Hej! Har du något bra förslag på kryddförvaring som är utrymmeseffektivt? De flesta burkar i handeln är runda eller ovala. Är ute efter något mer kantigt i lagom kryddstorlek.

/Rickard

Käre rationalist,

Jag blir rörd och glad över att det finns fler än jag som tycker att kryddförvaring är något av en hjärtefråga. Men jag tycker att du missat en viktig aspekt. Att förvara sina kryddor så effektivt som möjligt blir ju lite som att försöka knöka in ett maximalt antal böcker i en bokhylla. Det måste ju vara praktiskt att hitta också – dessutom finns det ett konstnärligt uttryck att ta hänsyn till. Visa mig din kryddhylla och jag ska säga dig vem du är, liksom. Och många som tittar in i mitt kryddskåp inser nog att jag har vissa fascistoida drag. Efter denna cliffhanger väljer jag att börja med din burkfråga.

På flera stora svenska och internationella och svenska nätbutiker kan du hitta fyrkantiga glasburkar i lämplig storlek burkar. Men av produktions- och hållbarhetsskäl är de ofta så klumpiga i konstruktionen att utrymmesvinsten inte blir särskilt stor. Och var noga med att köpa burkar som verkligen har mycket tättslutande lock.

Sedan har vi problemet med att du måste flytta över innehållet från originalförpackningen, vilket innebär en rejäl luftning av kryddorna. För hela kryddfrön, vilket på alla sätt är att föredra, är den ovarsamma hanteringen dock inte lika förödande som för malda kryddor.

Sedan har vi det här med var kryddorna ska förvaras. Värme, luft, fukt och ljus är kryddornas svurna fiender. Att ha dem i tjusiga genomskinliga burkar framme vid spisen är att skicka de stackarna till en för tidig död. Numera är de flesta kryddburkar tydligt märkta på locken, så att det går bra att ha dem tätt packade i en låda. Eftersom jag har knökat i kökslådorna har jag mina hundratals kryddor i ett högt skåp. Där är de sorterade i olika mindre lådor. Varje låda innehåller en specifik smakriktning. Ett typiskt fall av kryddsegregation. Alltså har jag en låda med japanska och koreanska kryddor. En annan för mexikanskt och texmex. Och så har vi förstås lådan för Nordeuropa bredvid den för Sydeuropa. Och så vidare …

En nackdel är att en och samma krydda förstås kan passa in i flera olika matkulturer. När det gäller hållbara kryddor jag använder stora mängder av löser jag det genom att dela upp kryddan i flera burkar. Sen har jag förstås en låda med baskryddor som jag använder ofta i väldigt många olika rätter, som fänkål, anis, svartpeppar och kanel. I ett par fall får jag helt enkelt komma ihåg att torkad mynta står i Mellanösternlådan,  trots att jag ibland använder en aning i italiensk fiskgryta med saffran och tomat. En annan nackdel är att man kanske inte lockas till impulsiva improvisationer, för just mig (och framförallt min familj) kan dock lite påtvingad hämsko vara en välsignelse.

Fördelen med det här systemet är att en tar ut hela lådan när en är sugen på exempelvis sydeuropeisk mat. Och då blir det lättare att improvisera -- utan att det går helt käpprätt åt skogen. Men i ärlighetens namn är det bästa med systemet att höra åskådarnas andäktiga sus när man nonchalant drar ut den välfyllda Kinalådan och raskt fiskar upp sin torkade angelikarot. Och man får hoppas att man inte har publik när det tar en kvart av svordomar innan man kommer på att båda kardemummaburkarna just den här gången hamnat i dessertlådan och ingen i de två indiska lådorna. Det finns som bekant inga helt perfekta system.

Vi som bloggar på Taffel får inte betalt. Du läser det gratis. Därför tycker du att det är kul att bjussa tillbaka genom att dela inlägget på Facebook eller Twitter. Hoppas jag.