade en grop i mitten; själva stormens öga. Däri lät jag mitt på förhand kläckta ägg glida ur en kaffekopp, ömt och försiktigt. Genast skymtade jag i ögonvrån ett mäktigt finger peta till ägget, det brast och trådar slungades ut från kärnan som spiralarmar. Jag betraktade födelsen av en ägg-galax i min gryta och för en magisk sekund eller två höll den formen exakt och liksom svävade, majestätiskt roterande i sitt universum, en så anslående syn att jag kände mig liten och obetydlig. Den känslan var dock kortvarig, galaxens livslängd var begränsad och så snart stormen i grytan bedarrat låg där bara de sedvanliga äggtrasorna i vattnet.
Jag slänger inte min rustning i vredesmod och svär på att aldrig försöka igen, men jag skulle gärna vilja veta hur ni gjort för att komma på god fot med gudarna. Så hur gör ni när ni pocherar era ägg, och hur brukar ni lyckas?
Kommentarer
Julia Child har en fin pocheringsskola i sin kokbok. Där säger hon att mycket beror på hur färskt ägget är, gamla ägg är hopplösa att pochera. Om äggen inte är färska kan man prova sjuda dem först med skal i knappt tio sekunder.
5 cm djupt vatten i traktörpanna föreslår hon samt 1 msk vinäger/liter vatten. Ägget ska hållas strax ovanför ytan innan det glider ner i det sjudande vattnet.
Julia vänder vitan över gulan med en träspatel.
Efteråt ska ägget doppas i kallt vatten så vinägern försvinner och kokprocessen stannar upp.
Jag har nog fibblat med vattenmängden, men vinäger brukar jag använda och det brukar bli bra.
Kopplingen till gudarna var störtskön, fick lust att springa och hämta min Homeros.
Pochherat ägg är ett av mina standardtrick för de ibland tvungna 4-minutersluncherna.
Alldeles oortodoxt och nördprovocerande gör jag dem i mikron.
Ta en kaffekopp som har ett fat som kan användas som lock ovanpå. Kopp och fat är anpassade för varandra som den lilla"foten" under fatet passar innanför koppensrand, samtidigt har det lite tyngd.
Ett stycke ägg knäcks ned i koppen. Tillsätt ungefär en matsked vatten. Picka äggulan försiktigt med en gaffel. Det är viktigt för att inte göra 4-minuterslunchpausen till 1-timmeskrubbamikropaus.
Mikra på hög effekt ca 1 minut. Titta efter om det är lagom kokt. Vid behov mikra 10 sekunder till. Upprepa till det känns bra.
Riktigt stora, kalla ägg i tjockväggig kaffekopp kräver mer tid.
Ta ut, häll bort vattnet, krydda. Ät.
Spring på möte lite mättare.
15 sekunder förkokning is the shit. Allt om hur man ska pochera ägg: http://forums.egullet.org/index.php?/topic/36989-all-about-eggs-poaching...
Grymma tips! En kombination skall nog funka, salt och vinäger i vattnet och så 15 sek förkokning. Jag får skylla på dåliga ägg.
Det lät fiffigt att pochera ägg i mikron, måste provas det med. Jag köper med mig lite ägg hem och när lillan somnat drar jag igång.
Tycker mig ha sett tips om att göra en liten påse av gladpack och koka ägget i den, men själv har jag svårt för kladdig gula och föredrar hårdkokta ägg eller en torr äggröra framför ectoplasma.
Jag har faktiskt kört med gladpack några gånger, men får en besk bismak (mentalt). Det känns som att fuska på en tenta eller något. Jag vill också stå där och fösa ihop tentaklerna med en träslev som Julia för att visa hur skicklig jag är. :)
Fast...att förkoka äggen kanske är lite fusk det med.
jag har visserligen aldrig pocherat ägg (fast nu har jag fått lust att försöka), men rent logiskt borde det gå bättre ju varmare ägget är innan det hamnar i vattnet, eftersom det då får kortare tid på sig att falla isär innan det kagulerar. (och vissa proteiner eventuellt redan har börjat koaguler)
Jag antar att det är vad man uppnår genom förkokning, men att värma upp äggen i varmt/ljummet vatten innan borde också hjälpa.
Samtidigt blir äggvitan mer lättflytande om den är förvärmd men inte koagulerad, och kan spridas lättare i vattnet.
Det finns bara ett sätt att få veta: testa! :)
Fast man vet aldrig. Jag testade faktiskt att pochera ägg i morse, jag förkokade ägget i 20 sekunder och det såg inte ut att ha koagulerat nämnvärt. Dessutom var jag väldigt försiktig, använde knappt sjudande vatten och smög ner ägget med en djup slev, jag lät lite hett vatten rinna ner i sleven först så att ägget kunde sätta sig ytterligare.
Tidigare har nog mitt problem varit att jag använt för livligt vatten, det borde gå bra också helt utan förkokning om jag använder slevmetoden och nästan stilla, sjudande vatten. Någon vinäger använde jag inte alls.
Ägget blev faktiskt riktigt bra, antingen har gudarna börjat gilla mig eller så är de inte uppe så tidigt på morgonen som jag var.
Sidor