Jag måste berätta att det i år är femtio år sedan Roland Barthes ”Mytologier” kom ut. Det är en av mina bästa och mest stimulerande läsupplevelser.

Den består av ett trettiotal sociologiska eller semiotiska betraktelser av allt från tvättmedel, cykeltävlingar, Greta Garbos ansikte och striptease. Stilen är elegant, snabb, oförutsägbar och analytisk, och den avtäcker moderna mytiska system som reklam, film och politik. Den utmanar ens invanda föreställningar och övar upp ens kulturella röntgensyn. Alla med lite intellektuella ambitioner borde läsa den. Och även om den ibland kan kännas lite snårig, är den på det hela taget förvånansvärt fräsch, trots ett halvsekel på nacken och fastän många av exemplen som tas upp idag är out of date.

Även för matnördar är ”Mytologier” intressant, eftersom några av texterna analyserar gastronomiska ting. Så talar Barthes om vinets och mjölkens mytologiska roller i efterkrigstidens Frankrike, om biffstek och pommes frites och om matfotografiets olika skepnader.

Under hösten har det kommit en nyutgåva av ”Mytologier” på Arkiv förlag – översättare är Karin Frisendahl, Elin Clason och Daniel Lindberg. Det var på tiden. Som bok är den inte lika vacker och originell som den legendariska editionen från Bo Cavefors förlag, men översättningen är justerad till det bättre.

Roland Barthes var litteraturvetare och semiotiker. Han dog 1980, 65 år gammal, efter att ha blivit påkörd av en bil.